GOTT NYTT ÅR!

Klicka här!

Varför ställs en person som begått mened inte inför rätta? (1)

En person, en dörrvakt vid en nattklubb, går ut offentligt och berättar om hur han ljugit vid rättegångar. Att ljuga i en rättegång kallas mened och medför fängelsestraff. Så här står det i brottsbalken 15 kap Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga:

1 § Om någon under laga ed lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes för mened till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Varför händer då inget alls? Varför har man inte granskat handlingarna i alla de rättegångar där den i medierna så flitigt förekommande dörrvakten medverkat som ”sanningsvittne”? Varför har man inte gått igenom varje sådan rättegång för att utröna huruvida någon möjligen blivit oskyldigt dömd?

Det talas så mycket om att oskyldigt resp felaktigt dömda sitter i våra fängelser – här finns ju otvetydiga indikationer på att ett antal sitter inne eller har dömts till andra straff på grund av en mans erkända lögner – vad har gjorts för att rätta till det?

Varför har inte den dörrvakt som öppet och tydligt erkänt att han begått mened ställts inför rätta och dömts enligt gällande lag för detta? Hur är det möjligt att den personen går helt fri? Är det inte så värst allvarligt att ljuga i rättegångar för vissa medan det är det för andra? Vilka är då kriterierna för att man kan ljuga utan påföljd resp att man inte kan det? Och varför har de, som drabbats av lögnerna, inte fått resning? Hur är det ställt med rättssäkerheten och likheten inför lagen? Slipper man åtal om man gåtr ut i media först och erkänner sina brott? Enligt vilken lag, vilka bestämmelser?

Vem ska man fråga? JK? Justitieminister Beatrice Ask? Gud?

Modebladet

Min vackra och kloka unga vän, Alexandra, har en modeblogg, Modebladet. Den är full av estetiska bilder av kläder, skor, smycken, smink och annat som de flesta tjejer, kvinnor, damer och tanter är mer eller mindre intresserade av. Alexandra delar med sig av sina egna tankar kring mode och smink m.m. Hon visar vad hon själv har på sig vid olika tillfällen och vad hon har i sin necessär och lite annat smått och gott.

Alexandras Modebladet har funnits sedan juni 2006 och har utvecklats hela tiden. Här finns t.ex. en bloggning från den 30 juli där Alexandra samlat ett antal jättefina sminkväskor/necessärer och här ett stort urval av "höstens hetaste jeans" från den 11 september.

Besök Alexandras blogg som jag också har lagt en länk till i högerspalten under "Länkar"!

Hos Janne i Sofiakiosken den 30 december 2006

^{Janne servar kunder och Janne funderar
Foto: Merit Wager}

För alla er som gillar att läsa om mina vandringar på Söder och främst till Sofiakiosken (t.ex. Eliza i Malmö) kan jag berätta att jag idag, på årets nästsista dag och den sista dagen på året som Sofiakiosken höll öppet, hälsade på Janne. Jag köpte kvällstidningarna och satte mig sedan inne i den varma kiosken på den nötta, färgavgnagda blå pallen och tog en kopp kaffe och så började vi prata. Om allt mellan himmel och jord: att Saddam avrättas idag och vilka konsekvenser det kan få; om dödsstraff överhuvudtaget; om parkeringsvaktshysterin i Stockholms innerstad, om obefintlig serviceanda, om härliga Söderprofiler varav en – Klasse – kom förbi två gånger medan jag var där.

Och allt emellanåt droppade kunderna förbi: "Två röda Marlboro, tack" och "Mamma, jag vill ha en Pokemon-boll" och "Tre varmkorvar: en med stark senap, en med senap och ketchup och en utan någonting". Eller bara en eller två kvällstidningar. Avslappnad stämning och så har ju Janne en så skön stil med sina kunder varav många är stammisar. Som en taxichaufför från utåt Värmdö som skulle ha Expressen, men den var slut och då lovade Janne att alltid lägga undan så att det finns en Expressen kvar åt killen när han än kommer.

I går (29 december) fyllde Janne år. Jag grattade en dag i efterskott och skrattade gott åt den enorma ölflaska som han fått av Håkan. TRE LITER ÖL! På bilden ser man hur jättestor flaskan är där den står bredvid en vanlig tändsticksask. Janne är välsignad med många sköna polare, men så är han ju en skön polare själv också. "What goes around, comes around", som det heter. Eller: "Som du så får du skörda.

^{Tre liter öl och hundgodis
Foto: Merit Wager}

Till slut: Jag kan inte undanhålla mina bloggläsare det här beviset på Jannes typiska omtänksamhet och servicekänsla: förutom att han ställer ut en stor skål med vatten åt förbigående hundar så han har också en låda hundgodis som han plockar fram lite ur, då och då, till de fyrfota vännerna!

Apropå regeringsutredningar: Rapport om apatiska barn till asylsökande

Den förra regeringen gav i november 2004 barnpsykologen Marie Hessle ett tvåårigt (varför så lång tid?) uppdrag att utreda "fenomenet" apatiska barn till asylsökande. Den 29 december 2006 har hon avlämnat sin rapport (SOU 2006:114) är: Asylsökande barn med uppgivenhetssymtom – ett svenskt fenomen år 2001-2006 till regeringen. Läs regeringens pressmeddelande här.

Redan i rapportens rubrik ligger en av många orsaker till att kritiken genom de två år den här utredningen har pågått (som sagt: varför i två år?), varit så stark – för att inte säga massiv.: "…ett svenskt fenomen". Läs mer om detta bland annat i de granskande artiklar reportern Gellert Tamas har skrivit i Dagens Nyheter. Överhuvudtaget är det han beskriver ingen vacker läsning: 

Bakgrund – de apatiska barnen (19 september 2006)
Det fula spelet om de apatiska barnen (19 december 2006)
Regeringen svek de apatiska barnen (21 december 2006)

I stället för att agera valde migrationsministern i den förra regeringen att tillsätta Marie Hessle (som hon, enligt Gellert Tamas i hans artiklar och andra) var personligt bekant med, som utredare under två år med en rejält tilltagen budget så att hon också kunde anställa några personer. På det sättet kunde ministern visa att hon gjort något, att hon följt den svenska s-modellen att vältra över ansvaret och strålkastarljuset på någon annan och även att förhindra att något alls görs under den tid som denna "någon annan" håller på och utreder. Och en personlig vän/bekant kunde få ett fint och välavlönat regeringsuppdrag – om uppgifterna om deras personliga relation stämmer. Ett på alla sätt vidrigt sätt att hantera en för levande människor – barn! – livsviktig fråga. Det handlade ju inte om järnvägstunnlar…

Nu har Hessle lämnat sin slutrapport till den nye migrationsministern – nu, när det nästan är för sent att stiga tidigt opp. Rapporten, som kan laddas ner här, blir nu ytterligare ett monument över dumhet och meningslöshet och kommer att läggas till handlingarna för att samla damm bland andra lika meninsglösa utredningar.

Var och en som intresserat och intresserar sig för frågorna om och gåtan kring de apatiska barnen får själva läsa vad som skrivits och sagts. Vid en sökning på Google på ordkombinationen "marie hessle apatiska" får man 9.470 träffar med rubriker som Marie Hessle olämplig för sin uppgift (Miljöpartiet 27 april 2005) och En riktigt smutsig flyktingskandal (Aftonbladet 20 december 2006). Och i Dagens Nyheter den 30 december finns två artiklar: Fortfarande oklart varför barn blir apatiska och Tredje och sista utredningen om apatiska barn som också kan läsas på nätet. På nätet finns alltså mycket att läsa i ämnet, också sådant som till viss del stödjer en del av Marie Hessles teorier. Jag uppmanar som sagt var och en med intresse för frågorna att själva sätta sig in i dem, vara kritisk åt alla håll och, så gott det går: bilda sig en egen uppfattning.

Meningslösa och fega utredningar

^{Rosenbad
Foto: Pawel Flato för regeringen}

Jag har sagt det förut och säger det igen: måtte den nya regeringen inte gå i den gamlas fotspår när det gäller att ge vänner, bekanta, likasinnade uppdrag som utredare i långa och för skattebetalarna dyra utredningar! Utredningar som blir tendentiösa och/eller felaktiga och som inte sällan är föråldrade redan när de lämnas in. Den förra regeringens utredningar har inte sällan verkat som om de kommit till främst av två orsaker:

a) för att regeringen på det sättet kunnat ge sina "trogna" några skattemiljonet för att sitta och knåpa på en utredning, som tack för deras lojalitet (eftersom regeringen vet att de trogna kommer att presentera en utredning i regeringens smak)
b) för att regeringen själv ska slippa ta ansvar i svåra frågor utan kunna skylla på utredarna.

I andra länder har man regeringar som regerar, inte ett omfattande och dyrt utredningsväsende efter vars slutsatser regeringen sedan fattar sina beslut. Med detta inte sagt att regeringen skulle besitta all nödvändig kunskap på alla områden och aldrig behöva höra experter i olika frågor, absolut inte. Att kalla in en expert, som nu i frågan om järnvägstunneln kontra ytspår i Stockholm, som den nya regeringen gjorde, är alldeles utmärkt. En kunnig person får på kort tid och utan en massa miljoner kronor tala om för- och nackdelar med två system och ge sin rekommendation:

Regeringen beslutade den 2 november att låta snabbutreda förutsättningarna för en utökad spårkapacitet genom centrala Stockholm med ytspårslösning som alternativ till den planerade pendeltågstunneln Citybanan. Fredagen den 29 december lämnar Ytspårsutredningens utredare över sin rapport till infrastrukturminister Åsa Torstensson.

Sedan beslutar regeringen, ingen annan. Så går det till i andra länder och så ska det gå till i ett land med en stark och beslutsfähig regering.

Holy journey to Mecca

I det här videoklippet – Holy journey to Mecca – från CNN den 29 december får vi följa med reportern Zain Verjee upp på det heliga berget Arafat. Kopiera länken och klistra in den i adressfältet.

HIV-positiva pilgrimer

En grupp HIV-positiva pilgrimer har getts möjligheten att göra hajj (ung vallfärd) till de heligaste platserna i Saudiarabien. Några anonyma donatorer har bekostat deras resor och medföljande läkare och annan sjukvårdspersonal.

En 78-årig tiobarnspappa som är en av de nio pilgrimerna (sju män och två kvinnor) är mycket tacksam och lättad över att ha fått den här möjligheten att utföra sin plikt mot Allah. Men han gråter när han berättar hur hans söner har förskjutit honom på grund av hans stigmatiserande sjukdom.

En av de anonyma donatorerna säger att det är en ära för honom att få hjälpa andra att utföra hajj:

"De pengar som jag skänkte är Allahs pengar. Jag är bara en muslim som har fått en chans att hjälpa andra muslimer."

De övriga pilgrimerna säger att de är lyckliga och tackar Allah för att de kan göra sin vallfärd till Makkah och Madina.

En läkare från King Saud Hospital anmälde sig frivilligt att medfölja den här lilla pilgrimsgruppen och berättar att alla tänkbara mått och steg har vidtagits för att säkra att dessa människor klarar resan och att de också har fått alla nödvändiga sprutor och annan medicin.

Sjukhusen försöker sprida kunskap och medvetenhet om HIV-förebyggande åtgärder genom att dela ut broschyrer om sjukdomen i skolor, på universitet och på privata och statliga arbetsplatser. Det finns enligt uppgift omkring 10.000 rapporterade fall av HIV i Saudiarabien varav var tredje person är icke-saudier. WHO beräknar att det för varje känt fall av HIV kan finnas så många som nio fall till som inte rapporterats.

^Källa:

Bara några få timmar kvar att leva

Klockan är snart 01.00 och enligt uppgifter i medier över hela världen (bland dem CNN, BBC, AlJazeera, SVT och YLE) har Saddam Hussein nu bara ca tre timmar kvar att leva. Det sägs att han ska hängas kl 04.00 på morgonen.

Det är konstigt att tänka sig att vissa människor kan ta sig rätten att ta en andra människors liv, ens om det handlar om en så vidrig människa som Saddam Hussein! Dödsstraff är barbariskt oavsett vilka monster till brottslingar det gäller, även om man givetvis på ett plan kan förstå alla dem som drabbats omänskligt hårt av den här diktatorns och tyrannens grymheter och som inte står ut med att han lever och andas på samma planet som de. Men – och det kan man också tänka på – att låta en människa som Saddam Hussein "sona sitt brott" (det skulle ju aldrig gå i hans fall, men så heter det ju) genom att sitta i fängelse resten av sitt liv och vara beroende av andra och inte ha kvar något av allt det han omgav sig med i sin makts glansdagar – det skulle väl vara ett hårdare straff för honom än att dö?

Dumskallarnas sammansvärjning

I en ledarartikel i Expressen berättar Eric Erfors den 29 december den tragikomiska farshistorien om Lauri, vingården och den svenska förmyndarstaten:

I Hablingbo på södra Gotland driver entreprenören Lauri Pappinen en vingård. Lauri skulle uppvakta en av sina anställda på 40-årsdagen. Och vad är då en passande gåva? Jo, några flaskor från den egna skörden och det egna arbetet.

Lauri följde reglerna och ringde till Systembolaget i Hemse och bad dem beställa några flaskor av Lauris vin. Lauri fick sedan, enligt reglerna, en beställning av Systembolaget och packade in en kartong vin i bilen och körde den dryga milen till Hemse.

"Goddag, här är vinkartongen ni har beställt", sa Lauri och lämnade den på Systembolaget. Därefter gick Lauri till kassan, betalade och hämtade ut den kartong han just hade levererat. Och så fick kartongen åka i bilen med Lauri tillbaka till Hablingbo. Enligt reglerna.

Lauri berättade om hur han ständigt måste förklara för sina tusentals besökare på vingården att han är förbjuden att sälja några souvenirer i form av gotländskt vin. Och om hur utländska turister skakar på huvudet. De tror att Lauri driver med dem när han försöker förklara the Swedish rules.

Egentligen vill Lauri inte driva någon restaurang vid sin vingård, men det krävs menyer och hela faderullan för att få det där utskänkningstillståndet som krävs för att besökarna ska få chansen att provsmaka hans vin.
För övrigt tycker Lauri att Systembolaget systematiskt diskriminerar små vingårdar.

Vad ovanstående "sanna berättelse ur verkliga livet" också visar – förutom stupiditet bortom alla gränser – är, att staten hindrar småföretagaren Lauri från att tjäna pengar på sin egen verksamhet, sin egen produktion. För en stor del av vinsten lär ju gå till Systembolaget…

Varför ska man i Sverige alltid krångla till allt? LÄR AV FINLAND, där finns det ett femtiotal vingårdar! Läs mer om en del av dem: här=Alahovi vingård, här=Rönnviks vingård – dessa två sajter på svenska Och titta in här=Ruusula  bär- och vingård, här=Ciderberg och här=Tammiluoto vingård – dessa sajter är på finska. Till och med på  Valamo kloster säljer man vin! 

^{Hela Eric Erfors ledarartikel kan läsas här.}

Årets förebilder 2006

Av tidningen Dagens redaktion har jag idag utsetts till mottagare av utmärkelsen ÅRETS FÖREBILD 2006. Men på listan över "100 förebilder" finns inte bara jag utan också en annan av våra kommittémedlemmar (se MFO): Håkan Sandvik, präst i Svenska kyrkan! Jag är glad över att få en sådan här utmärkelse men det är förstås extra roligt att vi faktiskt är två från vår mycket lilla kommitté som kommit med på den här listan!

Hela vår fantastiska, blandade, mångkunniga och engagerade kommitté (se under "Kommitté" på MFO-sidan) är egentligen förebilder, har en samlad kunskap och ett genuint och ett starkt engagemang – och alla drar sina strån till stacken.

För mig är alla kommittémedlemmar förebilder – var och en på sitt sätt – och det är ovärderligt att få jobba tillsammans med dem alla!

^{Det går inte att länka till hela den sexsidiga artikeln men här kan man läsa en del.}

Årets Assyrier 2006

^{Nuri Kino
Foto: Merit Wager}

Nu har Nuri Kino, frilansjournalist, världsförbättrare och eldsjäl från Mesopotäl… jag menar Södertälje för fjärde gången röstats fram som Årets Assyrier 2006. Enligt utdelaren är Nuri Kino "den viktigaste förebilden för assyrier världen över" och han får priset för sina "insatser för assyrierna i såväl diasporan som i hemländerna." Och detta i konkurrens med både en Oscar-vinnare, en prisbelönt författare och en minister. Här kan man läsa mer om utmärkelsen. Och här kan man läsa Nuri Kinos blogg. Gör gärna det!

Det kom ett läsarmejl…

…som jag återger här – givetvis med skribentens tillstånd.

Jag är en av dina regelbundna besökare och beundrare. Idag hade jag väntat mig du skulle skriva några rader om din avsky på Etiopiens invasion på grannlandet Somalia. Omvärlden (läs USA) tycks ha godkänt och finansierat invasionen som en fortsättning på USA:s ”krig mot terror”. Vad somalierna själva vill är det ingen som frågar. Vilka konsekvenserna på det humanitära området blir är det ingen som bryr sig om.

För första gången på 15 år hade invånarna i huvudstaden Mogadishu, sedan i juni i år, upplevt normalitet. De levde fria från krigsherrar som plundrade och beskattade människorna med terror. Denna kort upplevda frid är över idag den 28 december tack vare Etiopiens invasion och krigsherrarnas återkomst till huvudstaden. Friden är över just i en period som omvärlden (den kristna delen) önskar varandra Julefrid. Säg något!
 
God fortsättning! Med vänliga hälsningar,
KMB

Tack för ditt mejl, KMB! Som kommen från ett land, Finland, som också upplevt krig för bara en, två generationer sedan och där minnet av kriget lever starkt, har jag inga svårigheter att känna med dem som idag drabbas. Det är obegripligt att makthavare i olika länder (krig pågår ju på många platser på jorden) en bit in på 2000-talet fortfarande ser krig som ett acceptabelt sätt att skaffa sig det de vill ha! För invånarna i Mogadishu, Somalia liksom på alla platser på jorden där idioter regerar önskar jag givetvis fred och frid och en mänsklig och trygg tillvaro. Det gör jag av hela mitt hjärta, och det är allt jag kan göra.

Be my guest # 40: Lars Kihlstedt, felaktigt dömd

^{Lars Kihlstedt
Foto: privat}

Under vinjetten "Gästblogg" skriver människor som inte själva bloggar men som har något att säga. Här är en gästbloggning från Lars Kihlstedt som aldrig ger upp kampen för upprättelse från de anklagelser och den dom han drabbats av och som han – och många med honom – anser vara felaktiga.

Dåvarande justitieminister Thomas Bodström stod i tv och lovade saker i mitt fall. Men när det var dags nådefrågan att avgöras, förklarade han sig själv jävig. Justitieministerns jäv skulle ha uppkommit på grund av att han kände min advokat Johan Eriksson! Mona Sahlin fick i stället fatta beslut efterkommande vecka.

När vi sedan skrev en ny ”nådeansökan” och publicerade den i form av ett öppet brev i Expressen, riktat direkt till statsministern Göran Persson, tappades det märkligt nog bort och hittades sedermera av reportern Bosse Holmström i ett annat arkiv. Bosse Holmström rotade också fram att Bodström lämnat fyra olika svar på samma fråga och man kan inte annat än förstå att han farit med osanning i minst tre av svaren men med stor sannolikhet i alla fyra.

Dock togs den nya nådeansökan upp till prövning, fortfarande med Johan Eriksson som advokat och döm om min förvåning för nu hade Bodströms tidigare ”jävsituation” plötsligt gått över och han kunde fatta beslut i samma fråga som han absolut inte kunde fatta beslut i tidigare!

Mitt ärende ligger nu hos JK som jag hoppas har större integritet och är mer sanningsenlig än den förre justitieministern, Thomas Bodström.

Jag var den första som uppmärksammade Lars Kihlstedts omöjliga och orimliga situation och som skrev om den i ett par ledarartikar i Expressen (där jag då vikatrierade)  den 9 juli 2003 och den 19 juli 2003. Här på bloggen har jag skrivit under rubrikerna: "Fångarna är inga sanningsvittnen"! (den 1 augusti 2006) och Lasse Kihlstedt – three years later… (26 juli 2006). Om Uppdrag gransknings (SVT) reportage kan man läsa här: Lars Kihlstedt orkar inte fly längre (inget datum) och i TV4 Nyheterna här: Vägrade straff – gömd man åkte fast (datum framgår inte). Dessutom i GT den 24 april 2004 under rubriken Kihlstedt ger upp kampen mot rättsväsendet.

Thomas Bodströms agerande var inte särskilt etiskt

^{Thomas Bodström
Foto: riksdagen}

Förre justitieministern Thomas Bodström går ut och kritiserar landets JK mycket skarpt, i ett tonläge som låter påskina att han själv aldrig gjort några så hemska fel som JK – vad det nu egentligen är som är så hemskt med JK annat än att han tycks trampa på ömma tår? Men varför denna kritik nu? Varför lyssnade inte Bodström under sin tid som justitieminister, ända fram till för tre månader sedan, på JKs kritik som knappast kan vara tagen ur luften? Och vilken rätt har Bodström att kritisera andra, när han själv agerat på ett sätt som i varje fall för gemene man ter sig synnerligen oetiskt och nästintill bedrägligt, vilket knappast kan sägas om JK? För Bodströms agerande när han aldrig tänkte sig att det skulle komma till allmänhetens kännedom eftersom han inte i sin vildaste fantasi kunde ana att han en dag skulle bli tillfrågad om att bli justitieminister, var allt annat än "rent".

Var inte det som Bodström gjorde också minst lika allvarligt som till exempel att vissa av de nya statsråden i Alliansregeringen inte hade betalat sina tv-licenser? Men inte avgick han… Jag minns detta så väl, när det togs upp i en del medier, trots att det dog ut mycket snabbt och inte alls föranledde en lika vild mediehysteri som Allians-statsrådens obetalda tv-licenser:

Alltså: Thomas Bodström arbetade på advokatbyrån Sju Advokater på Kungsholmstorg i Stockholm. Hans kontor låg några få stenkast från tingsrätten, ca 300-350 meter. När Bodström hade anledning att infinna sig i tingsrätten, debiterade han staten 250 kronor för varje promenad, d.v.s. skattebetalarna, för att på 4-5 minuter (som han rundade uppåt till en kvart) gå dessa max 350 meter, motsvarande en timkostnad på ca 4.000 kronor!  I en artikel i Aftonbladet från maj 2003 kan man läsa:

"Aftonbladet har granskat åtta av de 100-tals advokaträkningar som Bodström har skrivit. Bara i de åtta fallen har han kvitterat ut 30.000 kronor för sina korta promenader till tingsrätten eller häktet i grannkvarteret. Advokater har rätt till ersättning för ”tidsspillan” som kan vara resor, väntetider eller liknande. Och det är under den rubriken som Bodström har fakturerat promenaderna. I ett fall skrev han:

'Kontoret-tingsrätten-kontoret, 4 ggr – 1.990:-'

I en annan faktura kvitterade han ut 7.462 kronor för promenaderna. Eftersom Bodström har varit offentlig försvarare är det skattebetalarna som har stått för alla kostnader."

Vidare sades i artikeln att:

"I flera mål har Bodströms promenader utgjort 25 procent av det totala arvodet. Räknat på den faktiska gångtiden 3 minuter och 28 sekunder och ersättningen 250 kronor ligger timtaxan för Bodströms promenader på 4.327 kronor."

Man ska inte kasta sten i glashus och man ska se till att mjölet i den egna påsen är rent innan man högljutt kritiserar andra!

^{Citera gärna men ange källan!}

JK-kritik mot svenska ambassaden i Moskva

Läs här om den kritik som JK riktat mot den svenska ambassaden i Moskva, under rubriken 22 december 2006: JK-kritik mot svenska ambassaden i Moskva i högerspalten.

Omöjlig situation för alla inblandade

Migrationsverket har 16.848 öppna asylärenden per den 25 december.

Hur ska det gå för alla dem vilkas ärenden tar otroligt lång tid att hanteras och hur ska Migrationsverkets personal klara av att ta sig an detta enorma berg av asylansökningar – särskilt som det varje månad kommer flera hundra nya asylsökande till Sverige? För man får heller inte "hafsa igenom" dessa ärenden; varje fall ska beaktas och bedömas individuellt och man kan inte börja bevilja uppehållstillstånd på schablonmässoga grunder.

Och hur ska det gå med alla dem som fick TUT (tillfälligt uppehållstillstånd) i samband med den tillfälliga asyllagen, ca 4.000 människor, enligt uppgift från Migrationsverket? Alla de, som trots att de fick ett helt års ytterligare respit för att komma fram med sann information om vilka länder de faktiskt kommer ifrån och att visa vilka de faktiskt är – vad händer med dem om de fortfarande inte visar vilka länder de kommer ifrån och vilka de är?

JKs skrivelse till justitieministern

Justitiekansler Göran Lambertz har i många olika medier den senaste tiden angripits av resp själv angripit en del höga rättsligt skolade personer och även den förre justitieministern, Thomas Bodström. Kritiken mot honom har främst rört hans uttalanden om oskyldigt dömda i fängelser, som hans kritiker anser har varit "svepande" m.m. JK har dock stått fast vid sin kritik och "ställningskriget" verkar ha gått lite i stå eftersom ingendera parten backar. Och att JK skulle backa är inte möjligt, han måste stå för det han har sagt och göra allt för att förändra det unkna, slutna, hålla-varandra-om-ryggen-system som verkar finnas inom rättsväsendet. En oberoende "resningskommission" eller liknande, som JK har föreslagit, ter sig som absolut nödvändig.

En sammanfattning av en skrivelse till justitieministern angående justitiekanslerns rättssäkerhetsprojekt kan läsas här, klicka på "Beslut" och sedan på "Tillsynsärenden" (det finns ingen permalink, tyvärr).

Vems “normalitet” ska gälla?

^{Sven-Erik Österberg
Foto: riksdagen}

Sven-Erik Österberg (s) är missnöjd med regeringens hantering av a-kassan och har därför KU-anmält den. I ett nyhetsprogram i tv (jag tror det var i Update i TV3) uttryckte han att "det normala" är att man utreder och kör med remissförfarande etc. "Det normala"? "Normalt" enligt vems normer? Socialdemokraternas?

Bara för att något varit på ett visst sätt under en kortare eller längre tid blir det inte "normalt". Och särskilt om man byter regering så är det självklart att den nya regeringen ska sätta sina egna normer och inte trampa på i de gamla systemen.

Juluppehåll i riksdagen

"Juluppehåll i riksdagen" står det på riksdagens sajt. Och juluppehållet gäller också sajten eftersom detta är vad man möts av när man försöker läsa t.ex. skriftliga frågor på nätet:

Sidan kan inte visas som den ska på grund av ett tekniskt fel (XML kan inte laddas). Försök att uppdatera sidan.

De här långa jul- och sommaruppehållen som riksdagen insisterar på att bevilja sig själv är definitivt omoderna – i hela resten av samhället jobbar man hela tiden och finns tillgängliga för kunder, klienter, allmänhet. Riksdagen kan inte fortsätta på detta sätt med sammanlagt kring fyra hela månader per år då den inte fungerar eller agerar (sommarens drygt tre månader plus ca en månad kring jul), det är absolut inte acceptabelt.

Och någon måste väl fixa sajten före den 16 januari 2007 då riksdagen behagar öppna igen? Eller?