Apropå “Barnsligt i ankdammen”

Strax här nedanför skrev jag ett inlägg med rubriken Barnsligt i ankdammen, om fackets idiotier och, som Fredrick Federley säger:  deras"maffialiknande metoder".

Expressen har på ledarplats – Sofias kamp – också tagit upp frågan om fackets groteska metoder och det faktum att arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin inte vill göra HRF:s ordförande besviken genom att sätta ner foten ordentligt. Det finns många, många, många som Sofia därute – nu måste det sättas stopp för fackets allsmäktiga  skrämsel och hot mot hårt arbetande små företagare! Det är ministerns och hela regeringens skyldighet att se till att alla dessa närande, skattebetalande människor som tar risker och ger andra jobb fredas från attacker från hysteriska fackrepresentanter som med alla medel försöker tvinga dem på knä och äventyrar flera människors försörjning.

Till Sofia: ge inte upp! Håll ut! Skriv inte på något mot din och dina anställdas vilja! Ingen har rätt att tvinga dig, låt dem hellre knäcka dig och driva dig i konkurs och till socialbyrån än att du böjer dig. Gå sedan till Europadomstolen för att få de fackliga metoderna mot dig och andra småföretagare i Sverige prövade. Du kommer att ha hundratusentals människor med dig i din kamp för den mänskliga rätten att själv välja om du vill teckna några avtal!

Från en egenföretagare som lämnat Sverige

En bloggläsare som jag har kontakt med ibland och som nu bor i ett annat EU-land, skriver följande som jag låter vara okommenterat eftersom varje normalt funtad människa själv kan läsa och förstå vad personen ifråga skriver:

Ibland funderar man nästan på att starta emigrationsservice för egenföretagare.
 
Mitt egenföretagande vände uppåt direkt efter utlandsflytten. Jag har inte för avsikt att återvända till Sverige, det finns inget kvar där längre. Det går lätt att flyga dit ibland och hälsa på mina gamla föräldrar så länge de lever, och det räcker så bra.
 
Man måste hantera verkligheten så som den är. Verkligheten är att villkoren för mikroföretagande i Sverige kommer inte att bli bättre. Ibland kan det bli tvunget att välja en annan lösning.

I Sverige finns egentligen bara tre modeller som funkar för vanligt folk:

a) anställd i företag med viss storlek, ju större desto bättre
b) anställd i offentlig sektor
c) omfattas av statens transfereringssystem på något sätt

Det jäser bland småfolket

Det jäser bland enmansföretagare som jagas och granskas och skönstaxeras av Skatteverket och som känner att de inte får något stöd alls från den nya regeringen, som de förväntade sig så mycket av.

Jag får samtal och mejl från många och har otaliga exempel på människor – speciellt invandrare – vilkas liv slås i spillror p.g.a. de orimligt höga avgifter som de tvingas erlägga och som många har mycket svårt att klara av (både skatt och soc.avg.). Och av att Skatteverket skönstaxerar till höger och vänster för att de tror att alla kan schabloniseras och tycker att folk har tjänat för lite enligt deras normer för att kunna leva på det. Två av mina goda vänner (invandrare båda) som är emansföretagare bor hemma i sina föräldrahem trots att de är över 35 (för att de inte har råd och möjlighet med något annat) och har dessutom hela släkten omkring sig som hjälper dem på olika sätt. De har inga problem med att leva på nästan ingenting – tills Skatteverket skönstaxerar dem med 170.000 kronor (i det ena fallet). Då rasar hela tillvaron samman, förmodligen för evigt, eftersom skatt och moms och straffavgifter på beloppet är fullständigt omöjligt för dem att skrapa ihop. Så då finns de hos Kronofogden och blir i princip belagda med näringsförbud och kan inte hyra bostad, köpa på avbetalning, ta lån, skaffa mobiltelefon etc, etc. De går i konkurs, kan inte ens delvis försörja sig genom sina enskilda firmor och blir socialfall – det kan väl inte regeringen tycka är en bra utveckling?

Det var många som hade förhoppningar om att den nya regeringen skulle inse vidden av de här problemen – istället verkar det vara som om ingenting förändras till det bättre för gruppen enmans- och mycket småföretagare. Och många invandrare som inte passar in i “svennenormerna” slås ut helt. Regeringen verkar vara mer intresserad av att hålla  facket på gott humör än dem som arbetar och efter bästa förmåga betalar skatt. Varför? Låt facket gå från hot till handling och utlysa generalstrejk så att det en gång för alla rensas upp. Många medlemmar kommer att vända sig mot facket, inte mot regeringen, om facket gör verklighet av sina förtäckta hot.

Det jäser som sagt bland folk och då inte minst bland invandrarna som känner sig rejält svikna. Vill regeringen att större delen av enmansföretagarna ska sluta kämpa och ställa sig i socialbidragskön i stället? Blir facket nöjt när enmansföretagarna krossats helt? Blir regeringen nöjd då?

Barnsligt i ankdammen

^{Fredrick Federley, riksdagsledamot (c)
Foto: Riksdagen}

Inte nog med att det tjatas om hur ohyggligt synd det är om Lars Danielsson, denne man med skyhögt avgångsvederlag  på 81.500 kronor i månaden (läs tidigare bloggningar bl.a. här, här och särskilt här), nu kacklas det om vad riksdagsledamoten Fredrick Federley sagt om Hotell- och restaurangfackets metoder mot en liten salladsbar i Göteborg på ett sätt som gör att Sverige mer än någonsin tidigare framstår som en barnslig ankdamm (!).

Nämligen: Hotell- och restaurangfacket kräver (ständigt dessa "krav" på ditten och datten)  "en ursäkt från högsta instans – regeringen". Och för vad är det då som facket kräver en ursäkt av regeringen? Jo, för vad en enskild riksdagsledamot, Fredrick Federley (c), tycker och säger om fackets metoder mot en liten verksamhet som försörjer ett antal människor! Hur skulle det bli om regeringen hela tiden skulle hålla på och be om ursäkt för vad andra säger? Och hur kan man komma på en sådan korkad tanke ens en gång, att kräva att någon annan ska be om ursäkt för vad en människa säger??? Varje människa har väl ansvar för vad han/hon tycker och säger, om han/hon inte är omyndigförklarad, förstås, vilket Federley knappast är för då skulle han inte sitta i riksdagen. Jag tror dessutom att Fredrick Federley blev invald i riksdagen just för att han är rakt på sak och säger vad han tycker – något som inte är alldeles vanligt i den barnsliga ankdammen.

Exkat vad är det då som Federley har sagt som får facket att kräva en regeringsursäkt för att "det hotar de grundläggande fackliga rättigheterna"? Jo detta:

"Nä, nu får de ge sig. De har helt tappat greppet, rena rama maffiametoderna. Det här är ju en företagare som sköter sig och har sina anställda på sin sida. Det finns ju en massa fuffens i restaurangbranschen, det borde facket koncentrera sig på istället."

Får man i all enkelhet påminna facket om att vi har grundlagsfäst yttrande- och åsiktsfrihet i Sverige. Eller vill facket att det ska skapas undantag från lagen som säger att man inte får yttra något negativt om facket? Eller anser facket att det bara är riksdagsledamöter som inte ska få yttra sig fritt? Undrar hur de tänker…

Förresten: vem ska facket kräva att ska be om ursäkt för att jag säger att jag helt håller med Fredrick Federley?

Läs om idiotierna här. Och på HRF:s sajt under rubriken Oacceptabel partipolitisk inblandning i kollektivavtalskonflikt – (m) och (c) måste be om ursäkt.

Finlandiapriset i litteratur till Kjell Westö

Författaren Kjell Westö tilldelas årets Finlandiapris i litteratur. Westö får priset på 26 000 euro (drygt 239.000 kronor) för sin roman Där vi en gång gått. Enväldig "domare" har varit professor Jyrki Nummi.

Några röster om boken:
Den är intrikat, sinnrikt och gediget uppbyggd, Kjell Westös nya roman. … en medryckande och gripande roman, som man trots obehagligheterna inte vill lägga ifrån sig ens för en stund. Kritiklöst eller sentimentalt skriver han aldrig.
Mary-Ann Bäcksbacka, Västra Nyland

Ingen, jag säger ingen, skildrar vår huvudstad som Kjell Westö!
Charlotte Sundström, Rapido

Läs och lyssna här (YLE:s svenskspråkiga sajt). Och läs om författaren och hans verk Där vi en gång gått här (förlaget Söderströms sajt). Läs Kjell Westös tal den 7 december 2006 här.