• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Muhammad Yunus, mottagare av Nobels fredspris

Linda Næsfeldt Nobel Peace  CenterMuhammad Yunus
Linda Næsfeldt Nobel Peace Center

Det var nog ett av de mest direkta och rörande tal jag har hört i Nobelprissammanhang, det som Muhammad Yunus, grundare av Grameen Bank och mottagare av Nobels fredspris, höll i Oslo vid prisceremonin. Och det måste ha varit en av de vackraste, mest färgsprakande dansuppvisningar som någonsin framförts i Rådhussalen! Den oerhörda stolthet som både fredspristagaren i sitt tal och dansarna i sin uppvisning gav uttryck för, den starka känsla de visade för sitt land – Bangladesh – var en fin och glädjande upplevelse och fick mig att tänka på hur också vi finländare är så stolta över vårt land och vad vi, som ett litet folk som genomlidit krig och svåra umbäranden, har lyckats åstadkomma. Bangladesh blev Grameen Bank logosjävständigt 1971 (Finland 1917), men stoltheten och lyckan över att vara ett fritt folk i ett fritt land är densamma. Även om, givetvis, Bangladesh har långt kvar till att bli en modern, demokratisk stat med lika rättigheter för alla.

Här finns en kort intervju med Muhammad Yunus, gjord av chefredaktören för nobelprice.org. Den som inte hörde Muhammad Yunus tala (med stående ovationer till följd) och inte såg dansarna dansa  i tv kan höra och se dem här.

Mellanösternresebrev från Birgitta på Migrationsverket (2)

Birgitta ElfströmBirgitta
Foto: Merit Wager

Här följer ytterligare ett resebrev från Birgitta, beslutsfattare på Migrationsverket, som tillsammans med några andra personer (en del arbetar också på Migrationsverket) ca två gånger om året reser runt i Mellanöstern för att inhämta kunskap om de länder där många asylsökande kommer ifrån. Hon och de andra gör det helt på egen tid och för egna pengar. (Det första resebrevet kan läsas här).

Det är intressant att resa runt och prata med folk, då upptäcker man att vi har mycket att lära och att kulturer verkligen är olika. Idag då vi handlade i souken i Damaskus tyckte handlaren att vi köpte så mycket av alla kryddor. Vi köpte ett halvt kilo ingefära, paprikapulver, kanel m.m. Vi sa att vi skulle ge kryddorna till våra vänner i stället för en blomsterkvast  när de bjuder till partaj. Då skrattade handlaren och sa att i Syrien är det helt omöjligt att komma med kryddor som gåva, det skulle vara mycket oartigt.

Hos en organisation i Libanon talade managern om att en man som jobbar för EU och har samarbete med hans organisationen inte är välkommen till kontoret. Detta för att EU-mannen kommer cyklande till möten och det är helt oacceptabelt för det inger inget förtroende. Det misskrediterar organisationen i Libanon.

SötcitronKabbad eller sötcitron på svenska

Det går inte att komma in i en affär eller på ett kontor utan att man blir bjuden pa te eller kaffe. I en kakaffär frågade jag hur mycket en viss kaka kostade per kilo. Konditorn bjöd mig omedelbart på en kaka. Vi gick förbi en villa med ett stort fruktbärande träd utanför (frukten liknade stora citroner). Jag frågade en man som gick förbi om det var citroner, men han sa att det inte var vanliga citroner utan kabbad på arabiska. "Detta fruktträd finns nästan bara i Syrien", sa mannen. Han frågade om jag ville ha en. "Gärna", sa jag. Då gick han in till ägaren som kom ut och plockade ner en av frukterna och gav mig.

Vi har en del att lära…

Skulle svenska fackförbunds agerande hålla i Europadomstolen?

BlockadNotera skrivningen: "…inte kan förmås att teckna och tillämpa…". Med andra ord: inte har kunnat tvingas till att teckna avtal med Målarettan. Och har man inte "kunnat förmås" att  ingå avtal med facket så ska man svältas ut så att man antingen hamnar på knä framför makten och skriver under för att man har anställda och familj att försörja eller går i konkurs och bidrar till att ytterligare ett antal människor blir arbetslösa och därmed "tärande" i stället för "närande". Och det här tycker den nya regeringen är ett bra system?????

Hur är det möjligt att det i Sverige finns en så stor acceptans för att en part med maktmetoder ska kunna tvinga en annan part att teckna avtal? Att t.o.m. en borgerlig regering tycker det är okej? I normala fall, i civiliserade sammanhang, förutsätter avtal alltid ömsesidiga, frivilliga överenskommelser. Men när det gäller facket i Sverige så har folk helt tappat känslan för rätt och fel och tycker att det är okej att ett fackförbund med hårda skrämsel- och andra metoder tvingar den svagare parten på knä och skriva på ett avtal som han/hon inte vill skriva på.

Facket, som kom till underifrån, från arbetare som kände sig – och säkert också i många fall var – förtryckta och illa behandlade, tar sig nu rätten att behandla andra små, hårt arbetande människor lika illa som många arbetsgivare vid förra sekelskiftet behandlade sina anställda. Det är ett totalitärt system. Att driva små företagare i konkurs och familjeförsörjare i arbetslöshet för att de inte vill teckna avtal kan inte vara förenligt med normala rättsprinciper. Det vore intressant att få fackets förföljelse av arbetande människor på det sätt som nu sker bl.a. när det gäller JMP Måleri AB och det i media så uppmärksammade fallet med salladsbaren Wild'n Fresh i Göteborg, prövat i Europadomstolen.

Flera inlägg om HRF:s agerande mit Wild'n Fresh kan man läsa om man scrollar lite neråt.

Med anledning av HRF:s trakasserier av Wild’n Fresh

Läs inläggen en bit längre ner först – om HRF:s maffiametoder mot en hårt arbetande enmansföretagare, Sofia Appelgren, som driver en pytteliten salladsbar i Göteborg.

Här är en kommentar från en utomlandsflyttad svensk som följer galenskaperna från betryggande avstånd:

Vad gäller Sofia Appelgren så skulle ju Företagarna och Företagarförbundet mycket väl kunna skicka lika många "anti-strejkvakter" till platsen som Handels har strejkvakter. Hade det inte varit något för företagarorganisationerna? Har företagarorganisationerna visat någon solidaritet med Sofia Appelgren?