En microföretagares fall

Den 6 februari skrev jag ett inlägg under rubriken Sofia Appelgren säljer Wild n'Fresh. Idag skriver Per Ericson på Svenska Dagblladets ledarsida om samma sak under rubriken De gav sig på en kvinna och hennes familj. Läs hans text och tänk efter hur det måste ha känts för Sofia som satsade på sin salladsbar och jobbade långa, tunga dagar för att bidra till sin egen famijs försörjning plus att hon gav jobb åt andra.

Så här kan vi inte ha det i ett samhälle som säger sig uppmuntra enmans- och micro- och småföretagare och som säger sig värna om mänskliga rättigheter! Ddet måste regeringen begripa och inte gömma sig bakom floskler om att "det är en sak mellan arbetsmarknadens parter". Vilken arrogans! Menar regeringen (i detta fall arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin) att Sofia Appelgren är en "arbetsmarknadspart"? Om hon nu är det och om hon nu inte vill teckna avtal med facket eller någon annan – varför är det inte hennes fria rätt att låta bli? Har alla människor glömt bort att en överenskommelse/ett avtal alltid käver minst två parter? Det kan inte vara okej att bara en part skriker och härjar och blockerar och trakasserar när den andra tydligt och klart säger "nej"!

Den nya regeringen visar åtminstone i det här fallet att den inte står på individens sida utan att den ansluter sig till socialdemokraternas kollektiva strukturer. Vad handlar då detta om? Handlar det om att regerigen är så mån om sin egen maktposition att den, medvetet och mot sina väljares önskan, blir en socialdemokratisk light-regering i förhoppningen om att Mona Sahlin & Co då inte ska ha en chans i nästa val? Men är det så Alliansen tänker spela sitt spel så ska den inte vara så säker på att folk är så korkade att de inte genomskådar de planerna. Och vad finns det då kvar att rösta på för dem som vill respekteras som individer och som vill välja med vem och när och om de vill teckna avtal?