Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm, del 12

Socialdiktatorers maktmissbruk och psykiska misshandel

Så här ser de enväldiga socialmänniskornas s.k. umgängesplan ut för tiden januari-juni 2007, för föräldrarna som varit fråntagna sina barn och barnen som varit fråntagna sina föräldrar sedan februari 2004. Tänk er själva att det handlade om er och era barn! Det är groteskt att den här typen av hantering av människor kan fortsätta i ett civiliserat land. Inte ens efter de hundratals nu vuxna fosterbarn som klagat högljutt över hur de hanterats av sociala myndigheter som förstört deras liv bryr sig myndigheterna!

Socialmänniskorna:
(Barnen) R och I ska få träffa (föräldrarna) J och H med ca tre veckors mellanrum och pågå ca 6 tim. (Exakt avskrift inkl språkliga felaktigheter)
Kommentar:
"ska få träffa"! Den auktoritära och ensidiga stilen som dessa socialmänniskor använder sig av är uppenbar redan i denna allra första mening! Ingen dialog, föräldrarna (och barnen!) har ingenting alls att säga till om!

Socialmänniskorna:
Med under alla umgängestillfällen finns en familjehemsförälder med uppgift att se till att det blir så bra som möjligt för barnen.
Kommentar:
Det finns ingen övervakning hemma hos föräldrarna och deras tredje barn, sonen S som föddes i juli förra året, "med uppgift att se till att det blir så bra som möjligt för barnen." Detta talar för sig självt och visar återigen socialmänniskornas auktoritära beteende och hur de missbrukar sin makt över två föräldrar och två små barn – tre barn egentligen – eftersom dessa socialmänniskor fråntar lillebror rätten att leva med sina syskon!

Socialmänniskorna:
Tisdag den 30 januari. Umgänget sker i Stockholm från ca kl 10.00-16.00 beroende på tågtider etc.
Kommentar:
Notera att föräldrar och barn inte setts sedan 18 december! Notera också – återigen! – socialmänniskornas auktoritära och enväldiga beslut både vad gäller datum, plats och klockslag för umgänget!

Socialmänniskorna:
Torsdag den 22 februari. Umgänget sker i X-stad från ca 10.00-16.00.
Kommentar:
Återigen: socialmänniskorna beslutar enväldigt datum, plats och klockslag för umgänget!

Socialmänniskorna:
Torsdag den 22 mars. Umgänget sker i familjehemmet, därefter på eftermiddagen kan föräldrarna följa med på en uppföljning i R:s och I:s skola
Kommentar:
Som tidigare beslutar socialmänniskorna allt – dag, tid, plats och vad som ska göras! Föräldrar och barn har inget att säga till om.

Socialmänniskorna:
Måndag den 2 april. Umgänge i Stockholm från ca 10.00-16.00.
Kommentar:
Som ovan – socialdiktatorerna bestämmer. Och glöm inte att föräldrar och barn inte en sekund får vara ensamma tillsammans utan övervakas, enligt socialmänniskornas påbud, ständigt av en familjehemsförälder!

Socialmänniskorna:
Tisdag den 24 april. Umgänge sker i X-stad.
Kommentar:
Samma invändningar som vid varje umgängestillfälle: föräldrar och barn inte tillfrågade; övervakning av familjehemsförälder.

Socialmänniskorna:
Torsdag den 17 maj. Umgänge sker i X-stad från ca 10.00-16.00.
Kommentar:
Som ovan.

Socialmänniskorna:
Tisdag den 5 juni. Umgänge i Stockholm från ca 10.00-16.00.
Kommentar:
Samma invändningar som vid varje umgängestillfälle: föräldrar och barn inte tillfrågade; övervakning av familjehemsförälder.

Vidare skriver socialdiktatorerna dessa förnedrande och omänskliga förhållningsorder:
Under umgängena är det viktigt att J och H:
– visar barnen att de är vänner med familjehemmet och att barnen får trivas i familjehemmet och tycka om familjehemsföräldrarna så att barnens lojalitetskonflikt kan mildras så mycket som möjligt.
Kommentar: Inte ett ord om den lojalitetskonflikt socialmänniskorna utsatt dessa barn för i snart tre år!
– inte skuldbelägger barnen, t.ex. reagerar negativtt om barnen säger något positivt om familjehemmet.
Kommentar: socialdiktatorerna ska t.om. styra föräldrarnas reaktioner! Sätt er in i det själva, att era barn är tagna ifrån er och två socialdiktatorer håller deras och era liv i sina händer och bestämmer allt år efter år och att ni t.o.m. måste agera robotar inför era barn!
– inte blir för ledsna inför barnen.
Kommentar: Detta är sjukt! Det är sjukt och kan inte vara acceptabelt att föräldrarna inte ens ska få visa sin sorg och saknad för sina egna barn! Dessa – och den här typen av – måste stoppas!
– inte pratar med barnen om att de ska komma hem eller "viskar" då detta skapar oro.
Kommentar: Här visar socialmänniskorna igen, med stor tydlighet, att det inte finns en enda tanke på att barnen någonsin ska få komma hem! Detta är – måste anses vara! – "egenmäktigt förfarande med barn", d.v.s. dessa socialmänniskor har helt enkelt med stöd av sina positioner kidnappat barnen och sedan kräver de att föräldrarna ska agera och bete sig i absolut och direkt motsats till hur varje normal förälder beter sig. Det handlar om kvalificerad psykisk misshandel mot samtliga familjemedlemmar!
-inte springer iväg från familjehemsmodern/fadern.
Kommentar: Socialdiktatorena talar till föräldrarna som till olydiga barn och det är oacceptabelt – som det mesta i deras beteende.
Föräldrarna kan ringa en gång varannan vecka och stämma av med familjehemmet, ta reda på vad som sker kring barnen och hur de har det och om barnen vill kan föräldrarna prata med dem.
Slutkommentar: Som en röd tråd genom hela hanteringen av dessa barn och deras föräldrar och genomgående också i den här umgängesplanen är socialmänniskornas absoluta ovilja (deras personliga ovilja!) att arbeta för en familjeåterförening. Deras auktoritära och nedlåtande sätt placerar föräldrarna i ett underläge och förminskar dem både som människor och som föräldrar till sina barn.

Vi överväger nu en polisanmälan mot dem eftersom deras hantering av familjen är svår att se som något annat än &q
uot;egenmäktigt förfarande med barn".

Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 11

Läs först detta om några socialmänniskors i Stockholm hantering av en familj och den mentala misshandeln av två små barn som under snart tre år hållits separerade från sina föräldrar. Och sedan drygt tre månader också från sin nyfödde bror som föräldrarna för övrigt anses fullt kapabla att ta hand om enligt socialförvaltningen på den nya ort dit de flyttat…

Läs texterna i den här ordningen:
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 1
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 2
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 3
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 4
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 5
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 6
Varför har inte svenska barn rätt till familj?
Maktmänniskornas övergrepp måste få ett slut!
Inga anmärkningar mot familjen i deras nya stadsdel – tredje barnet bor hemma

Och läs sedan detta: Av den utredning som gjorts av en socialsekreterare i den stadsdel där familjen bor ända sedan augusti 2004, framhålls föräldrarnas  genuina vilja att samarbeta, att de deltagit i en samtalsserie och att samtalsledarna efter avslutad behandling inte funnit ”att dessa föräldrar är olämpliga som föräldrar”.  Handläggaren vid stadsdelsförvaltningen där de alltså bott i snart tre år har i sin utredning skrivit att föräldrarnas anknytning till och skötsel av sin son, född i juli 2006, visar att han är ”ett välskött barn som på alla sätt visar att han mår bra.” Hon säger vidare att:

”Under utredningens gång har ingenting framkommit som visar att föräldrarna inte kan ta hand om NN på ett bra sätt. Han får närhet och omsorg av båda sina föräldrar, som ett litet barn behöver”.

Föräldrarna har alltså bott i detta område, strax utanför Stockholms innerstad, sedan augusti 2004. Ändå framhärdar stadsdelsförvaltningen i Stockholms innerstad, där familjen tidigare bodde, att hålla deras två barn R och I (nu 8 och 6 år gamla) åtskilda från föräldrarna. Ingenting – överhuvudtaget ingenting alls! – har gjorts under nära tre år av ansvariga socialsekreterare eller deras chefer för att återförena barn och föräldrar. Trots att det ska vara en ledstjärna i deras uppdrag att göra det! Stadsdelsförvaltningens agerande upplevs av föräldrarna – och många andra som ser det hela utifrån – som trakasserier mot föräldrarna och som direkt skadligt för de två små barnen som tvingats leva snart 50 % resp 35 % av sina korta liv åtskilda från sina föräldrar, nu också från sin lillebror.

Senast mamman och pappan fick träffa sina två små barn (fortfarande endast under övervakning!), var den 18 december. Stadsdelsförvaltningen i den stadsdel som de inte bott i sedan augusti 2004 har nu gjort en ny ”umgängesplan” som dock föräldrarna inte kommer att skriva under. De vill inte ha fler "umgängesplaner" utan anser att barnen nu ska komma hem och att det är helt oacceptabelt att myndighetspersonerna fortsätter att hålla barnen borta trots att familjen sedan nära tre år inte ens bor kvar och trots att utredningen som gjorts av den nya stadsdelsförvaltningen visat att de på intet sätt anses olämpliga att ta hand om sonen som föddes i juli förra året!

I den s.k. umgängesplanen – som sträcker sig ända fram till den 20 juni, d.v.s. ytterligare ett halvår – finns inte ett enda ord om familjeåterförening och den är överhuvudtaget i sin utformning och ton synnerligen auktoritär och ensidig. Notera särskilt följande diktat:

”Med under alla umgängestillfällen finns en familjehemsförälder med uppgift att se till att det blir så bra som möjligt för barnen”!

Så beter sig dessa människor, som representerar samhället, mot föräldrar som anses fullt kapabla att ta hand om sitt tredje barn och som i sin nya omgivning inte är föremål för någon övervakning! Dessutom befarar föräldrarna att det faktum att de nu vägrar skriva under denna ensidiga plan med stor sannolikhet kommer att användas emot dem av de två kvinnor som maktfullkomligt styr deras och deras barns liv. Deras rädsla för repressalier ska inte underskattas.

Föräldrarna anser att den aktuella stadsdelsförvaltningen agerar på ett sätt som strider mot FNs barnkonvention (numera inkorporerad i svensk lag) och att man inte följer riktlinjer och rekommendationer enligt vilka samhället i princip från första omhändertagandedagen ska sträva efter att vidta alla tänkbara åtgärder för att barn och föräldrar så snart som möjligt ska kunna återförenas. Och som tidigare nämnts så är föräldrarna ju också helt ”godkända” där de bor. Skulle man gå på den linje som de två socialsekreterarna i deras förra bostadsområde så borde inte deras tredje barn heller, i konsekvensens namn, kunna bo hemma!

De som behandlar barn på ett grymt sätt och tillfogar dem långvarig, förmodligen livslång, skada och psykiskt lidande,  finns i många skepnader. Inte sällan är de socialmänniskor. Det kanske är dags att polisanmäla socialmänniskorna i detta fall för "egenmäktigt förfarande med barn".