I Studio Ett om fackets kamp mot salladsbaren Wild n’ Fresh

I Studio Ett i P1 sändes den 4 januari en debatt under rubriken Facklig strid. Det handlade om fackets blockad mot salladsbaren Wild n' Fresh i Göteborg (se också mitt blogginlägg under rubriken Om fackets samhällsfarlighet).

Den 4 januari tvångstömdes den växande sophögen utanför salladsbaren. Är fackets aktion rimlig? Är detta en i raden av fackliga strider vi kommer att få se? Dessa och andra frågor debatterade alltså PJ Anders Linder, politisk chefredaktör Svenska Dagbladet och kanslichef Ove Andersson, Arbetarrörelsens tankesmedja i Studio Ett.

Ove Andersson tyckte – inte särskilt oväntat – att fackets kamp mot salladsbaren är rättmätig. Han tyckte att det är okej att försöka pracka på den lilla företagaren ett avtal med facket oavsett hur många gånger och hur tydligt denna än säger nej. Han säger otroligt nog att: "Facket måste ha en någorlunda hyfsad position gentemot den starkare motparten, arbetsgivaren". Det blir ju bara skrattretande när man betänker vem/vilka det är som är "den starkare parten" i sammanhanget. Men inte är det "arbetsgivaren", inte… Ove Andersson sade att en tredjedel av arbetsplatserna i branschen inte har avtal och att "det drabbar ju förstås de anställda". Hur han kan veta att de anställda på dessa företag är "drabbade" övergår mitt förstånd. Vidare menade han att det är viktigt att det finns "spelregler" på arbetsmarknaden och då givetvis endast och allenast "fackets spelregler".

Pj Anders Linder tyckete- inte heller särskilt oväntat – att fackets agerande saknar alla proportioner: "Det är ett litet ställe med enstaka anställda, ingen är med i facket, ingen vill ha kollektivavtal – alla är nöjda och glada. Plötsligt kommer en utomstående och ställer ultimatum och säger att 'om ni inte kommer överens med oss om något som vi tycker är viktigt så slutar vi att hämta era sopor'. Det är maktmissbruk mot ganska små och svaga aktörer."

Ove Andersson tyckte att "det är lite tråkigt att höra" och påstod att folk inte vågar sin arbetsgivare om kollektivavtal och att de i stället ringer facket.

Jaha!? Och?! Det kan ju ändå inte fungera så ociviliserat i ett modernt samhälle att avtal ska kunna tvingas fram med trakasserier, hot och blockader! Ordet "avtal" är enligt ordboken synonymt med ordet " överenskommelse" och betyder att man ska "komma överens", inte att en part ensidigt ska driva sin vilja igenom. Ett avtal/en överenskommelse måste alltid vara något som tecknas mellan två parter, frivilligt. Vi har rätt att välja vilka föreningar och organisationer vi vill tillhöra och facket torde vara ute i en gråzon med sina tvångsåtgärder som är så brutala att de bryter ner små företagare så att de inte ser någon annan utväg än att teckna avtal mot sin egen och sina anställdas uttryckliga vilja.

Rätten för anställda och arbetsgivare som inte vill ha någon inblandning av facket att slippa trakasserier måste slås fast i högsta instans, annars får vi inget slut på de här fackliga "stridsåtgärderna". Om inte i Sverige så i Europadomstolen.