Dumskallarnas sammansvärjning

I en ledarartikel i Expressen berättar Eric Erfors den 29 december den tragikomiska farshistorien om Lauri, vingården och den svenska förmyndarstaten:

I Hablingbo på södra Gotland driver entreprenören Lauri Pappinen en vingård. Lauri skulle uppvakta en av sina anställda på 40-årsdagen. Och vad är då en passande gåva? Jo, några flaskor från den egna skörden och det egna arbetet.

Lauri följde reglerna och ringde till Systembolaget i Hemse och bad dem beställa några flaskor av Lauris vin. Lauri fick sedan, enligt reglerna, en beställning av Systembolaget och packade in en kartong vin i bilen och körde den dryga milen till Hemse.

"Goddag, här är vinkartongen ni har beställt", sa Lauri och lämnade den på Systembolaget. Därefter gick Lauri till kassan, betalade och hämtade ut den kartong han just hade levererat. Och så fick kartongen åka i bilen med Lauri tillbaka till Hablingbo. Enligt reglerna.

Lauri berättade om hur han ständigt måste förklara för sina tusentals besökare på vingården att han är förbjuden att sälja några souvenirer i form av gotländskt vin. Och om hur utländska turister skakar på huvudet. De tror att Lauri driver med dem när han försöker förklara the Swedish rules.

Egentligen vill Lauri inte driva någon restaurang vid sin vingård, men det krävs menyer och hela faderullan för att få det där utskänkningstillståndet som krävs för att besökarna ska få chansen att provsmaka hans vin.
För övrigt tycker Lauri att Systembolaget systematiskt diskriminerar små vingårdar.

Vad ovanstående "sanna berättelse ur verkliga livet" också visar – förutom stupiditet bortom alla gränser – är, att staten hindrar småföretagaren Lauri från att tjäna pengar på sin egen verksamhet, sin egen produktion. För en stor del av vinsten lär ju gå till Systembolaget…

Varför ska man i Sverige alltid krångla till allt? LÄR AV FINLAND, där finns det ett femtiotal vingårdar! Läs mer om en del av dem: här=Alahovi vingård, här=Rönnviks vingård – dessa två sajter på svenska Och titta in här=Ruusula  bär- och vingård, här=Ciderberg och här=Tammiluoto vingård – dessa sajter är på finska. Till och med på  Valamo kloster säljer man vin! 

^{Hela Eric Erfors ledarartikel kan läsas här.}

Årets förebilder 2006

Av tidningen Dagens redaktion har jag idag utsetts till mottagare av utmärkelsen ÅRETS FÖREBILD 2006. Men på listan över "100 förebilder" finns inte bara jag utan också en annan av våra kommittémedlemmar (se MFO): Håkan Sandvik, präst i Svenska kyrkan! Jag är glad över att få en sådan här utmärkelse men det är förstås extra roligt att vi faktiskt är två från vår mycket lilla kommitté som kommit med på den här listan!

Hela vår fantastiska, blandade, mångkunniga och engagerade kommitté (se under "Kommitté" på MFO-sidan) är egentligen förebilder, har en samlad kunskap och ett genuint och ett starkt engagemang – och alla drar sina strån till stacken.

För mig är alla kommittémedlemmar förebilder – var och en på sitt sätt – och det är ovärderligt att få jobba tillsammans med dem alla!

^{Det går inte att länka till hela den sexsidiga artikeln men här kan man läsa en del.}

Årets Assyrier 2006

^{Nuri Kino
Foto: Merit Wager}

Nu har Nuri Kino, frilansjournalist, världsförbättrare och eldsjäl från Mesopotäl… jag menar Södertälje för fjärde gången röstats fram som Årets Assyrier 2006. Enligt utdelaren är Nuri Kino "den viktigaste förebilden för assyrier världen över" och han får priset för sina "insatser för assyrierna i såväl diasporan som i hemländerna." Och detta i konkurrens med både en Oscar-vinnare, en prisbelönt författare och en minister. Här kan man läsa mer om utmärkelsen. Och här kan man läsa Nuri Kinos blogg. Gör gärna det!

Det kom ett läsarmejl…

…som jag återger här – givetvis med skribentens tillstånd.

Jag är en av dina regelbundna besökare och beundrare. Idag hade jag väntat mig du skulle skriva några rader om din avsky på Etiopiens invasion på grannlandet Somalia. Omvärlden (läs USA) tycks ha godkänt och finansierat invasionen som en fortsättning på USA:s ”krig mot terror”. Vad somalierna själva vill är det ingen som frågar. Vilka konsekvenserna på det humanitära området blir är det ingen som bryr sig om.

För första gången på 15 år hade invånarna i huvudstaden Mogadishu, sedan i juni i år, upplevt normalitet. De levde fria från krigsherrar som plundrade och beskattade människorna med terror. Denna kort upplevda frid är över idag den 28 december tack vare Etiopiens invasion och krigsherrarnas återkomst till huvudstaden. Friden är över just i en period som omvärlden (den kristna delen) önskar varandra Julefrid. Säg något!
 
God fortsättning! Med vänliga hälsningar,
KMB

Tack för ditt mejl, KMB! Som kommen från ett land, Finland, som också upplevt krig för bara en, två generationer sedan och där minnet av kriget lever starkt, har jag inga svårigheter att känna med dem som idag drabbas. Det är obegripligt att makthavare i olika länder (krig pågår ju på många platser på jorden) en bit in på 2000-talet fortfarande ser krig som ett acceptabelt sätt att skaffa sig det de vill ha! För invånarna i Mogadishu, Somalia liksom på alla platser på jorden där idioter regerar önskar jag givetvis fred och frid och en mänsklig och trygg tillvaro. Det gör jag av hela mitt hjärta, och det är allt jag kan göra.