Apropå regeringsutredningar: Rapport om apatiska barn till asylsökande

Den förra regeringen gav i november 2004 barnpsykologen Marie Hessle ett tvåårigt (varför så lång tid?) uppdrag att utreda "fenomenet" apatiska barn till asylsökande. Den 29 december 2006 har hon avlämnat sin rapport (SOU 2006:114) är: Asylsökande barn med uppgivenhetssymtom – ett svenskt fenomen år 2001-2006 till regeringen. Läs regeringens pressmeddelande här.

Redan i rapportens rubrik ligger en av många orsaker till att kritiken genom de två år den här utredningen har pågått (som sagt: varför i två år?), varit så stark – för att inte säga massiv.: "…ett svenskt fenomen". Läs mer om detta bland annat i de granskande artiklar reportern Gellert Tamas har skrivit i Dagens Nyheter. Överhuvudtaget är det han beskriver ingen vacker läsning: 

Bakgrund – de apatiska barnen (19 september 2006)
Det fula spelet om de apatiska barnen (19 december 2006)
Regeringen svek de apatiska barnen (21 december 2006)

I stället för att agera valde migrationsministern i den förra regeringen att tillsätta Marie Hessle (som hon, enligt Gellert Tamas i hans artiklar och andra) var personligt bekant med, som utredare under två år med en rejält tilltagen budget så att hon också kunde anställa några personer. På det sättet kunde ministern visa att hon gjort något, att hon följt den svenska s-modellen att vältra över ansvaret och strålkastarljuset på någon annan och även att förhindra att något alls görs under den tid som denna "någon annan" håller på och utreder. Och en personlig vän/bekant kunde få ett fint och välavlönat regeringsuppdrag – om uppgifterna om deras personliga relation stämmer. Ett på alla sätt vidrigt sätt att hantera en för levande människor – barn! – livsviktig fråga. Det handlade ju inte om järnvägstunnlar…

Nu har Hessle lämnat sin slutrapport till den nye migrationsministern – nu, när det nästan är för sent att stiga tidigt opp. Rapporten, som kan laddas ner här, blir nu ytterligare ett monument över dumhet och meningslöshet och kommer att läggas till handlingarna för att samla damm bland andra lika meninsglösa utredningar.

Var och en som intresserat och intresserar sig för frågorna om och gåtan kring de apatiska barnen får själva läsa vad som skrivits och sagts. Vid en sökning på Google på ordkombinationen "marie hessle apatiska" får man 9.470 träffar med rubriker som Marie Hessle olämplig för sin uppgift (Miljöpartiet 27 april 2005) och En riktigt smutsig flyktingskandal (Aftonbladet 20 december 2006). Och i Dagens Nyheter den 30 december finns två artiklar: Fortfarande oklart varför barn blir apatiska och Tredje och sista utredningen om apatiska barn som också kan läsas på nätet. På nätet finns alltså mycket att läsa i ämnet, också sådant som till viss del stödjer en del av Marie Hessles teorier. Jag uppmanar som sagt var och en med intresse för frågorna att själva sätta sig in i dem, vara kritisk åt alla håll och, så gott det går: bilda sig en egen uppfattning.