Omöjligt få vit lön

Nuri Kino berättar på sin blogg om en man som är fyrtiofyra år, har tre barn, är arbetslös och har sökt över tjugo jobb det senaste halvåret – utan resultat. Hans längsta anställning de senaste två åren varade i tre månader. Det var i somras, en vän tipsade honom om en byggherre vars polska arbetare gått till någon annan och därför snabbt behövde åtta män. Han berättar att han försökte få byggherren att ge honom en vit lön men att denne vägrade med argumentet att om han skulle betala alla vitt så skulle arbetsgivaravgifterna äta upp den redan marginaliserade vinsten.

Läs hela bloggningen här!

Varför förnedrar sig Lars Danielsson?

Man måste ha en viss stolthet och integritet. Man måste ha så pass mycket självinsikt att man begriper när man gått över gränsen för vad man kan göra och inte göra. Dessa kvalifikationer och egenskaper måste alla människor ha och definitivt och absolut ett f.d. s-statsråd som av en partikamrat kallats "statens skickligaste tjänsteman", en enastående person som dessutom är "alltid nåbar, alltid redo att göra en insats oavsett tid på dygnet" (läs här)! En sådan eminent och fantastisk person ska inte förnedra sig och springa hos facket och låta facket hota med AD! Det är så pinsamt så klockorna stannar, jag förstår verkligen inte varför Lars Danielsson gör det!

Danielsson har 81.500 kronor brutto i månaden i nästan två år (några månader har gått av den tiden). Det går absolut ingen nöd på honom. Han måste ju inse det uppenbara: att han är persona non grata på UD och att han aldrig kommer att få ett regeringsplans- och ostronätarjobb någonsin mer, och att det bästa är att han sällar sig till folket, till arbetarna i sitt eget arbetarparti och börjar söka jobb. På nästan två år kommer han säkert att hitta något, det finns nästan alltid jobb för den som verkligen vill arbeta.

Förresten: Danielsson har ju 18.000 kronor mer i månaden i avgångsvederlag än vad hans tre f.d. kolleger, tidigare s-statsråd som fått arbetsuppgifter på UD har i lön (de har 63.500 kronor/mån). För de 18.000 kronorna mer per månad än de andra kan han väl betala sin grupplivförsäkring samt ta en privat sjukförsäkring och betala dem själv!? Han kommer ändå att ha betydligt mer pengar i plånboken varje månad än kamraterna. Ärligt talat så förstår jag inte gnället – wake up and smell the coffee: det finns människor i detta land som tjänar 14.500 i månaden! Brutto! På heltidsjobb!

"Statens skickligaste tjänsteman" ska hålla sig för god för att bete sig som Danielsson gör nu. Han borde ha hållit huvudet högt och slängt igen dörren utifrån och lämnat UD för gott. Lite ryggrad, lite stolthet – och inte bara girighet – måste en människa ha.

Läs artikel i Dagens Nyheter här och i Svenska Dagbladet här.

Självständighetsbalen den 6 december 2006

^{Presidentens slott
Foto: Henrik Niinimäki}

Här finns bilder från självständighetsbalen på presidentens slott i Helsingfors den 6 december 2006. Och här finns en exposé av president Tarja Halonens balklänningar åren 2000-2006.

Tuntematon sotilas – Okänd soldat

Fältprästen Jukka Lehto och därefter generalmajor Ilkka Aspara talade på självständighetsdagen till finska soldater om frihet och ansvar. Att frihet inte är något självklart, att vi (Finlands folk) har fått kämpa hårt och lida svårt för den frihet vi har idag och för att vi nu lever i ett av världens främsta välståndsland. Soldaternas allvarliga miner vittnade om att de förstod vad det handlade om – de flesta har en morfar/farfar eller morfarsfar/farfarsfar eller annan nära släkting som deltagit i något av krigen eller släktingar som på olika sätt berörts av det. Det är bra att påminnas om den tur och den lycka som det innebär att vara född i ett fritt land, ett land som klarat sig undan ockupation och från att bli ”uppslukat” av den gigantiska björnen i öster.

På natten sändes filmen Tuntematon Sotilas på Finlands tv, filmen som på svenska heter Okänd soldat och baseras på Väinö Linnas världsberömda bok med samma namn. Filmen är av många ansedd som världens främsta krigsfilm genom tiderna. Den handlar om vad som hände en finsk kulsprutepluton under det s.k. fortsättningskriget 1941-1944, där kamratskap och hjältemod ställdes i skarp kontrast mot krigets vansinne.

Läs mer om filmen här.