Stackars svenska barn!

Skolverket kritiserar fritids Fritidshemmens verksamhet är torftig och ensidig. Barngrupperna är stora och resurserna små, anser Skolverket.

"Det är märkligt med tanke på hur många barn som går på fritids och vilken stor betydelse det har för deras utveckling", säger Lars Ullén, undervisningsråd, på Skolverkets hemsida.

Svenska barn börjar alldeles för tidigt på dagis, långt innan de ens kan tala och därmed berätta för föräldrarna hur de har haft det under dagen. Svenska barn ligger dåligt till i internationella jämförelser gällande kunskaper i viktiga ämnen och den svenska skolan får, med rätta, stark kritik från många håll. Nu riktar Skolverket kritik också mot fritidshemmen! Arma svenska barn!

Förra året gick 327 000, motsvarande tre fjärdedelar av barnen i åldern sex till nio år, på fritids. Det går 18,6 barn per anställd och barngrupperna är ofta över 30 barn. Skolverket har i flera år pekat på bristerna i fritidshemmens verksamhet. Verket konstaterar i sin senaste rapport att inspektörerna haft svårt att bedöma kvalitén på många fritids eftersom det saknas målsättningar och utvärderingar. Men inte händer det något för det! Inga förändringar i positiv riktining som skulle innebära förbättringar för "Sveriges hopp", barnen, har genomförts. Utredningar och rapporter görs på detta område liksom på så många andra områden i samhället och när de presenterats läggs de till handlingarna för att samla damm. Som nu i det här fallet, då Skolverket alltså "i flera år påpekat bristerna i fritidshemmens verksamhet"! Om de redan har påpekat brister och riktat allvarlig kritik i flera år, varför har då inget hänt? Finns det överhuvudtaget någon mening med att Skolverket lägger ner tid på sådana här undersökningar när deras kritik ändå inte leder till någont?

"Skolan har inte tid att arbeta med viktiga frågor om etik och moral. Det är just under den frivilliga tiden i skolan som man bäst kan lära barnen social kompetens," anser fil dr Maud Ihrskog, universitetslektor vid Växjö universitet.

Än en gång: arma svenska barn! Och arma Sverige som genom kortsiktiga besparingar drar på sig enorma problem i framtiden. Det är fullständigt obegripligt att neddragningar och försämringar tillåts fortgå. Sverige håller på att bli ett u-land när det gäller utbildning och omsorg om barn och ungdomar. Och Sverige tappar i kompetens och konkurrensmöjligheter gentemot resten av världen, det kommer att märkas inom en mycket snar framtid. För att inte tala om hur grymt det är mot barn att deras behov av stadga och stabilitet, att få lära sig skillnad på rätt och fel och att få lite av det som förr kallades "uppfostran" i så stor utsträckning negligeras. Svenska barn blir, när de växer upp, inte lika kapabla att  klara sig i arbetslivet och och i social interaktion som barn i många andra länder. Svenska barns kapacitet och vilja att lära och förmåga att bli kompetenta stryps genom det system som byggts upp i Sverige och som nu krackelerat.

Det är inte konstigt (men sorgligt!) att den "statussymbol" som rankas högst i Sverige idag är allmänbildning. I andra länder är allmänbildning en självklarhet, här är det något som ger status för att allt färre har det! Läs United Minds undersökning Status går inte att köpa, där just "att vara allmänbildad" ligger etta på en 10 i topp-lista över "statusgivande egenskaper" med 3,78 i medelbetyg på en skala 1-5 .

Läs Skolverkets rapport Fritids i marginalen och artikeln Fritids kritiseras hårt av Skolverket i Dagens Nyheter.

Två artiklar: “Can you really not see?” och : “If I were a Palestinian”

Artikeln Can you really not see, publicerades förra året i den israeliska tidningen Haaretz men jag har inte läst den förrän nu. Den är dock precis lika aktuell idag som för fyra månader sedan. Tyvärr. Artikeln är skriven av israeliskan Amira Hass och borde läsas av många, judar, palestinier, svenskar, amerikaner – och många fler. Amira Hass skriver bland annat:

Could your mind really be so washed with the security excuse, used to forbid Gaza students from studying occupational therapy at Bethlehem and medicine at Abu Dis, and preventing sick people from Rafah from receiving medical treatment in Ramallah? Will also you find it easy to hide behind the explanation "we had no idea": we had no idea that the discrimination practiced in the distribution of water – which is solely controlled by Israel – leaves thousands of Palestinian households without water during the hot summer months; we had no idea that when the IDF blocks the entrance to villages, it also blocks their access to springs or water tanks.

Läs hela artikeln här.

I samma tidning, Haaretz, kan man också läsa en intressant intervju med en israelisk man, Nissim Levy, som under 20 år arbetade för Shin Bet säkerhetstjänst, bland annat som fältkoordinator i Libanon och i flyktingläger på Gazaremsan. Artikeltexten – If I were a Palestinian – och Nissim Levys stillsamt osentimentala berättelser är fruktansvärd att läsning om man verkligen tar in allt. Som t.ex.:

Although Levy does not regret anything he did in the Shin Bet, he has much more empathy and understanding for the people he pursued than for the Israeli leadership that sent him after them. He does not speak about a shady security service that tortures people, but feels that the very presence of Israeli forces in occupied territories gives the other side legitimacy to carry out terror attacks.

Intressant är också det som Nissim Levy berättar om hur det var att vara fältkoordinator i Gaza:

In Lebanon and Gaza Levy was in charge of recruiting and handling collaborators. As a field coordinator, he explains, he had to be very familiar with the population living in the area for which he was responsible, and to find people who would agree to collaborate with the enemy. "A coordinator who is responsible for a refugee camp of 18,000 people knows all of them. He's the prince of the area. An intelligent person has to be something of a 'gossip.' He has to know everyone, to know how they look, what they wear, what their nicknames are, how many children each one has and where he comes from. You accumulate a huge amount of information in your head, because when you go out to work it's only you and your head. You don't go out with a computer.

Läs hela artikeln här.