Pippi!?

Tore Forsberg och Boris Grigorjev har skrivit en bok som heter Spioner emellan (jag läser den nu). Och Boris har skrivit en som heter Med Säpo i hälarna (jag sträckläste den).

Den 30 oktober var de gäster i Tengby Direkt i P4 – lyssna här, inslaget ligger ute t.o.m. måndagen den 6 november. Här kan man bland annat höra Tore Forsberg, f.d. chef för Säpos kontraspionage i Sverige, berätta hur man inom Säpo brukade kalla en mycket känd författare och mediemänniska ”Pippi” för att han, likt Pippi Långstrump, var ”störst, bäst och vackrast och hade en kappsäck full med pengar” och hur de tyckte att han var ”gullig”.

Boris och Tore

Jag hade förmånen att häromkvällen få äta middag med dessa två herrar (och ett antal andra personer). Det var en mycket trevlig och rent oförglömlig upplevelse med tal och sång på både svenska och ryska förutom god mat och dryck. Och Tore och Grigorij signerade sin gemensamma bok där de skrivit varannat kapitel och sedan kommenterat vad den andra har skrivit. Tänka sig, att de aldrig ens hade träffats ansikte mot ansikte förrän i juni i år och ändå kom boken ut redan den 11 september! Men så sköts ju förlaget inte av svenskar, heller, så… Ja, Tore hade förstås sett Boris tidigare genom de decennier då Boris var stationerad i Sverige så Tore visste mycket väl vem Boris var. Men Boris hade aldrig träffat Tore.

Så här beskriver bokens förläggare och redaktör, Vera Efron, de här två giganternas första riktiga möte, som ägde rum på förlaget så sent som i somras:

^{De stannade ett par meter ifrån varandra, som två katter som mäter sina krafter.
—
”Du har inte förändrat sen jag såg dig sist”, säger Tore avvaktande.
”Jag har aldrig sett dig förut. Jag menar i verkligheten.”
”Jo, Boris. Jag bodde i rummet bredvid dig på hotell Aston i Karlskrona. Men då hade du andra glasögon. Som var mycket fulare.”}

^{De skrattar och närmar sig äntligen varandra. Skakar hand. Spänningen har lagt sig. Nu känns det att de funnit varandra efter så många år.
—
”Kommer du ihåg Vladimir T?” frågar Tore. ”Honom utvisade vi på Tjekadagen”.
”Ja, han var en bra kamrat.” Boris skakar på huvudet.
”Och Dmitrij? Vi utvisade honom också.”
”Det var sorgligt. Fast när jag tänker efter, så var det på Tjekadagen också.”
”Vi brukade utvisa alla misstänkta för spioneri på Tjekadagen. Och sedan hade vi fest på jobbet. Vi dukade bordet och ställde även fram glas åt dem vi redan utvisat och skålade med dem och sjög sånger.”
—
”Varför utvisade du inte mig då?” vänder sig sedan Boris till Tore. Visste du inte vad jag sysslade med här?” frågar Boris med ett klurigt leende.}

Resten – alla de spännande kapitlen om faktiska händelser och skeenden i vår nutid och alla kommentarerna kan läsas i boken Spioner emellan, som alltså skrivits av överste Boris Grigorjev, KGB, och chefen för kontraspionagets ”ryssrotel” hos Säpo, Tore Forsberg. Den kan beställas direkt från förlaget eller köpas via Bokus eller AdLibris.

Motion i riksdagen: En reformerad asylmottagning

”Lägg ner Migrationsverket!” och en hel del annat säger Mauricio Rojas (fp) i sin motion En reformerad asylmottagning som idag lämnats in till riksdagen.  I sin motion 2006/07:Sf232 ger han 14 förslag till en humanare och reformerad asylmottagning, bland dem:

– Migrationsverket läggs ner och ersätts av en ny myndighet.
– Mottagande av asylsökandet separeras från asylprövningen
– Kunskaper om jämställdhet och det svenska samhällets värdegrund skall ges

I motionen skriver Mauricio Rojas bland annat:

^{Migrationsverket har förbrukat det kapital av förtroende och legitimitet som fordras för att utföra sina viktiga uppgifter. Som redskap för en allt hårdare asylpolitik har verkets kultur formats kring värderingar och attityder som ligger långt från den humanism som skall genomsyra en myndighet vars grundläggande uppgift är att underlätta för dem som söker skydd hos oss. Migrationsverket har också ansvar för att, under den tid som asylprövningen tar, erbjuda de asylsökande anständiga levnadsvillkor. Migrationsverket har dock blivit synonymt med skandaler och rättsosäkerhet. De bär således hundhuvudet för resultatet av de gamla socialdemokratiska regeringarnas hårdföra hållning i svensk asylpolitik. Därför måste Migrationsverket läggas ner och en ny myndighet som huvudsakligen sysslar med asylprövning och andra migrationsrelaterade tillståndsärenden formas.}

och:

^{Inom ramen för aktivitetsgarantin skall kunskaper ges om det svenska samhällets värdegrund, där demokratin, jämställdheten och respekten för mänskliga rättigheter betonas. Samma sak skall gälla barnens skolgång, där extra skoltimmar skall ägnas åt dessa teman. Praktiska kunskaper om det skydd som Sverige erbjuder mot exempelvis hedersvåld och olika former av kränkningar av barnens integritet skall särskilt uppmärksammas. Kvinnojourer skall involveras i denna verksamhet och ges möjlighet att ge individuell rådgivning till asylsökande.}

Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 9

Innan man läser de tre nedanstående inläggen (nerifrån uppåt): Varför har inte svenska barn rätt till familj?, Maktmänniskornas övergrepp måste få ett slut! och Inga anmärkningar mot familjen i deras nya stadsdel – tredje barnet bor hemma bör man läsa följande inlägg om samma barn i nu nämnd ordning:

Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 1
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 2
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 3
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 4
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 5
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 6

Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 8

Inga anmärkningar mot familjen i deras nya stadsdel – tredje barnet bor hemma

Nedan, i två inlägg, och tidigare under rubriken Tvångsomhändertagande av barn i högerspalten, har jag beskrivit hur maktmänniskor splittrat en familj i snart tre år och tar sig rätten att fortsätta att hålla barn och föräldrar isär utan anledning och av ren och skär maktlystnad och – faktiskt – elakhet.

Till saken hör att familjen utökats med ett tredje barn i slutet av juli. De har flyttat från "de elaka människornas revir", d.v.s. från den stadsdel där de maktfullkomliga socialmänniskorna regerar till en annan stadsdel där man har sett över familjesituationen och kommit fram till att "ärendet avskrivs" och därvarande socialsekreterare önskar lycka till när det gäller de tvångsomhändertagna barnen!

Men tro inte att socialsekreterarna i den stadsdel där den här familjen inte ens längre bor, ger upp! Nej, i stället skriver de ett så infamt brev som det nedan – de två barnen, R och I, ska alltså nu tvingas knyta an till ett nytt "fosterbarn" på fyra månader, långt borta från sitt hem och sina föräldar och sitt eget syskon som också är fyra månader gammalt! Detta för att grymma människor sätter sin egen prestige före barnens bästa. Om inte barnen kommer hem nu så kan man inte betckna deras bortovaro som annat än människorov och sådant är straffbart enligt lag. För om familjen anses kapabel att ta hand om sitt nya barn och socialsekreteraren inte känner någon som helst tveksamhet till det, då kan det rimligen inte vara så att familjens andra två barn inte också ska kunna vistas i sitt hem.

Som tidigare angetts kommer all korrespondens, alla nedtecknade berättelser från hembesök och andra möten, intyg, papper, brev etc att samlas in och sedan läggas ut här på bloggen för alla att läsa och själva ta ställning till. Dessutom kommer allt material att lämnas till JO för bedömning av hur myndighetsutövningen gått till och i vems/vilkas intresse den har bedrivits. Kravet på att kostnaderna för  snart tre års "omhändertagande" av de två barnen ska redovisas står också kvar – det är offentlig handling.  De här maktfullkomliga och självsvåldiga socialsekretarna har även här satt sig upp emot lagen och vägrat lämna ut uppgifterna. Men allt ska upp på bordet och barnen ska hem!

Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn. Del 7

Maktmänniskornas övergrepp måste få ett slut!

Det här är ett av de brev som föräldrarna till de två små tvångsförflyttade (långt bort från sina föräldrar) barnen I, snart sex år gammal, och R åtta år gammal, nyligen fått från de två kvinnor som verkar ha satt en ära i att hålla deras barn ifrån dem. Och som har lyckats med det i snart tre år – i strid med vad som stadgas i FNs barnkonvention och Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och frihetermna och andra regler och konventioner som säger att man alltid ska agera för barnets bästa och respektera familjen.

Vi, Magda Ayoub och jag, har som ombud för familjen tagit upp det här fallet med förra socialborgarrådet Margareta Olofsson och ska nu, med ny majoritet och nya människor på de olika borgarrådsposterna i Stockholms stadshus, återigen ta upp fallet, denna gång med socialborgarrådet Ulf Kristersson. Någon gång måste ju det här övergreppet på familjen ta slut – två socialsekreterare som även visat sig ha främlingsfientliga tendenser (barnens mor är från ett afrikanskt land och deras andra ombud är av arabisk härkomst) kan inte få fortsätta att söndra och härska som de nu gjort i så många år.

Barnen ska hem!

Alla dokument i fallet, alla våra skrivelser i egenskap av ombud, familjens förtvivlade brev – allt material kommer så snart jag har tid och möjlighet att ombesörja det, att läggas ut här på nätet så att alla kan se hur den här familjen behandlats. Och jag kommer också att avslöja vilka socialsekreterare det rör sig om och därmed vilken stadsdelsförvaltning. En JO-anmälan övervägs också – socialsekretarna har, såvitt vi och andra som tagit del av handlingarna i ärendet kan bedöma, av egna prestigeskäl inte alls agerat för en återförening av familjen och inte ens underlättat utan tvärtom försvårat umgänget mellan barn och föräldrar under alla år. Det kan inte få fortgå och det kan inte ha fått ske utan någon som helst påföljd.

Tidigare inlägg i detta och andra fall finns under rubriken Tvångsomhändertagande av barn i högerspalten.

Varför har inte svenska barn rätt till familj?

Varför har inte svenska barn rätt till familj? Det är frågan som utgör rubriken på en angelägen artikel av Elisabeth Sandberg i tidningen Att adoptera nummer 5:

I samband med internationella adoptioner talar vi ofta om att barn har rätt till en egen permanent familj. Men hur är det med svenska barn?

Elisabeth Sandberg fortsätter:

Det finns ungefär 11 000 fosterbarn i Sverige. En grupp av dem är omhändertagna länge. Och man vet från undersökningar att de barn som blir kvar i vården 2-3 år mycket sällan återvänder hem.

Här vill jag påminna om mina reportage/berättelser under rubriken Tvångsomhändetagande av barn i högerspalten på den här bloggen. Börja läsa nerifrån.

Elisabeth Sandberg efterlyser – liksom jag och många, många andra som sett de fruktanvsärda konsekvenserna av ofta alltför lättvindiga tvångsomhändertaganden av barn – en rätt också för svenska barn till sin egen familj. Vi efterlyser ett absolut stopp för den nästintill oinskränkta makt som socialsekreterare och andra aktörer i "tvångsomhändertagandebranschen" har över andra människors, främst barns liv.

I ett av tvångsomhändertagandefallen som jag skriver om togs tre små muslimska barn över en natt från sina föräldrar på tämligen lösa grunder – eller i varje fall inte tillräckliga grunder för att fullständigt slå sönder människors liv – och fördes till en ensamstående, icke-muslimsk, drygt 70-årig kvinna långt borta från barnens hemmiljö. En kvinna som bland annat kränkte barnens tro och bestraffade dem genom att tvinga dem att sitta stilla i timmar i en soffa. Jag beskriver också en del av geschäftet kring dessa barn – det är så stora pengar inblandade och så mycket prestige hos maktmänniskorna, att chansen för vanliga människor (särskilt invandrare…) att någonsin få tillbaka sina barn är minimal.

Så här har jag bland annat skrivit om det fall jag var involverad i:

DE tre barnen tvångsplacerades i ett hem långt borta från sina föräldrar, hos en ensamstående kvinna i 70-årsåldern med ingen som helst kompetens eller förståelse för just dessa barns bakgrund, språk, religion och kultur.

För de tre barnens vistelse under 14 månader i detta hem har skattebetalarna således fått betala drygt 2,5 miljoner kronor, ca 185.200 kronor i månaden! Dessutom har vi alla, genom socialnämndens val, fått betala närmare en miljon kronor (990.000 kr) för att barnen under tre månader skulle "observeras" på ett behandlingshem innan de placerades i jourhemmet! 3,5 miljoner kronor för att förstöra tre barns liv!

Ta som sagt del av de hemska berättelserna om några av tusentals barns och föräldrars lidande i den svenska omhändertagandeapparaten under rubriken Tvångsomhändertagande av barn! Läs också om de förtvivlade vuxna som gått samman i föreningen Stulen barndom för att kräva skadestånd av Göteborgs stad för den behandling de varit utsatta för som foster-, barnhems- och adoptivbarn på 1940- till 1970-talen. Läs om dem bland annat här, här och här.

Och vad har samhället lärt sig sedan dess? Ingenting! I det senaste fallet jag beskrivit här på bloggen verkar socialmänniskorna nästintill skadeglada för att de har makten att förstöra och slår sönder så det står härliga till med en makt som är obegriplig att de tilldelats. Två små barn har varIt skilda från sina föräldrar i flera år. De har tappat sin mammas språk och kultur och deras lidande har kostat staten=skattebetalarna många miljoner kronor som socialmänniskorna i just detta fall vägrar redovisa trots upprepade påstötningar och trots att det är deras skyldighet att redovisa dem. Maktfullkomligheten är total…

Elisabet Sandbergs artikel i Att adoptera påminde mig om det lidande barn och föräldrar i Sverige genomgår på grund av den abnorma makt att slå sönder deras liv som tilldelats många gånger okänsliga och prestigefyllda, hårdnackade personer som samvetslöst slösar med skattepengar och medvetet håller barn från sina föräldrar, ibland med en nit som känns som om den gränsar till sadism.

Elisabet Sandberg i Att adoptera igen:

Det behövs att vanliga människor får upp ögonen och börjar diskutera fosterbarnens situation.

^{För att undvika att jag dränks i mejl från folk som bara vill argumentera emot konstaterar jag att: ja, det finns visst situationer där barn i varje fall tillfälligt, behöver komma bort från sina föräldrar. Och ja, det finns visst socialsekreterare som är bra, mänskliga och söker goda lösningar i varje enskilt fall. Och ja, det finns visst bra fosterföräldrar som gör allt för de barn som tillfälligt anförtrotts i deras vård och som förstår vikten av att barnen får ha kvar sin kultur och sina normala kontakter med släkt, vänner och också sina föräldrar. Vad jag talar om här är alla de andra.}

^{Citera gärna men ange källan!}

Facket begagnar sig av indrivningsmetoder värdiga maffian

Läs först inläggen från den 29 oktober här på bloggen under rubrikerna Olagligt att tvinga trädgårdsanläggare att stödja Kommunal och Fler fackliga märkligheter. Läs därefter vad de två juristerna på Centrum för rättvisa, Gunnar Strömmer och Clarence Crafoord skriver på Exptressens debattsida, Sidan 4, under rubriken Hon stjäl 400 kronor av lönen. Fundera sedan över vem/vilka som är skurkar och luras och vilka som är lurade och bedragna!

Som tur är så driver Centrum för rättvisa trädgårdsanläggarnas fall i Europadomstolen och den dom som man kan förvänta sig faller där kommer att vara förödande för den bedrägliga fackföreningsrörelsen som begagnar sig av metoder värdiga värsta förtryckarna. En illustration ges i debattartikeln i Expressen:

Tidigare har en av trädgårdsanläggarna, Stefan Nilsson, krävt sina pengar tillbaka. Han fick först nej, trots att Kommunal medgav att någon granskning aldrig förekommit. Men Stefan Nilsson gav sig inte. Till slut fick han därför beskedet att pengarna skulle betalas tillbaka – på villkoret att han gick med i Kommunal. Summan av kardemumman blev alltså att Stefan Nilsson tvingades att gå med i Kommunal för att få tillbaka de pengar som Kommunal beslagtagit i kompensation för en tjänst som han aldrig bett om, och som dessutom inte genomförts.