Congratulations, bullies!

Ordet "bullies" finns inte på svenska. Inte i exakt den betydelsen som ordet har på engelska. "Bully" skulle väl närmast översättas till "mobbare", men det är egentligen mer "trakasserare". Ja: "trakasserare"! Det är trakasserare som jagar microföretagare. Och Handelsanställdas förbund har trakasserat – "bullied" – en ung kvinna till underdånighet och lydnad. Detta står att läsa på DN Ekonomi:

Blockaden mot sminkbutiken Make Up Store i Kristianstad blev kort. Efter några timmars uppståndelse skrev ägaren Victoria Frankenius på ett avtal med facket.

- Jag gjorde det inte frivilligt, säger hon.

Ägaren av den lilla salladsbaren Wildn' Fresh jagades och trakasserades av HRF:s bullies. Hon skrev inte heller på frivilligt. Hon sålde i stället.

Som sagt: Congratulations, bullies! You win! Facket vinner. Men Sverige förlorar.

Snart måste någon ta ett fall till Europadomstolen för att få det prövat om medlemmar i vissa föreningar får ta sig rätten att  trakassera människor som inte vill vara med i deras föreningar! Det kan inte vara förenligt med de konventioner om mänskliga fri- och rättigheter som Sverige ratificerat att tillåta att vissa föreningar i Sverige får jaga och trakassera folk för att tvinga dem till underkastelse och att skriva avtal med en förening de inte vill ha avtal med! Det kan inte vara rätt!

Ettårig bröllopsdag bakom galler

Saud Al-Khaledi firade häromdagen åsdagen av sitt bröllop med Rania Albou-Enin i fängsligt förvar i staden Alkhobar. Där tvingas han vänta på att en domare ska avgöra Ranias pappas krav på att äktenskapet ska annulleras. Paret dömdes också till två månader i fängelse och etthundra piskrapp för att de gift sig utan tillstånd av Ranias far.

Brottet: för ett år sedan rymde Saud Al-Khaledi, 30, och Rania Albou-Enin, 27, till Bahrain där de gifte sig mot Ranias fars vilja. Enligt Rania har fadern misshandlat henne psykiskt och fysiskt och på alla sätt försökt hindra henne från att gifa sig. Hon säger att fadern är mer intresserad av hennes lön på 10.000 rialer i månaden än vad mannen hon älskar har för kvaliteter.

Rania, som väntas föda parets första barn snart, lever för tillfället gömd och oroar sig för att socialtjänsten ska ta babyn ifrån henne. Hon säger att hennes make, som pressas av polisen att uppge var Rania gömmer sig, inte vet var hon finns. Gråtande säger hon att hon eftersom hon vägrar att återvända till sin fars hus, vill domaren placera henne på ett kvinnohus.

"Jag vill inte föda mitt barn på ett kvinnohus och sedan maktlös se på hur mitt barn tas ifrån mig. Jag föder hellre hemma och dör i vetskapen om att barnet är i trygga händer."

Saud Al-Khaledi har tillbringat fem månader av sitt förta år som gift i fängelse. Sommaren 2006 hölls han inlåst i tre månader men släpptes under 15 dagar för att försöka göra upp och komma överens med Ranias far. Fadern vägrade att förhandla och Saud Al-Khaledi hamnade i fängelse igen. I december beslutade en domare att äktenskapet ska annulleras och dömde paret till piskning och fängelse.

Sedan förra sommaren, när fadern vidtog rättsliga åtgärder, kräver rätten att Rania överlämnas antingen till sin far eller förs till ett kvinnohus. I Saudiarabien måste alla kvinnor oavsett ålder ha en manlig förmyndare.

Sommaren 2006 greps Saud Al-Khaledi av polis i Alkhobar som uppmanade honom att lämna över sin fru till ett kvinnohus. När han vägrade häktades han. Parets advokat överklagar domarens beslut att annullera äktenskapet och domen som innebär piskrapp och fängelse för både mannen och hustrun.

Problemen började när Rania talade om för sin far att hon ville gifta sig med Saud Al-Khaledi, en ingenjör som är bror till en av hennes väninnor. Hon säger att fadern absolut och definitivt vägrade att bry sig om hennes önskemål utan att ange någon orsak.

Saud Al-Khaledi berättar att under rättegången bad domaren inte honom vittna. han talade bara till hustrun och hånade henne genom att säga: "Varför flydde du till Bahrain i stället för att gifta dig i ditt eget land?" Rania svarade att hennes far slog henne och att hon flydde till bahrain under förevändning att hon skulle delta i en medicinsk konferens. Domaren sa att det inte finns någon shariah-lag i Bahrain och att det enda riktiga sharia-landet är Saudiarabien. Men paret hävdar att de gifte sig i en sunni-godkänd domstol i Bahrain.

"Domaren använde ett ohyfsat språk och kallade oss äktenskapsbrytare. Det var oacceptabelt att en domare uttryckte sig så. Han var inte alls objektiv", sade Saud Al-Khaledi.

^Källa:

Lästips!

Sverige, lär av England!

Oklart i Ekot

Sverige planerar i år att ta emot de så kallade kvotflyktingarna i den region de kommer ifrån istället för att de ska komma till Sverige.

Så står det på SR Ekots sajt – läs här.

Vad menas med "ta emot de så kallade kvotflyktingarna i den region de kommer ifrån"? Hur då "ta emot"? Och när man säger "kvotflyktingarna" i betsämd form så betyder ju det att det gäller samtliga 1.900 personer! Stämmer det verkligen att Sverige ska "ta emot" (vad nu det innebär) 1.900 kvotflyktingar där de är "i stället för att de ska komma till Sverige"?

Vid samtal med Ekots redaktion, där jag påpekade det oklara i ovanstående mening, svävade den person jag talade med en aning på målet och sa till slut att han inte kan garantera att texten ändras. Som om jag hade krävt det – det enda jag krävde/önskade var att Ekot från början hade varit tydligare med vad det är de vill säga – och, givetvis: om de inser/anser att de varit otydliga ändrar så det blir begripligt. Vid samtal med en person på TT som kablade ut nyheten som plockades upp av Ekot, säger hon att TT inte har skrivit så som det står i Ekot-notisen.

Hur som helst: oklart är det i alla fall!

“EU måste ta ansvar för Irak”

Sverige tar emot över hälften av alla asylansökningar från irakier som görs i Europa. Nu krävs solidaritet mellan EU:s medlemsländer så att vi blir fler som delar på detta ansvar, skriver migrationsminister Tobias Billström och EU-minister Cecilia Malmström på Brännpunkt i Svenska Dagbladet. De skriver vidare:

"Sverige tar för närvarande emot över hälften av alla asylansökningar från irakier som görs i Europa. Enligt migrationsverkets prognos kommer inströmningen att öka ytterligare i år.
—–
Över 70.000 irakier bor redan i Sverige
—-
Sverige tar ett stort ansvar. Det anser vi är riktigt eftersom Sverige ska ha ett generöst flyktingmottagande med en human flyktingpolitik och vara en fristad för dem som flyr undan förföljelse och förtryck. Men detta är inte tillräckligt. Sverige kan hjälpa många men Sverige kan inte hjälpa alla. Det måste finnas en solidaritet mellan EU:s medlemsländer så att vi blir fler som delar på ansvaret för att erbjuda skydd för flyktingar."

Nu vill regeringen att andra EU-länder ska vara "solidariska" så att obalansen rättas till och så att Sverige inte ensamt tar emot hälften av alla irakier som flyr. Sverige har sedan sommaren 2006 i princip varit det enda landet som beviljat alla asylsökande från Bagdad och södra Irak permanent uppehållstillstånd (PUT) – enligt ett vägledande beslut från Migrationsverket. Krav på "solidaritet" borde/kunde ha riktats mot andra EU-länder redan då.

Dessutom: Människor som flyr från krig ska enligt lag beviljas PUT. Ministrarna  talar nu uttryckligen om det som händer i Irak som just "krig" vilket, så vitt jag kan förstå, innebär att alla som lyckas ta sig hit från Irak (såvida de inte är kriminella eller krigsförbrytare) ska ges PUT. Därmed behövs heller inga förfalskade pass eller pass utfärdade på falska grunder utan varje asylsökande kan från första stund visa fram äkta handlingar!

Läs artikeln här.

Ett sista (?) besök hos min favoritkiosktant

I inlägget nedanför visar jag två bilder av Sofia kyrka som jag alltid passerar på väg till min favoritkiosktant Janne i Sofiakiosken. Idag var det lite vemodigt att gå och hälsa på eftersom det kanske, med stor sannolikhet, var sista gången jag besökte honom i hans lilla holk, som han kallar kiosken. Av olika anledningar kan det faktiskt vara så, att Janne inte sitter i sin holk nästa söndag och inte söndagen efter det heller. Och inte på tisdagar och inte på torsdagar – inte några dagar mer.

Janne är inte den som klagar och gnäller, men till viss del visade texten på den t-shirt han bar idag att ”enough is enough”. Att vara småföretagare i Sverige med otroliga påhitt från makthavare som hellre ser att man inte kan försörja sig än ruckar på sina principer eller ändrar regler som slår hårt mot enskilda individer; med en del människor som valt att agera på ett negativt och skadligt sätt och med en del annat att bära, blir det för tungt. Då måste man, som Janne nu, med sorg i hjärtat inse att det är slut. Oavsett hur goda intentioner han själv har och hur många fantastiska vänner han har som stöttar honom på många sätt precis så som riktiga vänner ska, så kommer han till en punkt då det inte går längre.

De som förstört för Janne – och för hans bror Affe som så tragiskt och så fullständigt oväntat dog i maj förra året – vet vilka de är. De satte en nästintill sadistisk glädje i att pådyvla bröderna – och nu Janne ensam – ekonomiska pålagor och onödiga regler och struntade i att använda sans och förnuft. Janne har inte ens haft tid att känna efter och till fullo inse att hans bror, som han jobbade tillsammans med i decennier, inte längre finns. Att deras gemensamma dröm, den lilla ”hål-i-väggen”-butiken Vickys Livs på Skånegatan, som blev en social institution (läs hela historien under Vickys Livs i högerspalten. Börja längst ner och läs uppåt) slogs i spillror när Affe segnade ner och dog i maj 2006. Politiker och tjänstemän tror fortfarande och tycker att man ska krama vatten ur en sten. Jag kan inte göra mer nu än att säga:

Skäms, alla ni som i ord uttrycker att vi ska ha en levande stadsdel och att vi ska underlätta för enmans- och småföretagare men i handling agerar tvärtemot. Skäms! Era tomma ord låter vackra och ser fina ut på papper men har inte bäring i verkligheten. Men grattis! Nu är Affe död och Vickys Livs sålt. Massor av människor som hade sin trygghet hos Affe och Janne på Vickys blev ”husvilla” och i stället för Vickys härligt varma, röriga ”alltid-öppet”-butik finns där nu en klinisk, vit och kal lokal där man säljer ”hälsoprodukter”. Och nu klarar inte Janne av att driva kiosken vidare heller. Grattis; ondska och småpåvlighet har segrat!”

Men tro inte att ni har lyckats knäcka Janne, trots att ni har bidragit till att en lång tid av hans liv upptagits av oro och förtvivlan. Ni har inte lyckats knäcka hans ”spirit” och hans varma och omtänksamma personlighet! Och inte hans vilja att jobba heller. Ni tror att ni har vunnit men det har ni inte. En vacker dag kommer ni kanske själva att råka ut för småpåvar som gör också era liv till helveten. Tänk då på vad ni gjorde mot Affe och Janne!

Sofia kyrka

^{Sofia kyrka den 9 oktober 2006 och den 11 februari 2007}

Jag har fotograferat Sofia kyrka från samma plats under alla årstider nu. På bilden till höger tornar den upp sig, ointaglig och majestätisk en isande kalla februarisöndag. Kyrkan ser verkligen grå, isig och ogästvänlig ut och det är svårt att minnas hur annorlunda den ser ut och hur annorlunda allt känns när det är grönt och varmt och soligt. Men bilden till vänster påminner om det. Den togs på hösten, så sent som den 9 oktober 2006, men det var fortfarande frodigt sommargrönt och sommarvarmt. Vilken skillnad både i hur kyrkan ser ut och känslan bilderna förmedlar!

Fråga till Europarådets ministerkommitté

Göran Lindblad, ledamot i Europarådets parlamentarikerförsamling PACE och nyvald vicepresident i PACE har ställt en fråga till Europarådets ministerkommitté med anledning av de irakiska passen. Göran Lindblad är också riksdagsledamot och medlem i MFO-kommittén.

Läs frågan här.

Medier i hela världen har rapporterat om de irakiska passen

Bland andra Turun Sanomat, Aftenposten, Metro, Kuwait Times, Palestinian Times, Fox News, BBC, AlJazeera och Pravda (och många, många fler) förutom en mängd andra medier i Sverige och Norge har rapporterat om passen som utfärdats på falska grunder av Iraks ambassad i Stockholm. Läs mer här.

Bloggläsare i 98 länder + några tips

Nu läses bloggen i 98 länder, nyligen tillkom läsare på Grönland! 98 länder! Det är nästan ofattbart, men givetvis jätteroligt, att ni läser vad jag skriver hur långt borta ni än är i kilometer räknat! Internet och e-post och bloggar har krympt världen på ett helt fantastiskt sätt.

Jag passar också på att säga till dem av er som hör av sig och tycker att de missar en massa om de inte läser varje dag: scrolla gärna neråt eller titta i månadsarkiven från maj 2005, då jag började blogga, fram till pågående månad! det finns en hel del skrivet som inte är tisbundet på något sätt och som kan läsas precis när som helst.

Fortsätt läsa, jag fortsätter att skriva!

Tjänstemannaunionens ordförande Antti Rinne kräver…

…att president Martti Ahtisaari avgår som medlem i styrelsen för elektronikföretaget Elcoteq. Rinne anser att det är ofattbart att en president som verkade mot arbetslösheten nu sitter i styrelsen för ett företag som flyttar jobben utomlands. I förrgår meddelade Elcoteq att bolaget lägger ned upp till 500 av sina 700 arbetsplatser i Finland. Ahtisaari har varit medlem av Elcoteqs styrelse sedan år 2000.

^Källa:

I Finland har studentskrivningarna inletts

I Finland inleddes vårens studentskrivningar den 9 februari med provet i modersmålet. Det består av två delar och är ett så kallat textkompetensprov. I mitten av mars blir det essäprov.

Tanken är att textkompetensprovet ska mäta elevens förmåga till analys och slutledning och samtidigt ge prov på abiturientens språkliga framställning. Essäprovet ska testa utvecklingen i elevens tänkande och behärskning av helheter.

“Om asylprocessen”

Beslutsfattaren på Migrationsverket, Birgitta Elfström, har skrivit en tänkvärd artikel med rubriken Om asylprocessen i Kulturen.

En JAG-blogg

^{Utrikesminister Carl Bildt
Foto: Moderaterna}

Carl Bildt är utrikesminister samt make, småbarns- och tonårspappa. Han är ockå en mycket flitig bloggare också både på svenska och engelska (här, här och här). På en av bloggarna är senaste posten från 19 december 2006, på en annan från den 28 januari 2007 och på den tredje från den 9 februari 2007. Han länkar förstås till de andra bloggarna från varje  blogg så att man inte ska missa något av all den visdom och de intressanta berättelser han har att delge världen.

Ja, ja, utrikesminister Carl Bildt  väljer givetvis själv hur han vill tillbringa sin lediga tid. Dygnet har trots allt bara 24 timmar och veckan har trots allt bara sju dagar. Också för Carl Bildt.

Men Carl Bildt bloggar alltså både flitigt och frenetiskt. I en av hans senaste bloggningar, med rubriken Torsdag Igen står bland annat:

"Regeringssammanträde som vanligt. Några förmiddagstimmar i Rosenbad med en lång serie av olika ärenden som kräver diskussioner och beslut. Men sedan blir det raskt tillbaka till UD."

För mig ter det sig som om han ser regeringssammanträdena som något som han, tyvärr, nu igen (och ändå: sååå många sådana sammanträden har han väl ju inte hunnit med…) måste vara med om och få undanstökade så han kan fortsätta med annat, roligare (som att blogga, kanske?) i stället. Sedan kan han heller inte låta bli att framhålla sig själv på ett lite barnsligt sätt:

"Mitt i detta kommer också Peter Mandelsohn – EU:s utrikeshandelskommissarie – på besök. Hans värd är Sten Tolgfors, men han och jag kommer också att ha en del att talas vid om."

Lite syftningsoklarhet råder ju också i den meningen, men tänker man efter så inser man att det är Peter Mandelsohn och inte Sten Tolgfors han också kommer att ha en del att talas vid om. Och Sten Tolgfors ska veta att även om det är han, Sten Tolgfors, som är värd så är ju ändå det Cael Bildt har att prata med gästen om minst lika viktigt (uubderförstått: om inte viktigare).

Carl Bildt är föredömligt öppen, han släpper t.o.m. fram kommentarer på sin blogg och de flesta – men inte alla – är mer eller mindre devota beundrare. Trevligt. En kommentar till bloggningen Torsdag Igen som jag har citerat ur ovan, lyder så här:

"UD Says:
februari 8th, 2007 at 8:41 am
Hej Calle!

Kul att se hur mycket du hinner me! Vad du gör nu för tiden – vad du pysslar me. Det va ju så länge sen vi sågs. Kom förbi nån dag – vi har både fruktkorg och canapéer."

Betyder det möjligen att man på Carl Bildts departement på detta stillsamt lätt humoristiska sätt vill föra fram att de tycker att han, deras chef, syns till för lite? Att han kanske borde blogga mindre och finnas på plats mer? Just wondering…

Sverige förnyar sitt löfte om språkstöd i Finland

Sverige har lovat stödja svenskan i Finlands finskspråkiga skolor – men hur är fortfarande oklart. I ett nytt regleringsbrev ålägger den svenska regeringen Svenska institutet att stödja svenskan i Finlands finskspråkiga skolor. Samtidigt ska institutet "förbereda verksamhet" för att uppmärksamma att det år 2009 gått 200 år sedan Finland skildes från Sverige.

"Men några pengar finns inte inskrivna i regleringsbrevet", konstaterar Monika Wirkkala, biträdande avdelningschef på Svenska institutet. Hon understryker vikten av att Sveriges nya giv sker i samarbete med Hanaholmens kulturcentrum, Utbildningsstyrelsen i Finland och finska svensklärarföreningen.

"Det här handlar inte om Storebror Sverige som försöker pådyvla lillebror Finland någonting. Tvärtom har initiativet kommit från finskspråkiga i Finland som uppvaktat oss med orden 'Glöm inte bort oss som vill lära oss svenska i Finland'."

Men så länge utrikesdepartementet inte gett besked om vilka summor Svenska Institutet har att röra sig med vågar Monika Wirkkala inte utlova annat än åtgärder på idéstadiet. Som till exempel lärarfortbildning, studiebesök i Sverige och svenska popmusiker på turné i finska skolor. Annat som varit på tapeten – att placera en rikssvensk expert på Utbildningsstyrelsen i Helsingfors – vågar hon däremot inte utlova.

Vad är det då för förändringar i språkklimatet i Finland som gör att Sverige nu, efter så många år, sätter in en stöt? Frågan förblir obesvarad, både av Wirkkala och Svenska institutets generaldirektör Olle Wästberg.

"Vi stöttar svenskan i 72 länder, på universitets- och annan nivå, så det vore väl konstigt om vi inte gjorde det också i Finland", säger Wästberg. "Det finns en viss skillnad i och med att svenskan är ett nationalspråk i Finland. Att vi får det här uppdraget nu beror på att vi uppvaktats från finskt håll."

^Källa:

VAD ska till för att regeringen ska agera?

Några citat som borde få regeringen att omedelbart fatta pennorna och skriva nya regler och lagar:

Fredrik och Leif Löf på Kemibolaget har räknat ut att byråkratiskt krångel kostar deras företag 6 miljoner kronor per år. Det är Näringslivets regelnämnd, NNR, som har synat kostnaderna åt företaget.
Läs mer i artikeln Företagare rasar mot regelkrånglet.

Varje månad betalar Åke Jansson in 600.000 – 700.000 kronor i moms, arbetsgivaravgifter och preliminära skatter. Det blir runt 50.000 kronor för varje anställd i företaget. Det är inte rimligt, tycker han.
Läs mer i artikeln Regelflod dränker glasögontillverkare.

3,1 miljoner kronor per år. Så mycket kostar alla regler företaget Anna Norbergs Buss i Sundsvall. Arbetstidsregler, skatt och moms och försäkringar är det som tynger mest.
Läs mer i artikeln Hemskt dyrt med småföretag.

Här finns min kolumntext i Svenska Dagbladet den 5 februari under rubriken Fräls företagarna från byråkratin. Och här finns fler exempel på hinder och problem som upplevs nästan som trakasserier av enmans- och småföretagare.

“Lägg ned språkprogrammet Svenska för invandrare”

Det är rubriken på ett inlägg på DN Debatt idag. Det mesta som skribenterna säger kan jag inte annat än hålla med om. Det är alltså Ilmar Reepalu, ordförande (s) Svenska kommunförbundet; Lars Isaksson, ordförande (s) Landstingsförbundet;  Anders Knape, 2:e vice ordförande (m) Svenska kommunförbundet  och Henrik Hammar, vice ordförande (m) Landstingsförbundet som skriver det som så många av oss har sagt under flera års tid: "Svensk flyktingmottagning fungerar inte." Och: "Trots rader av statliga utredningar, betänkanden och propositioner om mottagandet av invandrare har inte introduktionen av nyanlända flyktingar och invandrare blivit bättre."

Hur mycket har inte också MFO-kommittén (och många andra, det vet jag) larmat om just detta. Och hur många utredningar har inte gjorts, som pryder diverse hyllor idag, men som inte lett till några verkliga förändringar eller förbättringar. Vi har också framfört det som de fyra undertecknarna gör nu, i sin artikel:

"Ta bort Svenska för invandrare (sfi).
———
Flera undersökningar av språkutbildningen visar att resultaten efter genomgången utbildning i Svenska för invandrare (sfi) är otillräckliga. Sfi är en återvändsgränd i stället för en väg till arbete. Enligt Integrationsverket fortsätter en oproportionerligt stor andel att läsa svenska inom ramen för sfi eller grundläggande vuxenutbildning, även efter avslutad introduktion. Det finns med andra ord tunga skäl att överväga genomgripande förändringar av undervisningen i svenska för nyanlända invandrade."

Hur många gånger och av hur många och av vilka måste detta sägas innan något händer i det tröga systemet? Det är fel mot dem som kommer hit att de inte ges ärliga och reella chanser att komma in i samhället och på arbetsmarknaden, och det är fel mot alla dem som arbetar och betalar skatt varav en stor del går till meningslös verksamhet!

Läs debattartikeln här.

Överraskande överdirektörsavgång

^{Lars Gunnar Lundh
Foto: Migrationsverket}

I går skrev jag en mycket kort bloggning om att överdirektören för Migrationsverket, Lars-Gunnar Lundh, avgår. "Who can blame him?", är en av de första tankarna som slår mig. Att vara nästhögsta chef på ett så kritiserat och hårt ansatt verk är knappast någon sinekur. Att ha ett stort ansvar (dock inte det avgörande) och ständigt vara påpassad och utfrågad och kritiserad är förstås tungt – särskilt när man alltså inte har det övergripande och högsta ansvaret utan bara nästan. Överdirektören för Migrationsverket är tillsatt av regeringen och nu blir det migrationsministerns "huvudvärk" att hitta och tillsätta en ny. Eller att passa på och reformera hela verket vilket inte skulle skada men knappast kommer att ske.

Som en av medlemmarna i MFO-kommittén (läs här) har jag ett antal gånger träffat ledningen för Migrationsverket och då har överdirektören Lars-Gunnar Lundh alltid varit med. Vi har också vid några tillfällen tagit kontakt med honom när frågor har krävt svar som ingen längre ner i organisationen kunnat besvara. Mitt intryck har varit – och det är också vad jag hört från en del anställda inom verket som hört av sig till mig – att Lars-Gunnar Lundh "får saker och ting gjorda" trots ett tungrott system där många vill säga sitt vare sig de har något att tillföra eller inte. Många i personalen har också sagt att de känt sig uppeppade efter hans besök ute på fältet och att de fått ny energi och kraft att jobba på.

Varför överdirektören väljer att lämna Migrationsverket i en tid då verket mer än någonsin behöver all kraft och kompetens framgår inte helt klart. Man får utgå från att regeringen, som utnämnt honom, har gjort sitt för att förmå honom att stanna  men att det har inte har lyckats. Så nu måste en ny överdirektör hittas. Om nu inte migrationsministern ändå passar på att göra förändringar vad gäller hur Migrationsverket ska styras. Hoppas i alla fall att man i någon form tar tillvara de kunskaper och erfarenheter som överdirektören under sina år på verket skaffat sig på ett mycket svårbemästrat område.

P.S. Trots att nästan varenda tidning i hela Sverige har skrivit om överdirektörens avgång (se här), fanns fortfarande dagen efter hans besked inte ett ord om detta på Migrationsverkets sajt!

Partikollegor emellan

Under ett antal dagar har Sveriges Radio sänt inslag om troliga oegentligheter och märkligheter på Fryshuset i Stockholm. Idag reagerar jag över att Anders Carlberg, chefen för och initiativtagaren till Fryshuset, genom sina kontakter med styrelseordföranden i SL; Anna Kettner (partikollega till honom) fått till stånd ett jätteavtal för att ha värdar från hans Lugna Gatan i tunnelbanan.

Det som reportrarna Daniel Öhman, Daniel Velasco och Nuri Kino rapporterar om är obehaglig läsning. Att man kan påverka sina kompisar på viktiga poster att betala ut otroliga summor från en verksamhet (SL) som samtidigt är i ekonomisk kris är fruktansvärt. Det är bra att det avslöjas, bara det inte enbart stannar vid det!!

När man lyssnar och läser om hur det hela gått till måste man undra dels hur två partikollegor kan fiffla till det" som de gjort i detta fall men också vad SL egentligen betalade tio miljoner kronor för??? Så här står det bland annat på SR:s sajt:

Ett av avtalen gällde de så kallade trygghetsvärdarna från Fryshusets projekt Lugna gatan, som funnits i tunnelbanan sen mitten av 90-talet. Lugna gatans värdar skulle öka tryggheten i tunnelbanan genom att lösa konflikter på ett mjukare sätt än ett traditionellt vaktbolag.

Men SL:s interna granskning visade på en rad tveksamheter. Avtalet hade aldrig upphandlats, tjänstemännen tyckte att det var för dyrt, och Lugna gatans personal var sällan där den skulle vara: i tunnelbanan.

Läs och lyssna på inslagen om de märkliga turerna här. Läs också om detta på Nuri Kinos (en av reportrarna som gjort inslagen för SR) blogg under rubriken Subkulturen som gör samhällets jobb.

Friskvårdspengar till Integrationsverket

Integrationsverket, som läggs ned vid halvårskiftet, har fått nära 300.000 kronor i friskvårdspengar för ett halvår 2007 för ca hundra anställda. 3.000 skattekronor per anställd för "friskvård" låter oerhört mycket för oss som är egenföretagare (och troligen lever under minst lika  stor press som anställda vid Integrationsverket) och som aldrig någonsin får några “friskvårdspengar” av staten.

Enmansföretagare har som sagt inte ett nickel i skattefinansierade “friskvårdspengar” och inte ens en sjukpenning som de kan klara sig på om de blir sjuka. På Integrationsverket handlar det ju om vuxna människor som har lön varje månad och, som jag ser det (andra kan se det annorlunda) borde kunna klara sin friskvård själva. Ska verkligen skattemedel tas i anspråk för sådant? Eller är det kutym inom den offentliga sektorn att så stora belopp (i detta fall motsvarande ett belopp på ca 6.000 kronor netto per år per anställd) går till anställdas "friskvård"? Är det regeringen som sanktionerar detta och som tilldelar medel till Integrationsverket för att "friskvårda" sin personal? Är tilldelningen av pengar lika stor också till andra statliga myndigheter? Varför får inte egenföretagare också stora summor skattepengar för sin "friskvård"?

Ingen skugga faller på personalen på Integrationsverket och anda verk för att de tar emot sådana här pengarna om de erbjuds dem. Skuggan faller snarare på dem (regeringen) som så orättvist delar ut skattepengar för friskvård till vissa men inte till andra. Borde inte samma villkor gälla alla skattebetalare?

P.S. När Utlänningsnämnden lades ner för ett år sedan, belönade de anställda sig själva med en stor fest – Jubileum Solnedgång – för omkring 440.000 skattekronor. Jag skrev om det här på bloggen. Huruvida de dessutom hade ett stort konto för friskvård förtäljer inte historien…

^{© Merit Wager}