96 länder!

Jag började blogga i maj 2005. Vid det årets slut hade jag läsare i 13 länder och tyckte det var fantastiskt roligt. När året 2006 är till ända finns ni som läser min blogg i 96 länder!

Tänk att det sitter någon eller några på Antigua & Barbuda och surfar in på http://www.merit.blogg.se och läser vad jag kommenterar här hemma och i världen! Och i Yemen och i Venezuela! Och till och med på Maldiverna, i Oman, och i Senegal!

Här är listan över de 96 länder där alla ni, bästa läsare, finns! Jag passar också på att tacka alla er som hört av er med kommentarer och tips och information, det är alltid roligt med feed back och en del av det ni skrivit har – med respektive persons medgivande, förstås – hamnat på min blogg och annat har jag besvarat via mejl.

Nu hoppas jag att det blir ett GOTT NYTT BLOGGÅR och att ni hänger med under 2007 som ni gjort under 2006. Hur många länder finns det i världen, förresten?

Asylsökandeboom

Den 29 november hade Migrationsverket 16.661 öppna (oavgjoorda) asylärenden. Den 2 januari 2007 (en månad senare) är antalte oavgjorda asylärenden 17405. Samtidigt anländer rekordartat många nya asylsökande till Sverige – 40 % fler kom hit under år 2005 jämfört med år 2004. Hur ska Migrationsverket klara situationen?

Läs mer om asyl- och migrationsfrågor under rubriken Asyl&Migration i högerspalten!

Lästips!

Lästips här på bloggen (för den/dem som missat inläggen):

Undring: varför ställs en person som begått mened inte inför rätta? (30 december 2006)
artiklarna/inläggen under rubriken Tvångsomhändertagande av barn i högerspalten
Dumskallarnas sammansvärjning (29 december 2006)
Be my guest # 40: Lars Kihlstedt, felaktigt dömd (28 december 2006)
Thomas Bodströms agerande var inte särskilt etiskt (28 december 2006).

Det finns ju också arkiv för varje månad samt diverse olika rubriker i högerspalten där man kan välja det eller de ämnen man är mest intresserad av att läsa om. Eller också kan man bara scrolla neråt och läsa det som just nu verkar intressant…

Kolumn i Svenska Dagbladet den 2 januari 2007

Min kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida den 2 januari 2007 har getts rubriken Äntligen en finsk regering i Sverige.

Här finns mina tidigare kolumner:
5 juni i 2006: Folkhemmet dog med Affe
10 juli 2006: I Finland är allt lite annorlunda
14 augusti 2006: Domptörernas idé om integration
20 september 2006: Storstäda bland myndigheterna
23 oktober 2006: Personligt ansvar största bristvaran
27 november 2006:  Man vill ha ett land att kalla sitt

Förspilld tid och energi

^{Johan Hofvendahl
Foto med tillstånd av JH}

Johan Hofvendahl  har studerat farorna i det institutionella samtalet och skrivit sin doktorsavhandling i detta ämne. Den har rubriken Riskabla samtal – en analys av potentiella faror i skolans kvarts- och utecklingsamtal. Hofvendahl berättar bland annat följande:

"Varje år genomförs cirka 2,6 miljoner elevsamtal i grundskolan och gymnasieskolan sammantaget, möten som involverar cirka 5,5 miljoner samtalsdeltagare. Även om elevsamtalen förekommer flitigt, vet vi nästan ingenting om vad som egentligen händer i dessa möten, dvs. hur de genomförs."

Vilken otrolig mängd förspilld tid och kraft som går åt till denna, som det verkar, i många fall helt onödiga verksamhet! Den tid som läggs på dessa samtal som förs vare sig de behövs eller inte, ofta ritualiserat och på ett sätt så att ingen har vunnit något när de avslutas, skulle enligt Hofvendahl räcka till att högläsa Bibeln cirka 24.300 gånger!

I en intervju i Helsingborgs Dagblad får Johan Hofvendahl den 7 april 2006 frågan: "Vad händer när man närmar sig något jobbigt?" Han svarar:

"När man ska ta upp ett problem gör man det väldigt varsamt – en del skulle säga inlindat eller som katten kring het gröt. Positiva besked kan man komma med direkt: ”Kalle, du är fenomenal i matte”. Man kan framställa eleven som unik. Men när man pratar om negativa saker gör man inte personen unik, tvärtom: ”Det är inte bara du som gör det här felet” eller ”Det här hade jag själv problem med när jag gick i skolan en gång i tiden”. Det tyder på att relationen är skör och att det finns skäl att vara försiktig. Det finns också studier som visar att föräldrar drar sig för att lyfta fram saker för att de är rädda att det ska slå tillbaka mot deras barn."
 
I en antologi som utkom den 21 december 2006 och har titeln Skolans kontrollregim, skriver Hofvendahl i kapitlet  Förpapprade samtal och talande papper:

"Utvecklingssamtalet är ett möte som i stor omfattning går ut på att granska papper, jämföra papper och att läsa högt från papper. I kapitlet presenteras och analyseras utdrag från autentiska utvecklingssamtal. Studien visar att papper av olika slag har kommit att spela en allt mer dominerande roll i mötet mellan lärare, elever och föräldrar. Detta beror till stor del på att skolan har blivit en dokumentproducerande verksamhet. Stora delar av samtalet handlar om ”Vad {jag; hon; du; vi; etc.} har skrivit” vilket kan omintetgöra elevers och föräldrars intryck av samtalet som ett öppet, levande, dialogiskt samtal."

Sådana här samtal som hålls med alla föräldrar vare sig det behövs eller inte, är ju tämligen meningslösa. I det märkliga klimat som råder i Sverige – ett klimat där man av konflikträdsla och någon sorts tro att barn inte tål höra sanningen – eller att de är så korkade att de inte fattar det ändå! –  håller man alltså miljoner tidskrävande  och helt onödiga samtal med människor varje år. För vad är det för mening med “utvecklingssamtal”  om man inte kan tala rakt och tydligt om det som är problemet? Och varför i hela fridens dar ska alla föräldrar kallas till samtal? Varför inte hushålla med folks tid och energi och agera mer rationellt genom att  kalla endast dem vars barn har svårigheter av något slag i skolan?

Johan Hofvendahls avhandling kan läsas här och en intervju med honom finns under rubriken Om vi då tar och tittar lite på din skolsituation… kan läsas här.

“Finland måste kunna vara klart bättre i den internationella konkurrensen”

^{President Tarja Halonen
Foto: Regeringskansliets sajt}

I sitt tal till folket idag, Nyårsdagen 2007, sade president Tarja Halonen bland annat att " Finland måste kunna vara klart bättre i den internationella konkurrensen, men även kunna behålla vårt rättvisa och jämlika samhälle."

Presidenten anser att Finland måste vara med och bygga upp den globala etik som en rättvis världsomfattande handel förutsätter. "Det är moraliskt rätt och i Finlands eget intresse att vi medverkar i den här processen", säger presidenten.

Läs presidentens nyårstal till nationen här (på svenska), och lyssna på det här (på svenska).

Pilgrimer stenade Satan

^{Stening av Satan}

Mer än två miljoner pilgrimer stenade häromdagen Satan vid Jamrat Al-Aqaba, en av de tre murarna som representerar Satan. Detta skedde enligt de saudiska myndigheterna helt utan olyckor eller incidenter, till stor del tack vare den renoverade och utbyggda bron som nu har betydligt större kapacitet.

De stora massorna av trogna, fortfarande klädda i sina vita tygskynken, ihram, slutförde den största mänskliga rörelsen på jorden när de samlades i Mina. De kom från Muzdalifah, några kilometer från berget Arafat, där de tillbringat natten i bön och med att samla 70 småstenar för steningen av Satan.

Väktaren av de Två Heliga Moskeerna, kung Abdullah och vice premiärministern tillika försvars- och luftfartsministern, kronprins Sultan, önskade alla medborgare, pilgrimer och muslimer en lycklig Eid Al-Adha. Lyckönskningen lästes upp av kultur- och informationsminister Iyad Madani i saudisk radio och tv:

"Kära bröder och systrar! Vi önskar er alla allt gott och all välsignelse, och era länder och era nationer. Må Allahs frid, nåd och välsignelse strömma över er. Vi prisar allsmäktige Allah för att ha gjort det möjligt för hundratusentals muslimer från alla delar av världen att utföra Hajj i år – oavsett ras, färg, kön eller språk på ett sätt som reflekterar broderskap och jämlikhet."

Bland de första att stena Satan var Ali Al-Shammary från Kuwait:

"Flera miljoner människor som rör sig åt ett enda håll – det var oerhört mäktigt! "

Steningen av Satan fick passioner att flöda hos många pilgrimer. De kastade sina stenar med kraft och skrek otidigheter mot Satan och en del kastade t.o.m. sina skor mot muren.

Efter stenkastandet utförde pilgrimerna sina offer, det vanligaste är att man slaktar ett får. De flesta offren utförs i offentliga slakthus som drivs av Jeddah-baserade Islamic Development Bank (IDB) Köttet tas till vara och skickas till fattiga länder.

Här kan man se och höra hur Hajj-minister Fouad A Al-Farsy hälsade pilgrimerna välkomna till Saudiarabien och läsa mer om Hajj.

^{Källa bl.a.:}