Jag har också gjort en pilot!

Amelia Adamo har gjort en pilot. Läs här om Amelia Adamos erbjudande om en talkshow och att hon gjort en pilot. Amelia Adamo säger enligt Expressen att hon tyckte det var ganska plågsamt att spela in piloten.

Jag har också spelat in en pilot! Man upplever saker och ting olika och jag tyckte inte det var ett enda dugg plågsamt, utan att det gick hur bra som helst. Min pilot var inte för en talkshow (en sådan skulle jag inte vilja leda), men som programledare för ett lite mer "nyfiken på"-program, ett intervjuprogram med en enda gäst som får tala till punkt och där allt fokus är på den personen. I min pilot (som jag fick en dvd-kopia av, tack TV8!) intervjuar jag den spännande författaren och förläggaren Vera Efron som jag skrivit om här på bloggen ett antal gånger. Vera, som gett ut KGB-spionen Boris Grigorjevs bok Med Säpo i hälarna och boken som Boris och Tore Forsberg, f.d. chef för Säpos kontraspionage, har skrivit tillsammans. Bland mycket annat spännande.

Jag vet inte om det blir något för TV8 – nu har de ju "signat" Lars Adaktusson och verkar ha fullt upp. Det blir som det blir. Insh'Allah. Men om någon därute, i någon annan kanal, är intresserad så får den höra av sig. Piloten är redan gjord och fick rätt goda recensioner av de proffs som sett den. Samtidigt som jag kanske inte ändå är så där himla intresserad av tv, jag tror faktiskt att jag är mer av en radiomänniska…

Men det var ändå roligt att göra piloten, den gjordes bara rakt upp och ner och jag hade turen att få Vera Efron att ställa upp som mitt intervjuobjekt vilket var helt fantastiskt!

Läs mer om Vera Efron och om bokförlaget Efron & Dotter här, här, här, här, här, här, här och här. Läs också gärna Vera Efrons egen gästbloggning här.

Varför skulle det vara synd om Lars Danielsson?

^{Ledarstick från Aftonbladet}

Nu ojar sig en del medier – inte bara Aftonbladet – över att Göran Perssons statssekreterare Lars Danielsson "inte får någon lön"! Elaka farbror Bildt "trakasserar" lille Lasse och ger honom ingen lön och han får ingen TGL!!! Ve och fasa!  TGL, förresten, vem fasen får TGL? Inte egenföretagare i alla fall…  Och hur kan Aftonbladet snyfta över Danielssons ekonomiska situation när han ju får 81.500 kronor i månaden i avgångsvederlag (skattepengar!) trots att han inte anses pålitlig och trots att han inte utför något arbete! Det chockar mig mycket mer att någon kan få en sådan astronomisk summa varje månad trots att han ansetts lögnaktig och icke pålitlig, än att han inte får TGL.

"Elaka farbror Bildt" säger bland annat följande i en artikel i Dagens Nyheter med rubriken Inte aktuell som ambassadör:

 Jag tycker inte det faktum att man har farit med osanning i riksdagen är särskilt meriterande för ambassadörstillsättningar. För mig är moral och heder viktigt. Vi ställer krav på dem som är i statens tjänst. Man får inte ljuga i riksdagen, det kan ni skriva med stora bokstäver.

Så varför skulle det vara synd om Lars Danielsson? Han kan väl betala sina försäkringar själv, som alla vi andra får göra – i varje fall enmans- och småföretagare. Inte fasen har vi några inkomster från staten på 81.500 kronor brutto i månaden (= kostnad för staten minst ca 121.000 kronor i månaden) – och någon annan som betalar 12 % semesterersättning och ca 32 % sociala avgifter dessutom!

Aftonbladet och andra medier borde inte gnälla över att mannen som beslagits med att ljuga och att undanhålla viktig information under sin tid som Göran Perssons närmaste medarbetare, och som inte anses pålitlig och man därför inte vill ge några viktiga arbetsuppgifter, inte får TGL. Gnäll hellre över tvätteriarbeterskan, den ensamstående mamman, vars stora önskan och dröm är att komma upp i 17.000 kronor brutto i månaden. Hur tror ni hennes familj har det, tror ni de har någon TGL?

Vart har sinnet för proportioner, rättvisa och solidaritet tagit vägen när man, som Aftonbladet på ledarsidan, snyftar över stackars Lars Danielssons uteblivna TGL? Och även om tvätteriarbeterskans familj möjligen har TGL så inte är den större än ett mikroskopiskt uns av vad Danielssons familj har – för nog måste de väl ha kunnat spara en liten slant med sådana enorma inkomster som Lars har haft genom åren i Perssons närhet, och kunna betala sina försäkringar själva? Det får flera hundratusen företagare med mycket minimala inkomster göra och ingen skriver snyftiga artiklar om det.

16 661 öppna asylärenden och MIG satsar på affischer

Som sagt: Migrationsverket har 16 661 öppna (oavgjorda) asylärenden! Samtidigt går följande meddelande ut:

Affisch har skickats till alla enheter från sökandeombudsmannenSedan i våras finns det en sökandeombudsman på Migrationsverket och för att göra funktionen mera känd bland sökande och deras representanter har en affisch och ett ”synpunktskort” tryckts upp.

Affischen och ”synpunktskortet”, som finns på svenska och engelska, har i dagarna distribuerats till alla Migrationsverkets enheter. Tanken är att affischen ska anslås väl synlig för sökande, t.ex. i våra receptioner.

Affischen har även distribuerats externt till bl.a. frivilligorganisationer, kommuner och medborgarkontor.

Vilka asylsökande (eller ännu mindre deras ombud?) tror MIG ska läsa affischer (på svenska och engelska) och använda sig av några ”synpunktskort” (på svenska och engelska…)? Och varför vaknar MIG upp nästan ett år efter att de inrättade den här sökandeombudsmannapositionen, i december 2005? Läs tidigare bloggningar om sökandeombudsmannen:

Migrationsverkets beslut att inrätta sökandeombudsman är orealistiskt (23 december 2005)
Dagens undring: Var fanns MIG:s sökandeombudsman? (24 februari 2006)
Vad gör egentligen Migrationsverkets sökandeombudsman? (8 mars 2006)
Migrationsverkets sökandeombudsman svarar inte på samtal och mejl (9 mars 2006)
”Nu ska du ut och flyga!” (13 mars 2006)
Sökandeombudsmannen har hört av sig (15 mars 2006)
Mejl om Migrationsverkets sökandeombudsman (8 juni 2006)
Vad GÖR Migrationsverkets sökandeombudsman? (8 juni 2006)
Att beslå en migga med fel kräver fyra vittnen (20 juni 2006)
Det tar aldrig slut! (22 juni 2006)

Var hjälpsamma mot människor, uppmanade kungen sina ambassadörer

^{Kung Abdullah}

"Var hjälpsamma mot människor", sade Väktaren av de två heliga moskéerna, Kung Abdullah, när han häromdagen tog emot saudiska ambassadörer i sitt palats i Riyadh. Han uppmanade dem att ge all tänkbar assistans till saudier i utlandet.

"Ni bör också ge dem nödvändig vägledning och råda dem att följa reglerna i det land de besöker".

Kung Abdullah uppmanade också ambassadörerna att representera sin islamiska stat på rätt sätt.

"Ni kommer att  stöta på människor som begår misstag eller som inte känner till regler och lagar. Var hjälpsamma mot dem och skaffa goda advokater åt dem", sade kungen. "Att tjäna de två heliga moskéerna är varje saudis plikt, inte enbart Abdullahs."

^{Kronprins Sultan}

Vid en liknande mottagning sade kronprins Sultan att saudiska ambassadörer är spridare av islam utanför kungadömet Saudiarabien.

"Vi är beredda att acceptera konstruktiv kritik. Samtidigt lyssnar vi inte på meningslöst prat och fabler", sade han. "Vårt land är en islamisk stat med stort ansvar att utföra sin gudomliga och humanitära uppgifter."

^Källa:

Nu är det 90 länder!

^{Foto: Hjelms förlag AB}

Idag, den 28 november, hittade en ny läsare från ytterligare ett land i världen till min blogg -så nu kommer ni läsare från hela 90 länder och från över 1.500 unika domäner! Hur många länder finns det, egentligen?

Hos Janne i kiosken

Jag har så himla mycket att göra just nu. Så många olika uppdrag som jag försöker peta in i olika små mappar på min hjärnhårddisk; så många och så mycket att tänka på. Och när det är så körigt och jag är överhopad av arbete, då tar jag ibland en liten time out och går ut.

Idag gick jag till Janne i kiosken, det var några dagar sedan jag var där. Men först gick jag till Wirströms Järn på Folkungagatan och köpte en present till honom: ett våffeljärn. Vi har pratat om det och jag vet att han har önskat sig ett och nu kände jag att det var dags. Jag köpte förresten två, för säkerhets skull, eftersom harn har ett par barn och en fru och det tar tid att grädda en våffla åt gången. Först tänkte jag köpa ett dubbeljärn, men det var nog smartare med två enkeljärn för om man kanske bara vill grädda en enda våffla så ska inte den andra delen av järnet stå och osa. Rätt smart tänkt, tycker jag. Det var expediten på Wirströms som kom på det, inte jag.

Jag kånkade de där tunga järnen upp för Borgmästargatan, korsade Kocksgatan och Åsögatan och vek sedan av ner till vänster på Skånegatan. När jag kom fram var Jannes kusin, som han inte hade sett på närmare 30 år, just på väg att gå. Han hade bara plötsligt fått för sig att söka upp Janne efter alla år, det tyckte Janne förstås var jättekul.

Jag hade med mig några smörgåsar och vi satt där i den varma och numera riktigt mysiga kiosken och drack kaffe och åt våra mackor och pratade. Och allt emellanåt kom en kund och en till och så tre fnittrande småflickor som köpte styckgodis: "En grön stjärna och så en blå… nej, förresten, en gul". Fnitter, fnitter. Och en man som skulle ha cigarretter men det skulle vara ett mjukt paket, inte ett hårt som Janne hade. Och folk köpte tidningar och Dajm och Jolt Cola och allt möjligt. Men däremellan satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord. Och all stress försvann och allt arbete som väntade glömde jag bort!

^{Janne och Stefan}

Plötsligt ringde Stefan på min mobil: "Hej, var är du?" "Jag sitter hos Janne i kiosken, hur så?". "Jag är i Merit-land och tänkte äta lunch men jag är där om tio sekunder". Och precis när vi avslutade samtalet gled Stefan (minus ca 15 kg som han tappat sedan senast) upp i sin bil utanför kiosken. Stefan som var min medfilmare när vi gjorde dokumentären om Vickys Livs (läs bl.a. här och här) och som jag lärde mig så mycket av och aldrig hade klarat det utan. Så då satt vi alla tre där i kiosken och snackade. Det var varmt och trevligt och riktigt kul att se Stefan så slimmad som han är numera. Läs förresten Stefans fina hyllning till Affe här.

Snart var Stefan tvungen att ge sig iväg och jag blev kvar ett tag till. Janne och jag pratade om vissa personers ondska och elakhet och om diverse oegentligehter som en del människor begått och begår, och som han delvis redan tagit itu med men ska fortsätta att reda upp. Vi förundrades över varför en del människor är rent elaka och onda mot andra, ljuger, stjäl, förfalskar, undanhåller, snackar skit bakom ryggen etc. När allt man behöver göra är att reda upp saker och ting och göra det på ett schysst sätt – då mår ju alla bra.

Nästan två timmar efter att jag gick ut var jag tillbaka vid arbetshögarna igen efter en utflykt i en annan värld och en rask promenad i klar och mild höstluft på Söder.

Inkompetenta lärare ger inkompetenta elever ger ett inkompetent folk

Det är riktigt skrämmande att läsa den starka kritiken från Högskoleverket som talar om "stora kvalitetsbrister i lärarutbildningen". Själv har jag sagt samma sak i åratal, men ingen har brytt sig om att lyssna och de som gått den i Sverige allenarådande Lärarhögskolan har försvarat sin utbildning med näbbar och klor. Aldrig någonsin har jag blivit så utskälld och påhoppad som när jag kritiserat den svenska lärarutbildningen (och jämfört den med den betydligt längre och mer krävande dito i t.ex. Finland)!

Nu säger Högskoleverket samma sak, äntligen, och backar dessutom upp påståendena med siffror: "Var fjärde examinerad student borde inte ha godkänts".  25 %!!! Och dessa personer, som alltså inte borde ha godkänts, valsar nu omkring därute i det svenska skolsystemet och är ansvariga för vad era barn lär sig! Jag fattar inte hur det kan vara så slappt och likgiltigt i detta land. Det är ett enormt svek mot alla barn som går i skolan, att man på Lärarhögskolan är så slö eller feg eller Gud vet vad, att man godkänner och släpper ut människor att agera lärare som definitivt inte borde ha godkänts. Vad är det för fel på er som gör så här?

Läs mer om Högskoleverkets kritik som börjar: "Svag forskningsanknytning, bristfällig examination och examensarbeten som inte alltid håller måttet. Det är några av slutsatserna i Högskoleverkets tre studier med lärarutbildningen som utgångspunkt."

Riksdagsledamöter ska inte slösa med skattepengar!

Makt inte bara korrumperar, den förblindar också. Det är inte trevligt att höra att en, såvitt man vet, frisk man som försvarsminister Mikael Odenberg när han var riksdagsledamot, under 2005 + halva 2006 åkt taxi 215 gånger på skattepengar mellan sitt hem vid Karlaplan och riksdagen när det tar 15-20 minuter att gå den sträckan och ca 20 minuter att åka kommunalt! Att det funnits anledning för riksdagsledamoten Odenberg att någon gång emellanåt ta taxi från hemmet till jobbet är mycket troligt – han kanske har haft många, tunga pappersluntor eller har vrickat foten eller annat – men det har knappast funnits anledning att slösa så med allmänna medel att man nästan sätter i system att åka taxi!

Det är absolut inte bra – och inte rätt! – att en del människor ser sig som så mycket högre stående än andra och att de blir så fartblinda att de använder andras pengar precis som om de vore deras egna och gör saker som inga andra i samhället kan göra. Riksdagsledamöter (som Mikael Odenberg var vid taxiresetiden) ska vara mycket försiktiga, mycket noga med hur de handskas med svenska folkets pengar och inte slarva och missbruka dem.

Läs mer i bl.a. Aftonbladet, Norrköpings Tidningar, Piteå-Tidningen och Hallands Nyheter.

Hyckleriet når nya höjder!

Den förre statsministern och nuvarande partiledaren och riksdagsmannen är godsägare med en stil som den värsta patron – den typen av patron mot vilka SAP bildades för mer än ett sekel sedan.

Förra miljöministern, inte 50 år fyllda som har ett välbetalt jobb att återvända till, tar time out för att "landa" efter sin betungande tid som minister med 97.000 kronor i månaden. Hon tar alltså ledigt på skattebetalarnas bekostnad och kostar oss alla nära 2 MILJONER KRONOR för ett år inklusive semesterersättning, sociala avgifter och ev pensionsförsäkringar etc. Girigheten och arbetsovilligheten tar över, samtidigt som man i tv har kunnat se en ung ensamstående mamma, tvätteriarbetare, med så låg lön att hennes dröm är att få 17.000 kronor brutto i månaden!

Att ni inte SKÄMS, socialdemokrater! Alla era regler och bestämmelser och pålagor ska gälla andra men inte er – varför är inte ert systen, ert "follkhem" gott nog åt er själva när ni tvingat oss andra att leva i det?

Och nu kan vi läsa om hur S-riksdagsgrupp vill komma runt las – inte ens era egna oflexibla och otympliga bestämmelser i las (Lagen om anställningskydd) vill ni själva leva efter utan gör allt för att komma runt dem och fixa in era kompisar på en massa poster i ert riksdagskansli medan ni sparkar andra som inte faller er på läppen.

Ni bäddade själva för er egen undergång i samband med valet! Ni trodde att folk för evigt skulle låta er slå blå (eller snarare "röda") dunster i ögonen på dem, men en majoritet röstade bort er från vad ni under decennier kommit att se som er egen lekstuga. Med ert sätt att bete er är det svårt att tänka sig att folk ska vilja ha er tillbaka vid regeringsmakten om fyra år – eller ens någonsin.

Mera krångel i stället för lättnader

Det skulle ju bli lättnader och förenklingar för enmans- och småföretagare, lovades det före valet. Men läs här under rubriken Mera krångel i stället för lättnader!

Vuoden murveli – Årets murvel!

^{Kai Jaskari, nyhetschef på Uutiset (SVT) och "Årets murvel 2006"
Foto: Merit Wager}

Jag är stolt över att kunna berätta att min kollega och arbetskamrat, Kai Jaskari, nyhetschef på finskrpåkiga nyhetsprogrammet Uutiset som sänds i SVT varje vardag kl 17.45 har tilldelats Sverigefinska Publicistföreningens journalistpris Vuoden Murveli (Årets Murvel) för år 2006 med följande motivering:

Kai Jaskaris valreportage "Duell: Röstjägare – Soffliggare"  (11.9. SVT2 – läs min bloggning om det här!) belyste minoritetsfrågorna i ljuset av ett nationellt problem: väljarnas kluvna inställning till partipolitik. Genom sitt ämnesval, med humor och ett raskt grepp uppnådde Kai Jaskari det som många minoritetsjournalister strävar efter: han öppnade ett fönster för majoritetsbefolkningen in i den sverigefinska vardagsverkligheten.

Kai Jaskari både kan och vill göra de sverigefinska minoritetsfrågorna aktuella och intressanta även för majoritetsbefolkningen. Detta utmärker även hans dagliga arbete som nyhetschef på SVT:s finskspråkiga redaktion.  

Sverigefinska Publicistföreningen delar ut journalistpriset "Årets Murvel" nu för andra gången. Årets Murvel är en finskspråkig journalist som verkar i Sverige och som under det gångna året har utmärkt sig i sin journalistiska gärning. 

Läs gärna Kai Jaskaris gästbloggning här på min blogg den 1 november 2005 med rubriken Om härliga udda människor! Den är från hans tid som frilansande reporter för YLE och SVT, när han tog nästan ett år tjänstledigt och bara stack iväg till BUdapest i Ungern, och upptäckte ett nytt land, ett nytt folk och ett nytt språk. Och lärde sig lite ungerska på köpet, ett trevligt komplement till de övriga språkkunskaper han redan har i  – förutom finska, förstås – svenska, engelska, tyska, spanska och thai!

Kolumn i Svenska Dagbladet den 27 november 2006

Min kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida den 27 november har rubriken Man vill ha ett land att kalla sitt.

Här finns mina tidigare kolumner:
5 juni i 2006: Folkhemmet dog med Affe
10 juli 2006: I Finland är allt lite annorlunda
14 augusti 2006: Domptörernas idé om integration
20 september 2006: Storstäda bland myndigheterna
23 oktober 2006: Personligt ansvar största bristvaran

Migrationsverket

den ?? skrev jag om

När jag idag, den 27 november, X veckor senare tittar in på Migrationsverkets sajt igen, ser jag att det fortfarande inte hänt något under "Verket i debatten"! De har inte ens med den nyhet som UNT har idag och som opckså jag kommenterat här på bloggen, strax under denna. Vad i hela fridens dar sysslar de med, de fem eller hur många de nu är på informationsavdelningen på MIG? Massor har ju hönt sedan den 22 mars i år; verket har ju omskrivits och omtalats i debatten hunddratals gånger sedan dess!!!???

Migrationsverket JO- och JK-anmält

Solna kommun anmäler Migrationsverket till både Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK). Kommunen tror inte att verket gjort tillräckligt för att sluta avtal med andra kommuner där ensamkommande flyktingbarn kan bo under asylprocessen. Antalet ensamkommande flyktingbarn – främst från Irak – har tredubblats sedan i somras, till cirka 100 barn i månaden.

Ronnie Magnusson, ansvarig för kommunkontakterna på Migrationsverket, avfärdar kritiken:

Vi har gjort tillräckligt. Om vi kunde tvinga kommunerna hade vi kunnat göra mer, men det här är frivilligt. Problemet är att kommunerna inte vill. Det generella svaret är att socialtjänsten redan är hårt belastad.

Läs mer här.

Förnya de urtrista morgonsoffprogrammen!

Det är dags att förnya morgonsoffprogrammen! Hur länge har SVT och TV4 nu kört med exakt samma koncept i sina morgonprogram? Nog är det väl minst tio  år? Det känns i alla fall som om de sett likadana ut hur länge som helst. Jag har varit trött på det i flera år och tittat allt mer sällan – nu är jag helt urless på de här strikt och starkt koreograferade, nästintill ritualiserade programmen. Mallen är densamma dag efter dag och det allra värsta är de otroligt många och långa nyhetssändningarna som upprepas varje hel- och halvtimme och tar totalt en halvtimme i anspråk av varje timme! Samma nyheter, om och om och om igen!

En kvart nyheter, sport och ekonomi per timme räcker! Folk fattar att det finns text-tv om de vill ha nyheter snabbare. Mer flexibilitet skadar inte: händer det något som är av stor vikt så låt nyhetsfolket komma in och berätta det utan att vänta till sin ordinarie tid, man kan absolut avbryta ett soffsnack om nyheten är mycket viktig. Eller låt bara nyheten i korta ord rulla i rutan så fattar folk att mer kommer i den ordinarie nyhetssändningen.

För inspiration, titta gärna lite på levande, finsk morgon-tv där trafik och människor hela tiden syns i bakgrunden eftersom den består av en glasvägg och studion ligger mitt i Helsingfors morgontrafikbrus. Inbjudna gäster får tid att tala till punkt och måste inte stressas på för att "nu blir det nyheter" (igen!!!) eller för att det prompt ska klämmas in flera ämnen på en ynka kvart mellan nyheterna, som i Sverige.

Jag förstår inte heller varför strängt upptagna människor med viktiga saker att säga och debattera, gång på gång går med på att komma till SVT:s eller TV4:s morgonsoffor, ofta i ottan, typ 06.45 eller 07.15! Och det bara för att få svara på en eller två frågor och ha högst två minuter tid att prata? Jag tycker att det är förödmjukande  och jag tycker att folk ska säga nej och inte komma så fort tv knäpper med fingrarna. Ofta, när ett viktigt ämne ska avhandlas, är det dessutom två eller tre gäster inbjudna. Programledaren tar själv en stor del av "talturen", visar ett inslag och sedan finns det inte många minuter för de två, tre personerna att säga något vettigt innan det "är dags för nyheter!".

Tänk om! Förnya morgonprogrammen genom att minska antalet långa nyhets-, sport- och ekonomisändningar. Ta bort flamsiga paneler, behåll dem som kan uttrycka sig och har vettiga saker att säga. Skippa matlagning och recept, det finns redan ett stort utbud av matprogram i tv. Ha en mer varierad syn på medverkande så att inte samma människor ständigt sitter i sofforna som om de satt hemma i sina egna vardagsrum. Låt gäster som bjudits in få tid på sig, det är de som ska komma till tals och inte i första hand programledaren. Det finns säkert en hel del annat att ändra på också, det finns konsulter och tyckare som tar enormt mycket betalt för att tänka fram nya koncept. Mina förslag i den här bloggningen får ni gratis… Hur som helst så är en förnyelse av det nu rådande morgonsoffekonceptet absolut nödvändigt.

Devalvering av ords betydelse och torftigt språkbruk

Jag har skrivit om det förut: hur ord används helt felaktigt och till slut blir devalverade och mister sin ursprungliga betydelse. Exempel på detta gav jag bland annat i inlägget Om protesterna mot höjda a-kasseavgifter (16 november), och i slutklämmen av inlägget Mera snyft (8 september). Något om vådan av torftig språkförståelse och -kunskap skrev jag om i inlägget Något krävs också av folket – allt ska inte politiker fixa (23 maj).

I ett pressmeddelande av den 9 september säger Byggnads ordförande Hans Tilly:

"Trots de goda byggtiderna drabbas ändå många byggnadsarbetare av arbetslöshet, dessbättre ofta kortvarig. Cirka 20 000 av medlemmarna har varit arbetslösa en eller flera gånger hittills i år."

Begreppet "drabbas av arbetslöshet" används inte bara av honom utan av många andra också. Varför inte bara, rakt, enkelt och tydligt säga att "byggnadsarbetare blir arbetslösa"? Varför använda ordet "drabbas" i det här sammanhanget, det är ju bara att krångla till det. Man drabbas av en katastrof, av en obotlig sjukdom, av sorg, men man blir arbetslös.

Ett exempel på språklig torftighet och oförmåga att uttrycka sig nyanserat och mångsidigt på sitt eget modersmål uppvisar hundratals reportrar inom alla områden för att inte tala om programledare (extra tydligt i programserien Idol i TV4…) med sina "Hur känns det"-frågor i tid och otid: "Hur känns det nu?", "Vad känner du inför…?", "Vad kände du när…?" etc.

Detta eviga "kännande"! Inga variationer utan vad det än handlar om så ska intervjupersoner alltid svara på hur något känns! Varför lär sig inte svenskar att hantera sitt eget språk lite mer nyanserat och omväxlande? Det finns ju synonymordböcker som man kan ta till sin hjälp om man inte lärt sig mer än ett enda sätt att säga saker och ting på. Svenskan har faktiskt ganska många synonyma uttryck för saker och ting. I det här sammanhanget rekommenderar jag bloggningarna Sverige behöver starka förespråkare för svenska språket (17 juli) samt  "Vinst" och "seger" (3 september), där jag ger tips på bra (nödvändiga!) ordböcker.

Finland: Invandrare klagar över språkkrav

Invandrare i Egentliga Finland* tycker att arbetsgivarna ställer alltför höga krav på språkkunskaper. Enligt invandrarna krävs de ofta på kunskaper i finska som är alltför omfattande relaterat till arbetsuppgifterna.
Egentliga Finlands kompetenscentrum inom det sociala området, Vasso, intervjuade både invandrare och arbetsgivare inför ett nytt invandrarpolitiskt program. Med hjälp av programmet vill man öka sysselsättningen bland invandrare bosatta i området.

I intervjuerna uttryckte arbetsgivare önskemål om att invandrarna skulle ges utbildning som klarlägger utgångspunkterna för det finska arbetslivet. Arbetsgivarna var oftast nöjda med invandrarna de anställt.

^{*landskap i västra Finland}

^Källa:

Nu läser folk i 89 länder den här bloggen!

^{Foto: Hjelms förlag AB}

Det är nu människor i hela 89 länder – t.o.m. i Rwanda! – och från 1.475 unika domäner som läser den här bloggen. Det är hisnande och nästan ofattbart. Tack för att ni läser och tack till er som emellanåt hör av er med åsikter, synpunkter, reaktioner och tips!

Finlandia och Vårt Land

^{Jean Sibelius
Porträtt: Akseli Gallen-Kallela}

Jean Sibelius hymn Finlandia (läs mer här) valdes år 1967 till staten Biafras nationalsång. Biafra förlorade sin självständighet några år senare och uppgick i Nigeria och har nu en annan nationalsång. Sibelius vackra hymn har också fått nya ord och sjungs som psalm med namnet Be Still, My Soul.

Och esterna tog Vårt Land (Maamme på finska) och gjorde den också till Estlands nationalsång. Så två grannländer har samma nationalsång – varför kunde inte esterna skapa en egen?

Lite konstigt är det att andra stater tar finländska hymner och gör dem till sina…

Här finns förresten en kort intervju med den store kompositören, Jean Sibelius. De sändes på hans 83-årsdag den 8 december 1948.

Om opinionsmätningar

Det kom ett läsarmejl:

Börjar det inte gå hysteri i opinioinsmätningar?  Det har inte gått två månader sedan den nya regeringen började arbeta och redan har vi fått se fem, kanske sex opinionsmätningar, senast nu i dag i DN. Det är fyra år och kanske tvåhundra mätningar till nästa val. Jag tror inte att det bidrar till att öka intresset för partipolitiken, snarare tvärtom. Folk ledsnar. Vi har helt enkelt alldeles för många opinionsinstitut i Sverige enligt mitt sätt att se.

Karl Erik

Ja, hysteri är nog rätta ordet! Och folk tänker inte på att antalet tillfrågade kan vara 800 eller 1200 eller, som nu i Dagens Nyheters opinionsmätning: 2.920! Det är inte rätt att  tala om att “svenska folket” tycker si eller så, som medierna ofta påstår, när det i själva verket handlar om att några hundratal eller tusental personer har fått färdigformulerade frågor som de ska svara ja eller nej på.