Varför jobbar folk svart?

Den här lilla insändaren kunde läsas i Aftonbladet den 2 februari. Den slår huvudet på spiken, det är bara ett ord jag skulle ändra för att helt kunna hålla med och det är ordet "men" i "Men fy fan vad det svartjobbas!" Jag skulle ändra ordet till "och": "Och fy fan vad det svartjobbas!" För att det svartjobbas är ju en följd av – inte trots att – vi har så höga skatter och avgifter och därmed svag lönsamhet. Därför läser jag "och" i stället för "men".

Om misstänkt förfalskade dokument

I  Finland har Uvi (Utlänningsverket)  egna resurser för att undersöka asylsökandes handlingar och pass som misstänks vara förfalskade. Finns det den minsta misstanke om förfalskning kontrolleras dokumenten först inom verket. Är man inte helt säker på sin sak sänds de alltid vidare Centralkriminalpolisen, där all tänkbar apparatur, information och kompetens finns för att göra grundliiga undersökningar.

Det är naturligtvis lättare när antalet asylsökande är så mycket lägre än i Sverige, men också för att både Uvi och Centralkriminalpolisen lyder under samma ministerium, inrikesministeriet. Och så förstås att man tar förfalskningar – och misstankar om förfalskning – på allvar.

Om att romerna kräver egen friskola och om misstro mot utredningar

Sisuradio berättar att en ny, djupgånde studie från Skolverket om romernas skolgång har lämnats till integrations- och jämställdhetsministern den 1 februari. Den hade beställts av den förra regeringen och är bara en av många studier. Roma Internationals pressansvarige Dimitri Florin börjar bli trött på alla utredningar på vilkas grunder ingenting alls händer.

Den svenska skolan tar inte hänsyn till romernas särdrag. Det är en av de viktigare slutsatserna i rapporten och Dimitri Florin menar att det finns ett behov av mer information om romer. Skolverket kommer under den kommande månaden att sammanställa informationsmaterial för kommuner, om de nationella minoriteterna och deras rättigheter.

Dimitri Florin orkar inte tro att det efter den här rapporten heller ska ske något konkret. den förra rapporten blev klar 1999 och den nya rapporten bjuder inte på något nytt jämfört med den. Jag förstår hans uppgivenhet, se nedan.

Kommentar:
Sverige i ett nötskal! Utredningar, studier, rapporter, dokument, material – folk sysslar med sådant år ut och år in men inget händer. Dokumentationer på alla tänkbara områden samamnställs, presenteras – och läggs på hyllor. Vad hände t.ex. med Masoud Kamalis nio miljoner kronors rapport om strukturell diskriminering m.m.?

Den 20 augusti 2006 skrev jag här på bloggen:
Jag hoppas att den här så nagelfarna utredningen får till följd att man inser att det kanske inte ska pågå dyra och, i slutändan ofta meningslösa utredningar. Just nu (augusti 2006, alltså) pågår 200 regeringsutredningar samtidigt. Masoud Kamali behövde nio miljoner kronor för att producera sin rapport som knappast kommer att leda till någonting alls, men om man t.ex. räknar med att utredarna i genomsnitt kräver fem miljoner kronor per utredning så kostar de 200 utredningarna en miljard skattekronor. Vill folket verkligen lägga så mycket på utredningar som sällan leder någon annanstans än till hyllor där de samlar damm?

Fem vice ordförandeposter i EU-parlamentet till Finland

Det gick bättre än väntat för de finländska Europaparlamentarikerna när EU-parlamentet fördelade utskottsplatser. Centerns Kyösti Virrankoski är vice ordförande för budgetutskottet och hans partikolleger Anneli Jäätteenmäki i konstitutionsutskottet och Hannu Takkula i kultur- och utbildningsutskottet. Därutöver blev de grönas Satu Hassi vice ordförande i miljöutskottet och samlingspartisten Alexander Stubb i utskottet för den inre marknaden.

Därmed sitter fem av de 14 finländska EU-parlamentarikerna nu som vice ordförande i parlamentsutskotten.

^Källa:

Om comhem igen

En god vän som läset bloggen frågade idag hur det är med comhem, om problemen är lösta. Och självklart ska jag rapportera om hur det gått (går)!

De senaste fem, sex dagarna har det fungerat betydligt bättre. Inte perfekt, inte felfritt. Långsammare än vanligt och med upprepade, tjatiga rutor om att ange lösenord på nytt och på nytt och på nyt. Irriterande, tidskrävande. Men det har gått att ladda ner mejlen. De flesta i alla fall, jag vet ju inte om några aldrig har nått mig…

Nu ska jag skicka ett brev till ledningen för comhem och be dem ersätta mig för de olägenher jag haft. De är ganska stora eftersom jag är helt beroende av att e-posten fungerar för min försörjning. Dessutom avdrag för den tid som den tjänst de lovat tillhandahålla helt enkelt inte tillhandahålls. Fortsättning följer.