Vilka ingick i det svenska tv-teamet?

Undrar vilket tv-team det är som betett sig på det här sättet mot Haitham Maleh (klippt ur Birgittas Mellanösternresebrev nr 4):

Det är en strid ström av utländska journalister som vill intervjua honom. BBC står på tur. Haitham Maleh undrar var det svenska TV-teamet tog vägen? De lovade att skicka en video från den 3 timmar långa intervjun som de lovade skulle sändas i svensk TV i oktober eller november. Vilka är dessa journalister, undrar Haitham Maleh; och har intervjun sänts i svensk TV?

Det vore som sagt intressant att veta vilka de här journalisterna/det här tv-teamet är…

Mellanösternresebrev från Birgitta på Migrationsverket (4)

^{Birgitta
Foto: Merit Wager}

Här följer resebrev nr 4 (för att läsa del 1, 2 och 3 scrolla neråt!) från Birgitta, beslutsfattare på Migrationsverket, som tillsammans med några andra personer (en del arbetar också på Migrationsverket) ca två gånger om året reser runt i Mellanöstern för att inhämta kunskap om de länder där många asylsökande kommer ifrån. Hon och de andra gör det helt på egen tid och för egna pengar.

^{Haitham Male
Foto: Birgitta}

Det är täta kast mellan upplevelserna i Syrien. Ena stunden förhandlar jag om priset på Pashminasjalar i den turkiska souken i Damaskus tills både jag och ägaren känner oss som vinnare. Andra stunden lyssnar jag på berättelser från nyanlända irakiska gäster till hotellet där vi bor. De berättar om hur deras söner har mördats och hur farligt det är att leva i Bagdad. Senare är jag på besök hos f.d. domaren, numera advokaten och människorättsaktivisten Haitham Maleh som med gnistrande ögon berättar om hur hans son arresterades. Vid frigivandet upplystes sonen om att "vi önskar se din far på en kopp kaffe". Alla vet vad detta betyder. Det blev 6 års fängelse med tortyr och avsked från domartjänsten.

Haitham Maleh har nyligen illegalt givit ut en bok Between torture and emergency och fortsätter att jobba för mänskliga rättigheter. Han är belagd med reseförbud och kunde inte åka till Holland i mars för att ta emot en medalj för sitt arbete. Sonen, som bor i USA, representerade sin far. Andra länder har också givit Haitham Maleh medalj. Det är en strid ström av utländska journalister som vill intervjua honom. BBC står på tur. Haitham Maleh undrar var det svenska TV-teamet tog vägen? De lovade att skicka en video från den 3 timmar långa intervjun som de lovade skulle sändas i svensk TV i oktober eller november. Vilka är dessa journalister, undrar Haitham Maleh, och har intervjun sänts i svensk TV?

Pa väg hem till hotellet mötte vi en grupp iranska pilgrimer på väg hem från den heliga mosken Sitt Zeinab. Kvinnorna var klädda i stora svarta stora sjok som täckte allt – även ögonen. En kvinna bar ett gråtande barn på armen. Jag funderade för mig själv på vad det här barnet tänker när det gråtande tittar på sin mor och bara ser ett stort svart sjok…

Här är en länk till HRAS – Human Rights Association in Syria.

Tillagt av mig:
Läs om holländska statens guldmedalj till Haitham Maleh (14 mars 2006) här. Läs en intervju från 2003 med Haitham Maleh:  Life as a Permanent State of Emergency.

Stor ökning av uppehållstillstånd

Det har skett en enorm ökning av bifallen i asylärenden. Migrationsverket beviljade år 2004 asyl/upppehållstillstånd i 10 % av alla ärenden och år 2005 i 13 %. Hittills i år (t.o.m  30 november) har bifallsfrekvensen varit 40 procent utslaget på 11 månader. I januari 2006 var bifallsfrekvensen 21 %, i juli var den 42 % och i november var den hela 66 %! Har andelen beviljade uppehållstillstånd någonsin varit högre?

Mellanösternresebrev från Birgitta på Migrationsverket (3)

^{Birgitta
Foto: Merit Wager}

Här följer resebrev nr 3 (för att läsa del 1 och 2, scrolla neråt!)  från Birgitta, beslutsfattare på Migrationsverket, som tillsammans med några andra personer (en del arbetar också på Migrationsverket) ca två gånger om året reser runt i Mellanöstern för att inhämta kunskap om de länder där många asylsökande kommer ifrån. Hon och de andra gör det helt på egen tid och för egna pengar.

En eftermiddag i Damaskus gick vi förbi en byggnad som tillhör inrikesministeriet där uniformerade vaktsoldater stod i vaktkurar med sina laddade Kalashnikovs. De sken genast upp och frågade varifrån vi kom. De gick ur vaktkurarna och kramade om mig och ville att Arne skulle ta ett foto  på oss. Jag tänkte genast att "hur vågar de lämna sin post?". Skulle det vara möjligt i Sverige utanför slottet då utländska turister går förbi? Knappast.

Det är olika sätt att se på ett fortskaffningsmedel. För en libanes är det väldigt betydelsefullt att glida omkring i en Hummer eller i en BMW av senaste och största modell. För en syrisk arbetare i Libanon kan det vara tillräckligt att färdas på en cykel som samtidigt är en brödbutik.

I den täta trafiken i Damaskus tänker en del praktiskt och färdas i stället på en cykel försedd med en hjälpmotor eller på en lastflaksmoped. Vi håller utkik efter en Hummer men har ännu inte sett någon…