Varför ställs en person som begått mened inte inför rätta? (1)

En person, en dörrvakt vid en nattklubb, går ut offentligt och berättar om hur han ljugit vid rättegångar. Att ljuga i en rättegång kallas mened och medför fängelsestraff. Så här står det i brottsbalken 15 kap Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga:

1 § Om någon under laga ed lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes för mened till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Varför händer då inget alls? Varför har man inte granskat handlingarna i alla de rättegångar där den i medierna så flitigt förekommande dörrvakten medverkat som ”sanningsvittne”? Varför har man inte gått igenom varje sådan rättegång för att utröna huruvida någon möjligen blivit oskyldigt dömd?

Det talas så mycket om att oskyldigt resp felaktigt dömda sitter i våra fängelser – här finns ju otvetydiga indikationer på att ett antal sitter inne eller har dömts till andra straff på grund av en mans erkända lögner – vad har gjorts för att rätta till det?

Varför har inte den dörrvakt som öppet och tydligt erkänt att han begått mened ställts inför rätta och dömts enligt gällande lag för detta? Hur är det möjligt att den personen går helt fri? Är det inte så värst allvarligt att ljuga i rättegångar för vissa medan det är det för andra? Vilka är då kriterierna för att man kan ljuga utan påföljd resp att man inte kan det? Och varför har de, som drabbats av lögnerna, inte fått resning? Hur är det ställt med rättssäkerheten och likheten inför lagen? Slipper man åtal om man gåtr ut i media först och erkänner sina brott? Enligt vilken lag, vilka bestämmelser?

Vem ska man fråga? JK? Justitieminister Beatrice Ask? Gud?