Under vinjetten "Gästblogg" bjuder jag in människor att skriva, som inte själva bloggar men som jag tror eller vet har något att säga. Här är det "Berra, 45", en "hederlig svensk" som skriver. Han vill vara anonym men hans synpunkter och åsikter är nog så viktiga.
Att leva med betalningsanmärkning eller "Den som är satt i skuld är inte fri"
Jag är en vanlig småföretagare som har en skuld hos kronofogden. Denna text handlar inte om att jag vill avsäga mig ansvaret för att jag fått denna skuld (vilket jag önskar att jag kunde) eller att jag är bitter för att jag fått den(vilket jag är) eller att jag inte vill betala (vilket jag ska). Den handlar om att jag fått inblick i ett system som verkar till nackdel för båda parter, både den skuldsatte och hans fordringsägare (i många fall är denna fordringsägare staten).
Låt mig förklara: Jag fick en skatteskuld som jag inte kunde betala direkt och den hamnade hos kronofogden. Det är inget konstigt eftersom det inte går att få delbetala skatter. Jag ringde kronofogden och sa att jag inte kunde betala hela skulden men vi kom överens om att jag skulle betala en summa varje månad. Detta skötte jag som jag skulle och efter ett år var hela skulden betald. Dessvärre hade jag under den här tiden – medan jag höll på och betalade av på min skatteskuld – fått ytterligare en skatteskuld.
Jag ringde till fogden igen. Men nu gick det inte alls att få göra någon betalningsplan. Trots att jag hela tiden skött min del och betalat enligt överenskommelse. För det är nämligen så, att om man får en ny skuld innan man hunnit betalat av en gammal så får man inte delbetala. Vad händer då? I mitt fall har jag att välja på att jobba vitt och ge hela min lön utom existensminimum till kronofogden, men då måste jag också strunta i de skulder jag har som inte hamnat där än. Eller jobba svart och kunna betala mina lån och skulder. Vem tjänar på det? Jag anser att det vore smartare och bättre för samhället om man hade möjligheter att göra avtal om betalning med kronofogden, för om man verkligen vill göra rätt för sig borde det inte försvåras av den som är satt att driva in skulden.
En annan sak som verkligen inte fungerar är systemet med betalningsanmärkningar. Om man fått en anmärkning är man helt plötsligt en andra klassens medborgare. En betalningsanmärkning ska fungera som en varning om att allt kanske inte står rätt till med personen eller företaget som fått den, men som det nu är innebär en anmärkning att man är helt utanför stora delar av samhället.
Ett exempel: jag har en vän som har en mycket framgångsrik firma med en inkomst långt över miljonen. Han skulle hyra en bil över en helg, men fick inte det för att han hade en gammal anmärkning på en slarvskuld på under tusen kronor. Vem tjänar på det? Jag är ganska säker på att många som läser detta har betalningsanmärkningar utan att ens veta om det. Jag anser att det är alldeles för lätt att få en anmärkning och om man får det så är det fel att man automatiskt blir helt svartlistad överallt. Visst är det bra att man håller koll på folk med svåra betalningsproblem men det är helt vansinnigt att stoppa folk som har en ordnad ekonomi på grund av slarv eller en tillfällig svacka.
Ytterligare ett exempel: En vän har ett handelsbolag som går jättebra men han har en privat betalningsanmärkning och när han skulle köpa mobiltelefoner till sig själv och sin personal fick han inte det p.g.a. anmärkningen. Vem tjänar på det?
Filed under: Be my guest | Leave a comment »