Dosa med lock

^{Dosa med lock. Firma Karl Fabergé, S:t Petersburg, 1908-1917, verkmästare Henrik Wigström. Diameter 7,4 cm.}

Vilken vacker dosa! Och så … praktisk! Men att köpa den för tre miljoner kronor!!?

Tre miljoner kronor är det belopp den här dosan såldes för av Uppsala Auktionskammare. Okej, jag har absolut inget emot att folk som har tjänat eller ärvt en massa pengar gör precis vad de vill med sina pengar. Självklart får den som har råd att lägga tre skattade miljoner på en pytteliten dosa göra det om han/hon vill det.  Men för mig är det ofattbart att någon lägger en sådan enorm summa på en liten dosa, 7,4 cm i diameter, hur vacker den än är! För det finns ju så oerhört mycket man skulle kunna göra för en så stor summa, sådant som skulle kunna komma väldigt både en själv och många andra till både nytta och glädje! Att man hellre väljer att köpa en pytteliten dosa med lock som kan stå på ett bord eller en hylla i ett hem är för mig helt obegripligt. Har man förresten en sådan dosa hemma och då och då lyfta upp den, ta av locket, titta på den och känna på den och sedan ställa ner den igen och bara njuta av att äga en så dyr och hantverksmässigt välgjord liten dosa? Vågar man ha en så dyr pryl stående hemma eller lägger man den i ett bankfack? Men om man har den i ett bankfack, vad är då meningen med hela prylen? Att ha en pytteliten pryl som kostat tre miljoner kronor bara liggande i ett bankfack, I mean: what's the point?

^{Min mormors näverask}

Här är en motvikt till Fabergé-dosan. Det är en liten ask (eller ett litet skrin), 9,5 cm x 14,5 cm, tillverkat i näver av en rysk soldat 1943. På insidan av skrinets lock står Minne från Svirfronten 1943 och någonting med svårläsliga ryska bokstäver samt datumet 25.2 43. På locket har initialerna DT sirligt skurits ut och runt om den lilla asken löper ett vackert utskuret mönster  av blad och inuti den kan man se det naturliga nävermönstret. Den här lilla asken tillverkades av en rysk krigsfånge (om jag minns historien rätt), som min mormor – Dagmar Tawaststjerna, DT – hade hjälpt på något sätt. Han ville visa sin tacksamhet på något sätt. Den är nu 64 år gammal, inte alls sliten och ett alldeles utsökt hantverk – en ask gjord med kärlek och tacksamhet och skänkt som gåva till min mormor på hennes födelsedag år 1943.

I den här lilla näverasken förvarar jag små saker som ett foto av en finländsk soldat från 1942, ett litet hedersmärke som det står Isänmaan hyväksi (För fosterlandets bästa eller Pro Patria) på, gamla medaljer och gamla mynt och ännu äldre frimärken och lite annat smått och gott. Jag fick asken av min mormor för länge sedan, och jag skulle inte sälja den oavsett vilken belopp som erbjöds mig. Inte för att någon skulle betala några fantasisummor för det här hantverket… Men en vacker dag kommer jag att ge bort den.

Vinter i Stockholm

Så här ser det ut på min gård idag, söndag den 21 januari 2007! Plötsligt har det snöat riktigt rejält och träden ser ut som tagna från ett julkort. Vackert – så länge (kort) det varar! Och så här ser det ut på gatan, där bilarna som nys stod på barmark nu är gömda under ett vitt snötäcke.

Tolfte dagen med comhem-problem!

Tiridgare bloggningar om de stora problemen med comhem finns här (15 januari), här (16 januari) och här (18 januari).

comhem tog över UPC/Chellos kunder när de köpte företaget ocjh sedan dess har e-posttjänsten inte fungerat. Det är således den tolfte dagen idag som det inte går att ta emot meddelanden annat än ytterst få och mycket sporadiskt. Alla som vant sig vid det till 99,9 % fungerande UPC/Chello och som – många av dem – använder e-post som ett viktigt redskap i arbetet, har i tolv dygn inte haft tillgång till det som comhem tar väl betalt för: ett fungerande e-postsystem!

Mina krav till comhem, som jag kommer att framföra till vd Gunnar Asp på måndag den 23 januari är:

1) att de gör avdrag på räkningen nästa månad för alla de dagar de inte tillhandahållit den tjänst de tar rundligt betalt för
2) att de ersätter den skada de åsamkat mig som är beroende av fungerande e-post för min försörjning eftersom det är ett arbetsredskap för mig.
3) att de "släpper" alla de kunder som omedelbart vill lämna comhem för att söka sig till en annan bredbandsleverantör, utan uppsägningstid.

Jag ska tala med min hyresvärd och höra om hela huset är "låst" till comhem, en leverantör som varken hyresvärden eller de boende har valt. Skulle det vara så, då kommer jag att be min hyresvärd att välja en annan leverantör. Om inte så byter jag genast leverantör.

På frågan: "Blir det någon ersättning för kunder som har drabbats?", svarar Bernd Schmitz, informationschef hos comhem:

"Det vi brukar svara är att vi tar det i varje enskilt fall. Kunder får enskilt kontakta vår kundservice och ta upp frågan där. Men det kommer inte att bli någon generell ersättning."

Vilken otroligt nonchalant attityd! Självklart ska ett företag som inte leverar det som de tar betalt för kompensera sina kunder när de inte levererar det de utlovar och fakturerar för! Det finns ingen som helst ursäkt för att, som comhem har gjort, köpa upp ett företag och ta över deras kunder och sedan lämna dem utan de tjänster de beställt och betalar dyrt för, för utan att ha gjort ordentliga förberedelser och utan att veta om det kommer att fungera eller inte! comhem har handlat oansvarigt och slarvigt mot de kunder de tagit över och inte ens avdrag på räkningarna (vilket givetvis är en självklarhet!) kan reparera de skadorna.

Läs om mejlkraschen hos för 50 000 Chello-kunder också i Dagens Industri, Sydsvenskan och i IDG.se (som talar om att hundratusentals Chello-kunder drabbats).