“Lägg ned språkprogrammet Svenska för invandrare”

Det är rubriken på ett inlägg på DN Debatt idag. Det mesta som skribenterna säger kan jag inte annat än hålla med om. Det är alltså Ilmar Reepalu, ordförande (s) Svenska kommunförbundet; Lars Isaksson, ordförande (s) Landstingsförbundet;  Anders Knape, 2:e vice ordförande (m) Svenska kommunförbundet  och Henrik Hammar, vice ordförande (m) Landstingsförbundet som skriver det som så många av oss har sagt under flera års tid: "Svensk flyktingmottagning fungerar inte." Och: "Trots rader av statliga utredningar, betänkanden och propositioner om mottagandet av invandrare har inte introduktionen av nyanlända flyktingar och invandrare blivit bättre."

Hur mycket har inte också MFO-kommittén (och många andra, det vet jag) larmat om just detta. Och hur många utredningar har inte gjorts, som pryder diverse hyllor idag, men som inte lett till några verkliga förändringar eller förbättringar. Vi har också framfört det som de fyra undertecknarna gör nu, i sin artikel:

"Ta bort Svenska för invandrare (sfi).
———
Flera undersökningar av språkutbildningen visar att resultaten efter genomgången utbildning i Svenska för invandrare (sfi) är otillräckliga. Sfi är en återvändsgränd i stället för en väg till arbete. Enligt Integrationsverket fortsätter en oproportionerligt stor andel att läsa svenska inom ramen för sfi eller grundläggande vuxenutbildning, även efter avslutad introduktion. Det finns med andra ord tunga skäl att överväga genomgripande förändringar av undervisningen i svenska för nyanlända invandrade."

Hur många gånger och av hur många och av vilka måste detta sägas innan något händer i det tröga systemet? Det är fel mot dem som kommer hit att de inte ges ärliga och reella chanser att komma in i samhället och på arbetsmarknaden, och det är fel mot alla dem som arbetar och betalar skatt varav en stor del går till meningslös verksamhet!

Läs debattartikeln här.

Överraskande överdirektörsavgång

^{Lars Gunnar Lundh
Foto: Migrationsverket}

I går skrev jag en mycket kort bloggning om att överdirektören för Migrationsverket, Lars-Gunnar Lundh, avgår. "Who can blame him?", är en av de första tankarna som slår mig. Att vara nästhögsta chef på ett så kritiserat och hårt ansatt verk är knappast någon sinekur. Att ha ett stort ansvar (dock inte det avgörande) och ständigt vara påpassad och utfrågad och kritiserad är förstås tungt – särskilt när man alltså inte har det övergripande och högsta ansvaret utan bara nästan. Överdirektören för Migrationsverket är tillsatt av regeringen och nu blir det migrationsministerns "huvudvärk" att hitta och tillsätta en ny. Eller att passa på och reformera hela verket vilket inte skulle skada men knappast kommer att ske.

Som en av medlemmarna i MFO-kommittén (läs här) har jag ett antal gånger träffat ledningen för Migrationsverket och då har överdirektören Lars-Gunnar Lundh alltid varit med. Vi har också vid några tillfällen tagit kontakt med honom när frågor har krävt svar som ingen längre ner i organisationen kunnat besvara. Mitt intryck har varit – och det är också vad jag hört från en del anställda inom verket som hört av sig till mig – att Lars-Gunnar Lundh "får saker och ting gjorda" trots ett tungrott system där många vill säga sitt vare sig de har något att tillföra eller inte. Många i personalen har också sagt att de känt sig uppeppade efter hans besök ute på fältet och att de fått ny energi och kraft att jobba på.

Varför överdirektören väljer att lämna Migrationsverket i en tid då verket mer än någonsin behöver all kraft och kompetens framgår inte helt klart. Man får utgå från att regeringen, som utnämnt honom, har gjort sitt för att förmå honom att stanna  men att det har inte har lyckats. Så nu måste en ny överdirektör hittas. Om nu inte migrationsministern ändå passar på att göra förändringar vad gäller hur Migrationsverket ska styras. Hoppas i alla fall att man i någon form tar tillvara de kunskaper och erfarenheter som överdirektören under sina år på verket skaffat sig på ett mycket svårbemästrat område.

P.S. Trots att nästan varenda tidning i hela Sverige har skrivit om överdirektörens avgång (se här), fanns fortfarande dagen efter hans besked inte ett ord om detta på Migrationsverkets sajt!

Partikollegor emellan

Under ett antal dagar har Sveriges Radio sänt inslag om troliga oegentligheter och märkligheter på Fryshuset i Stockholm. Idag reagerar jag över att Anders Carlberg, chefen för och initiativtagaren till Fryshuset, genom sina kontakter med styrelseordföranden i SL; Anna Kettner (partikollega till honom) fått till stånd ett jätteavtal för att ha värdar från hans Lugna Gatan i tunnelbanan.

Det som reportrarna Daniel Öhman, Daniel Velasco och Nuri Kino rapporterar om är obehaglig läsning. Att man kan påverka sina kompisar på viktiga poster att betala ut otroliga summor från en verksamhet (SL) som samtidigt är i ekonomisk kris är fruktansvärt. Det är bra att det avslöjas, bara det inte enbart stannar vid det!!

När man lyssnar och läser om hur det hela gått till måste man undra dels hur två partikollegor kan fiffla till det" som de gjort i detta fall men också vad SL egentligen betalade tio miljoner kronor för??? Så här står det bland annat på SR:s sajt:

Ett av avtalen gällde de så kallade trygghetsvärdarna från Fryshusets projekt Lugna gatan, som funnits i tunnelbanan sen mitten av 90-talet. Lugna gatans värdar skulle öka tryggheten i tunnelbanan genom att lösa konflikter på ett mjukare sätt än ett traditionellt vaktbolag.

Men SL:s interna granskning visade på en rad tveksamheter. Avtalet hade aldrig upphandlats, tjänstemännen tyckte att det var för dyrt, och Lugna gatans personal var sällan där den skulle vara: i tunnelbanan.

Läs och lyssna på inslagen om de märkliga turerna här. Läs också om detta på Nuri Kinos (en av reportrarna som gjort inslagen för SR) blogg under rubriken Subkulturen som gör samhällets jobb.

Friskvårdspengar till Integrationsverket

Integrationsverket, som läggs ned vid halvårskiftet, har fått nära 300.000 kronor i friskvårdspengar för ett halvår 2007 för ca hundra anställda. 3.000 skattekronor per anställd för "friskvård" låter oerhört mycket för oss som är egenföretagare (och troligen lever under minst lika  stor press som anställda vid Integrationsverket) och som aldrig någonsin får några “friskvårdspengar” av staten.

Enmansföretagare har som sagt inte ett nickel i skattefinansierade “friskvårdspengar” och inte ens en sjukpenning som de kan klara sig på om de blir sjuka. På Integrationsverket handlar det ju om vuxna människor som har lön varje månad och, som jag ser det (andra kan se det annorlunda) borde kunna klara sin friskvård själva. Ska verkligen skattemedel tas i anspråk för sådant? Eller är det kutym inom den offentliga sektorn att så stora belopp (i detta fall motsvarande ett belopp på ca 6.000 kronor netto per år per anställd) går till anställdas "friskvård"? Är det regeringen som sanktionerar detta och som tilldelar medel till Integrationsverket för att "friskvårda" sin personal? Är tilldelningen av pengar lika stor också till andra statliga myndigheter? Varför får inte egenföretagare också stora summor skattepengar för sin "friskvård"?

Ingen skugga faller på personalen på Integrationsverket och anda verk för att de tar emot sådana här pengarna om de erbjuds dem. Skuggan faller snarare på dem (regeringen) som så orättvist delar ut skattepengar för friskvård till vissa men inte till andra. Borde inte samma villkor gälla alla skattebetalare?

P.S. När Utlänningsnämnden lades ner för ett år sedan, belönade de anställda sig själva med en stor fest – Jubileum Solnedgång – för omkring 440.000 skattekronor. Jag skrev om det här på bloggen. Huruvida de dessutom hade ett stort konto för friskvård förtäljer inte historien…

^{© Merit Wager}