• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Mellanösternresebrev från Birgitta på Migrationsverket (6)

Birgitta ElfströmBirgitta
Foto: Merit Wager

Här följer resebrev nr 6 (för att läsa del 1, 2, 3, 4 och 5 scrolla neråt!) från Birgitta, beslutsfattare på Migrationsverket, som tillsammans med några andra personer (en del arbetar också på Migrationsverket) ca två gånger om året reser runt i Mellanöstern för att inhämta kunskap om de länder där många asylsökande kommer ifrån. Hon och de andra gör det helt på egen tid och för egna pengar.

Vi är på väg i en servicebuss från Beirut till Klayaa i södra Libanon. Klayaa är uteslutande bebodd av kristna. De är omgivna av städer och byar där det bor shiamuslimer. Klayaaborna är kända för att många av dem deltog i SLA-armen som var ledd och finansierad av Israel.

I bussen färdas vi tillsammans med libanesiska soldater och ett par civila personer. Vi räknar till 14 sönderbombade broar mellan Beirut och Saida, en sträcka pa cirka 45 kilometer, vilket gör att bussen måste köra in på krokiga och smala vägar mellan banan- och apelsinlundar. Nya upplevelser är alltid intressanta. Även på vägen till Nabatieh ser vi broar och hus som träffats av bomber. Vi ser också otroligt vackra vyer med höga berg och djupa dalar och gröna ängar med cypresser. På en av de höga bergstopparna ligger staden Klayya. Plötsligt blir det stopp vid en armepostering. Inga utlänningar tillåts inresa. Nu börjar tuffa förhandlingar med telefonsamtal hit och dit. Bussen kör vidare och vi står kvar. Efter en timma säger armeofficeren "Ahlan wa sahlan". Vi lyckas även denna gång!

Vi besöker den maronitiske prästen fader Fadi som guidar oss runt. Kyrkan är träffad av ett antal bomber. Staden Klayaa förskonades från alltför många bombattacker. Värre är det med staden Khiam där inte många hus är hela och endast ett fåtal människor bor kvar. Det är förskräckligt att se staden så förstörd av bomber. Den sjöd av liv när vi besökte den för drygt ett år sedan. Har mänskligheten fått fnatt?

Khimafängelset ligger helt i runier. Vi gör ett besök hos borgmästaren i Klayaa, som berättar om Klayaabon som vi benämner G,  som för cirka en månad sedan utvisades av Migrationsverket från Sverige till Libanon där han försvann. Borgmästaren är besviken och upprörd över hur Migrationsverket kunde utvisa någon som kommer från Klayaa, just för att de är i en utsatt situation. Borgmästaren bjuder in Migrationsverket att komma till Libanon och särskilt till Klayaa för att se och höra om situationen. Han är redo att betala för resan om Migrationsverket inte har råd. Borgmästaren och G:s släktingar undrar var G finns. Vem har gripit honom och varför?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: