Studio Ett den 27 december

Onsdagen den 27 december deltar jag i ett samtal om regeringens första hundra dagar i Studio Ett i första timmen.

Sociallån till fattiga i Finland

I Finland ser man sociallån som kommunerna beviljar mindre bemedlade som ett betydligt säkrare alternativ än snabblånen som har blivit populära på senare tid. Här handlar det ändå inte om att dryga ut julklappskassan utan om att kunna betala bort gamla konsumtionskrediter eller snabbt få hjälp om till exempel en hushållsmaskin går sönder.

Marianne Rikama, chef för ekonomi- och skuldådgivningen i Helsingfors säger att erfarenheterna av sociallån är goda i Helsingfors. Lyssna på ett inslag (på svenska)  här.

^Källa:

20 000 utländska svartjobbare i Finland

Omkring 20 000 utlänningar svartjobbar årligen i Finland. De som jobbar svart kommer främst från Estland och andra nya EU-medlemsländer. Det är speciellt inom byggbranchen som den olagliga arbetskraften finns. Men också i hotell- och restaurangbranschen samt i transportbranschen finns en hel del svartjobbare.

Den enhet som Centralkriminalpolisen grundade för ett par år sedan för att undersöka svartjobb har betalat sig mångfalt och den blir från år 2007 en permanent del av Centralkriminalpolisen.

^Källor:

LO och HRF

Arbetslösa ska snabbt anvisas arbete enligt regeringens aviserade politik. Det finns dock stora risker med en sådan politik om den tillämpas utan tydliga regler, både för samhälle och för individ. Det är viktigt att inte anvisningar till arbete enbart används för att kontrollera arbetsvilja.

Så står det i LOs  ståndpunkter kring delar av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Jaha, så nu är det inte bra att arbetslösa snabbt anvisas jobb? Vilka är riskerna med det? Och för vem/vilka finns det risker med att arbetslösa snabbt anvisas jobb? Och varför ska man inte kunna förvänta sig att det finns arbetsvilja, vad är det för fel med det?

På HRF har man bestämt sig för att – oavsett följder – krossa salladsbaren Wild'n Freshs ägare, Sofia Appelgren. Följderna av HRF:s agerande och krav blir att Sofia Appelgren blir knäckt (eller "går in i väggen" eller blir "utbränd") och blir en belastning för samhället i stället för, som nu: en tillgång. Den här unga mamman som skapat ett litet företag som hon hoppats kunna försörja sig och sitt barn på, kan nu, i värsta fall, genom fackets agerande, tvingas gå i konkurs. Både hon och ett antal timanställda som arbetar för henne blir då arbetslösa och kanske socialbidragtagare i stället. Och vad har den fackliga maktapparaten vunnit på det?

När Wanja Lundby Wedin den 14 december av sina lungors fulla kraft skrek på Mynttorget att: "Regeringen vill tvinga oss på knä", så tänkte hon inte ett ögonblick på att LO och andra fackförbund gör just precis detsamma mot småföretagare som bland annat Sofia Appelgren och JMP Måleri i Vallentuna!

"Nu ska vi bli tuffare i våra krav på högre löner och schystare villkor för de anställda", säger Ella Niia, förbundsordförande för Hotell- och restaurangfacket. Visst, det är ju inte  hon som betalar lönerna och allt det andra som anställda kostar, så det är ju lätt att ställa krav på dem som gör det. Insikten om att den här taktiken där facket ska diktera alla villkor kommer att leda till att ännu färre småföretagare än idag vill anställa någon, den verkar inte tränga in hos vare sig denna eller andra fackförbundsordförande. Deras agerande är kontraproduktivt och – i förlängningen – negativt också för fackets medlemmar.