Hos Janne i Sofiakiosken den 30 december 2006

^{Janne servar kunder och Janne funderar
Foto: Merit Wager}

För alla er som gillar att läsa om mina vandringar på Söder och främst till Sofiakiosken (t.ex. Eliza i Malmö) kan jag berätta att jag idag, på årets nästsista dag och den sista dagen på året som Sofiakiosken höll öppet, hälsade på Janne. Jag köpte kvällstidningarna och satte mig sedan inne i den varma kiosken på den nötta, färgavgnagda blå pallen och tog en kopp kaffe och så började vi prata. Om allt mellan himmel och jord: att Saddam avrättas idag och vilka konsekvenser det kan få; om dödsstraff överhuvudtaget; om parkeringsvaktshysterin i Stockholms innerstad, om obefintlig serviceanda, om härliga Söderprofiler varav en – Klasse – kom förbi två gånger medan jag var där.

Och allt emellanåt droppade kunderna förbi: "Två röda Marlboro, tack" och "Mamma, jag vill ha en Pokemon-boll" och "Tre varmkorvar: en med stark senap, en med senap och ketchup och en utan någonting". Eller bara en eller två kvällstidningar. Avslappnad stämning och så har ju Janne en så skön stil med sina kunder varav många är stammisar. Som en taxichaufför från utåt Värmdö som skulle ha Expressen, men den var slut och då lovade Janne att alltid lägga undan så att det finns en Expressen kvar åt killen när han än kommer.

I går (29 december) fyllde Janne år. Jag grattade en dag i efterskott och skrattade gott åt den enorma ölflaska som han fått av Håkan. TRE LITER ÖL! På bilden ser man hur jättestor flaskan är där den står bredvid en vanlig tändsticksask. Janne är välsignad med många sköna polare, men så är han ju en skön polare själv också. "What goes around, comes around", som det heter. Eller: "Som du så får du skörda.

^{Tre liter öl och hundgodis
Foto: Merit Wager}

Till slut: Jag kan inte undanhålla mina bloggläsare det här beviset på Jannes typiska omtänksamhet och servicekänsla: förutom att han ställer ut en stor skål med vatten åt förbigående hundar så han har också en låda hundgodis som han plockar fram lite ur, då och då, till de fyrfota vännerna!

Apropå regeringsutredningar: Rapport om apatiska barn till asylsökande

Den förra regeringen gav i november 2004 barnpsykologen Marie Hessle ett tvåårigt (varför så lång tid?) uppdrag att utreda "fenomenet" apatiska barn till asylsökande. Den 29 december 2006 har hon avlämnat sin rapport (SOU 2006:114) är: Asylsökande barn med uppgivenhetssymtom – ett svenskt fenomen år 2001-2006 till regeringen. Läs regeringens pressmeddelande här.

Redan i rapportens rubrik ligger en av många orsaker till att kritiken genom de två år den här utredningen har pågått (som sagt: varför i två år?), varit så stark – för att inte säga massiv.: "…ett svenskt fenomen". Läs mer om detta bland annat i de granskande artiklar reportern Gellert Tamas har skrivit i Dagens Nyheter. Överhuvudtaget är det han beskriver ingen vacker läsning: 

Bakgrund – de apatiska barnen (19 september 2006)
Det fula spelet om de apatiska barnen (19 december 2006)
Regeringen svek de apatiska barnen (21 december 2006)

I stället för att agera valde migrationsministern i den förra regeringen att tillsätta Marie Hessle (som hon, enligt Gellert Tamas i hans artiklar och andra) var personligt bekant med, som utredare under två år med en rejält tilltagen budget så att hon också kunde anställa några personer. På det sättet kunde ministern visa att hon gjort något, att hon följt den svenska s-modellen att vältra över ansvaret och strålkastarljuset på någon annan och även att förhindra att något alls görs under den tid som denna "någon annan" håller på och utreder. Och en personlig vän/bekant kunde få ett fint och välavlönat regeringsuppdrag – om uppgifterna om deras personliga relation stämmer. Ett på alla sätt vidrigt sätt att hantera en för levande människor – barn! – livsviktig fråga. Det handlade ju inte om järnvägstunnlar…

Nu har Hessle lämnat sin slutrapport till den nye migrationsministern – nu, när det nästan är för sent att stiga tidigt opp. Rapporten, som kan laddas ner här, blir nu ytterligare ett monument över dumhet och meningslöshet och kommer att läggas till handlingarna för att samla damm bland andra lika meninsglösa utredningar.

Var och en som intresserat och intresserar sig för frågorna om och gåtan kring de apatiska barnen får själva läsa vad som skrivits och sagts. Vid en sökning på Google på ordkombinationen "marie hessle apatiska" får man 9.470 träffar med rubriker som Marie Hessle olämplig för sin uppgift (Miljöpartiet 27 april 2005) och En riktigt smutsig flyktingskandal (Aftonbladet 20 december 2006). Och i Dagens Nyheter den 30 december finns två artiklar: Fortfarande oklart varför barn blir apatiska och Tredje och sista utredningen om apatiska barn som också kan läsas på nätet. På nätet finns alltså mycket att läsa i ämnet, också sådant som till viss del stödjer en del av Marie Hessles teorier. Jag uppmanar som sagt var och en med intresse för frågorna att själva sätta sig in i dem, vara kritisk åt alla håll och, så gott det går: bilda sig en egen uppfattning.

Meningslösa och fega utredningar

^{Rosenbad
Foto: Pawel Flato för regeringen}

Jag har sagt det förut och säger det igen: måtte den nya regeringen inte gå i den gamlas fotspår när det gäller att ge vänner, bekanta, likasinnade uppdrag som utredare i långa och för skattebetalarna dyra utredningar! Utredningar som blir tendentiösa och/eller felaktiga och som inte sällan är föråldrade redan när de lämnas in. Den förra regeringens utredningar har inte sällan verkat som om de kommit till främst av två orsaker:

a) för att regeringen på det sättet kunnat ge sina "trogna" några skattemiljonet för att sitta och knåpa på en utredning, som tack för deras lojalitet (eftersom regeringen vet att de trogna kommer att presentera en utredning i regeringens smak)
b) för att regeringen själv ska slippa ta ansvar i svåra frågor utan kunna skylla på utredarna.

I andra länder har man regeringar som regerar, inte ett omfattande och dyrt utredningsväsende efter vars slutsatser regeringen sedan fattar sina beslut. Med detta inte sagt att regeringen skulle besitta all nödvändig kunskap på alla områden och aldrig behöva höra experter i olika frågor, absolut inte. Att kalla in en expert, som nu i frågan om järnvägstunneln kontra ytspår i Stockholm, som den nya regeringen gjorde, är alldeles utmärkt. En kunnig person får på kort tid och utan en massa miljoner kronor tala om för- och nackdelar med två system och ge sin rekommendation:

Regeringen beslutade den 2 november att låta snabbutreda förutsättningarna för en utökad spårkapacitet genom centrala Stockholm med ytspårslösning som alternativ till den planerade pendeltågstunneln Citybanan. Fredagen den 29 december lämnar Ytspårsutredningens utredare över sin rapport till infrastrukturminister Åsa Torstensson.

Sedan beslutar regeringen, ingen annan. Så går det till i andra länder och så ska det gå till i ett land med en stark och beslutsfähig regering.

Holy journey to Mecca

I det här videoklippet – Holy journey to Mecca – från CNN den 29 december får vi följa med reportern Zain Verjee upp på det heliga berget Arafat. Kopiera länken och klistra in den i adressfältet.

HIV-positiva pilgrimer

En grupp HIV-positiva pilgrimer har getts möjligheten att göra hajj (ung vallfärd) till de heligaste platserna i Saudiarabien. Några anonyma donatorer har bekostat deras resor och medföljande läkare och annan sjukvårdspersonal.

En 78-årig tiobarnspappa som är en av de nio pilgrimerna (sju män och två kvinnor) är mycket tacksam och lättad över att ha fått den här möjligheten att utföra sin plikt mot Allah. Men han gråter när han berättar hur hans söner har förskjutit honom på grund av hans stigmatiserande sjukdom.

En av de anonyma donatorerna säger att det är en ära för honom att få hjälpa andra att utföra hajj:

"De pengar som jag skänkte är Allahs pengar. Jag är bara en muslim som har fått en chans att hjälpa andra muslimer."

De övriga pilgrimerna säger att de är lyckliga och tackar Allah för att de kan göra sin vallfärd till Makkah och Madina.

En läkare från King Saud Hospital anmälde sig frivilligt att medfölja den här lilla pilgrimsgruppen och berättar att alla tänkbara mått och steg har vidtagits för att säkra att dessa människor klarar resan och att de också har fått alla nödvändiga sprutor och annan medicin.

Sjukhusen försöker sprida kunskap och medvetenhet om HIV-förebyggande åtgärder genom att dela ut broschyrer om sjukdomen i skolor, på universitet och på privata och statliga arbetsplatser. Det finns enligt uppgift omkring 10.000 rapporterade fall av HIV i Saudiarabien varav var tredje person är icke-saudier. WHO beräknar att det för varje känt fall av HIV kan finnas så många som nio fall till som inte rapporterats.

^Källa:

Bara några få timmar kvar att leva

Klockan är snart 01.00 och enligt uppgifter i medier över hela världen (bland dem CNN, BBC, AlJazeera, SVT och YLE) har Saddam Hussein nu bara ca tre timmar kvar att leva. Det sägs att han ska hängas kl 04.00 på morgonen.

Det är konstigt att tänka sig att vissa människor kan ta sig rätten att ta en andra människors liv, ens om det handlar om en så vidrig människa som Saddam Hussein! Dödsstraff är barbariskt oavsett vilka monster till brottslingar det gäller, även om man givetvis på ett plan kan förstå alla dem som drabbats omänskligt hårt av den här diktatorns och tyrannens grymheter och som inte står ut med att han lever och andas på samma planet som de. Men – och det kan man också tänka på – att låta en människa som Saddam Hussein "sona sitt brott" (det skulle ju aldrig gå i hans fall, men så heter det ju) genom att sitta i fängelse resten av sitt liv och vara beroende av andra och inte ha kvar något av allt det han omgav sig med i sin makts glansdagar – det skulle väl vara ett hårdare straff för honom än att dö?