Trygghetsnarkomani är farligt!

Att ”trygghetsnarkomani” är farligt har jag hävdat i decennier, allt eftersom jag sett vartåt det barkat i folkhemmet Sverige. En person som satt det på pränt i artiklar och en bok och som jag nu också lyssnat på ”live”, är David Eberhard, sektionschef vid Stockholms läns psykiatriska akutmottagning, sektionschef akutsektionen Norra Stockholms psykiatri.

Den 12 september 2005 bloggade jag om David Eberhards teser, som han framfört på DN Debatt dagen innan. Rubriken på min bloggning var Falsk trygghet svenskars ”snuttefilt” och den kan läsas här. Från det inlägget går det också att klicka sig fram till David Eberhards debattartikel i DN, som hade rubriken I trygghetens Sverige ska det ofarliga förbjudas.

Den 9 november 2006 fick jag möjlighet att lyssna på mannen som är klarsyntare än många och som sticker hål på svenskarnas falska ”trygghetsmyt”. Det var vid ett enkelt seminarium på Timbro som leddes av Mattias Svensson, som skrivit boken Peta inte i maten. Till viss del tangerar han samma tankegångar som David Eberhard; Mattias Svensson anser också att många felaktiga myter sprids som skrämmer upp folk i onödan. Han säger bl.a.:

”Visste du att det är farligare att vara något kilo för smal än tiotals kilo för tjock? Visste du att vi lever allt längre och att dödsfallen i hjärt- och kärlsjukdomar halverats sedan 1980? Visste du att fler och fler motionerar och äter frukt och grönsaker?”

Många – helst alla! – borde läsa både Mattias Svenssons bok Peta inte i maten och David Eberhards I trygghetsnarkomanernas land – Sverige och det nationella paniksyndromet. Och inte bara läsa utan också begrunda…

Mumincitat # 22

Hatifnattarna vände sina runda bleka ögon mot mumintrollets pappa. Han tog av sig hatten och började förklara. Medan han talade viftade hatifnattarnas tassar i takt, det gjorde pappan förvirrad och han trasslade in sig i en lång mening om horisonter och verandor och frihet och att dricka te när man inte har lust att dricka te.

“Ny myndighet för bättre bistånd”???

Det är lite svårt att förstå varför den borgerliga regeringen inviger en ny myndighet – SADEV – med uppdrag att:

"…genom fristående forskning göra svenskt bistånd effektivare. Under 2006 har det svenska biståndet varit 26 miljarder och den nya regeringen har i sin nyligen presenterade budget för 2007 ökat biståndsramen till drygt 30 miljarder."

Nog måste man väl kunna kräva dels att  det inom Sveriges sedan länge biståndsfördelande myndighet SIDA ska finnas kunskap om effektivt biståndsarbete; dels att Riksrevisionen, som finns till för att granska myndigheter, ska klara av detta? Alliansen har ju hela tiden talat om att man ska minska antalet myndigheter och verk? Obegripligt… Eller är det jag som har missat något?

Läs mer här och här.

På Söder den 8 november

^{Janne i kiosken}

Jag fick ett sms från Janne vid 12-tiden (just när jag jobbat så hårt och tänkte att jag kanske skulle ta en liten paus): "Hemma?". Jag: "Ja!". Janne: "Kaffe?". Jag: "Ja!".

Jag gick iväg ner till Sofiakiosken där Janne satt och väntade med nybryggt kaffe direkt ur sin nya kaffeautomat. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, allvarligt och inte alls allvarligt och vips hade en timme gått. Det är så skönt att vandra iväg till Sofiakiosken då och då och ta en kaffe och få en givande pratstund med en trevlig, snabbtänkt och intelligent människa!

^{I butiken Bazoueira}

På vägen tillbaka tittade jag in i den ganska nya klädbutiken Bazoueira vars skyltfönster jag flera gånger titta i. Men jag har aldrig gått in i butiken tidigare. Det är en jättefin butik med speciella kläder från lite udda märken som: edwin, tönt, il kimono tokyo, brittinger, peach blossom m.fl. Ägaren var trevlig och hade också en sympatisk hund som, om jag minns rätt, heter Mischa. Inredningen var spartansk och kläderna var det väsentliga vilket känns helt rätt i en klädbutik! En del plagg utgjorde faktiskt en del av dekorationen där de var arrangerade lite tjusig uppåt väggarna. Hade de haft svarta jeans som inte var fruktansvärt smala nertill (en modell som passar ytterst få…), så hade jag kanske slagit till och handlat där. Men nu fanns där inga sådana jeans så jag nöjde mig med att bläddra runt bland många spännande plagg och kreationer med mycket personligt stuk. Jag kommer nog att titta in där lite då och då…