Inför riksdagsvalet i Finland – Zahra Abdulla

På kvinnodagen kampanjade Zahra Abdulla, invandrad från Somalia och barnmorska samt ledamot i stadsfullmäktige, i huvudduk och heltäckande kläder, i Helsingfors. Hon vill in i riksdagen för De Gröna. Med gott humör och en god portion svart (ursäkta!) humor stod hon och delade ut sitt valmaterial och lakritsstänger i den beramade förpackningen med den 80 år gamla bilden som föreställer en svart, krullhårig flicka med tjocka, röda läppar.

”Jag skulle gärna dela ut fler om jag hade råd! Folk skrattar så de viker sig dubbelt,” säger Zahra Abdulla i tidningen Ilta-Sanomat. ”Mig stör inte bilden av flickan med de tjocka läpparna. Jag tycker inte det är rasism, jag tycker det är humor.”

Skulle Zahra, ursprungligen från Somalia, få göra så här och tycka så här i Sverige? Svaret på båda frågorna är nej. Här finns åsikts- och yttrandefrihet på papperet och i teorin, men inte i handfast verklighet för då träder en massa O:n in och hötter med sina pekfingrar JämO, DO, HomO etc. Åsikts- och yttrandefriheten har urholkats på senare år. Det finns mängder av mer eller mindre snåriga bestämmelser som motsäger det som stadgas i grundlagen. Men det får man inte heller prata om.

Notera att Zahra Abdulla själv, som alla riksdagskandidater i Finland, står för sin egen valkampanj med sina egna idéer och för sina egna pengar. Partiet har inget med det att göra och hjälper alltså inte heller till ekonomiskt. Så det hon och andra kandidater gör i sina kampanjer är helt och hållet deras egna påhitt. Zahra Abdulla kampanjar under parollen Sisukas suomalainen ehdolla eduskuntaan! (ung: ”finländare med sisu till riksdagen”). Det är den bild hon presenterar av sig själv, och De Grönas ordförande Heidi Hautala berättar att hon röstade på Zahra i förra riksdagsvalet år 2003.

Påpekande 1: Jag tror absolut inte (och tycker inte heller) att en sådan logo som den 80 år gamla på Fazers lakritsstång skulle kunna antas idag, ingen skulle heller ens komma på tanken att skapa en sådan. Men 1927 var tiderna helt andra. Zahra Abdulla förstår att den skapades i en helt annan tid och driver med den på ett sätt som får folk att skratta och att lyssna på henne. I Sverige hade det inte gått, här blir det ett himla liv när en glass heter Nogger Black…

Påpekande 2: Man ska inte kränka eller diskriminera andra människor, men lite humor och tolerans måste man ha, annars blir livet outhärdligt.

Fazers lakritsstång sådan den sett ut sedan år 1927

Det är väl mobbaren som ska kritiseras, inte offret?

Maud Olofsson
Foto: Pawel Flato

Näringsminister och vice statsminister Maud Olofsson berättade i ett tv-program hur hon blivit hånad och allmänt nedlåtande behandlad av en av sina lärare på gymnasiet:

"I tyska och engelska hade vi en lärare som tyckte att rektorn var Gud och han Jesus. När jag inte gick med på det så tilltalade han mig inte på två år."

Nu känner, på känt svenskt manér där inte bara kräksjukan utan också "kränktsjukan" grasserar, den gamle läraren sig just kränkt:

" Det där var ett fruktansvärt sätt att bete sig. Jag kände mig kränkt."

Och Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund, stödjer läraren och säger:

"Att hänga ut en hel yrkesgrupp på det här sättet, det förstår jag mig inte på."

Vad är det för fel på er? Varför reagerar inte läraren med att säga att han ber om ursäkt för sitt sätt att behandla Maud Olofsson? Och varför säger inte Metta Fjelkner att det är trist att också Maud Olofsson har fått uppleva det som så många andra elever: att bli illa behandlad av en lärare? Och sedan är det ju också "typiskt svenskt" att förvränga att Maud Olofsson pekar ut en enskild individ och få det till att hon "hänger ut en hel yrkesgrupp". Sjukt.

Och om en lärare inte ens nu, när han är 77 år gammal, förmår inse hur hans beteende skadade en (kanske flera) av hans elever utan i stället påstår sig själv vara kränkt och menar att Maud Olofsson betett sig på ett fruktansvärt sätt, då saknar han kanske den självinsikt även nu som han inte heller hade då.

Läs mer bl.a. här (Aftonbladet) och här (Svenska Dagbladet).

SAK/FFC:s valreklam

Det finns ingen likhet alls – inte en tillstymmelse till likhet! – mellan en riksdagsvalkampanj i Finland och Sverige! Inte på något plan överhuvudtaget. Mer om det i kommande inlägg.

Finska LO – SAK/FFC – gjorde skandal med sin alltför överdrivna valreklam som inte gick hem alls hos de egna medlemmarna. Reklamfilmen fick dras in och ersättas med andra – de matvrakiga kapitalistsvinet var bara för mycket.

Här kan man se SAK/FFC:s valreklam som ansågs gå över gränsen för svinaktighet, och detta är vad rikemannen vid sitt överdådiga matbord säger i filmen (läs det medan ni tittar här):

"Finländarna är borskämda! Om jag får bestämma så arbetar man på arbetstid och kaffe dricker man på sin fritid! Om jag får bestämma om semestrar så får de, som har råd till det, ta semester! Jag får ju förresten bestämma, de röstar ju inte ens! "

"Rösta nu, i alla fall!"

Det blev som sagt ett himla liv, den här valreklamen gick inte hem och den drogs in. Den här, som heter Takkahuone (brasrummet), fungerade inte heller. Där sägs:

"Folk fattar inte att det inte finns några alternativ. Arbetet utför den som gör det billigast! Och när det passar mig… Det fattar de inte. Det är fel att de också har rösträtt, de som har FEL! Äsch, men de röstar ju ändå inte!"

"Rösta nu, i alla fall!"

Det är tradition hos SAK/FFC att göra rätt tuffa valreklamfilmer, här är en från 1999. Se filmen Sinulla on mielipide (Du har en åsikt) här:

"Ja, Pekka ska ut, det säger jag, perkele! Foten, direkt. Sätt fart! Ta ifrån dem stöden, bara, så passar det nog att jobba igen. Jo."

I slutet står det: "Rösta du också – för din egen skull. SAK/FFC – på människans sida."

Tänk er in i situationen att dessa reklamfilmer skulle vara gjorda av LO inför ett riksdagsval i Sverige…

Läs här (på svenska) om SAK/FFC:s beslut för en vecka sedan att låta bli att använda den tv-reklam som väckte så stor debatt redan innan den visades.