Bevare mig för “genusdagis”!

I Studio Ett i P1 den 26 mars handlade det om "jämställdheten i förskolan". Det var hemskt att höra hur en del förskollärare och föräldrar m.fl. pratade om "könsneutralitet" som något att sträva efter! Att alla barn helst ska gå på genusdagis där man utplånar skillnaderna mellan flickor och pojkar och köper leksaker som ska rikta sig till alla och därmed kanske ingen. En förskollärare hade köpt in en riddare på en vit häst som man inte kunde se om det var en man eller kvinna. Men hon var inte nöjd. Helst hade hon velat ha en riddare utan rustning, men det fanns inte…

Hjälp! Hur i helsike kan man tro att det blir mer "jämställt" i samhället för att man plattar ut skillnaderna mellan könen, att man gör alla till neutrum? Det har inget med jämställdhet att göra att flickor oftare gillar fluff och rosa och Barbie medan pojkar oftare gillar bilar, svärd och tuffare tag. OBS att jag säger "oftare", inte "alltid".

Föräldrarna är de som ska bestämma hur deras barn ska uppfostras, det anges i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. De som vill ha könsneutrala genusdagis får gärna ha det (men jag tycker synd om barnen). De som absolut inte vill släta ut sina barns ursprungliga instinkter och de biologiska skillnaderna ska kunna välja dagis där inga sådana idéer prackas på dem och deras barn.

För min del anser jag att vi ska ha jämlikhet och jämställdhet och för det behövs inga genusdagis och utplåning av de naturliga skillnaderna mellan människor!

Heja personalen på Universitetssjukhuset i Lund!

Det kostar dubbelt så mycket att tvätta patientunderkläder på Universitetssjukhuset i Lund som att köpa nya! Det rapporterar idag så gott som alla tidningar i landet och även SVT och SR.

Regionens tvättservice tar 13,50 kronor per plagg för de vanligaste storlekarna. Enligt en offert skulle nya bara kosta 6 kronor styck. Att köpa nytt skulle alltså bli en rejäl besparing för sjukhuset: cirka en miljon kronor om året, enligt personalen som reagerat på den höga tvättkostnaden.

"Jag har bett vår administration att titta närmare på om kalkylerna håller", säger sjukhuschef Bent Christensen som är glad att de anställda engagerar sig i jakten på kostnader.

Heja personalen! Skäms, sjukhuschefen, som inte har pejl på kostnaderna! Personalen kan väl få hälften av pengarna de genom sin uppmärksamhet sparar åt sjukhuset, i tipspengar och även i framtiden få en slant att förfoga över för trivsel- och kompetenshöjande åtgärder. De verkar i o f s redan ha stor kompetens, ha huvudena på skaft och kunna tänka längre än näsan räcker så någon belöning ska de absolut ha!

Och tänk om inte arbetskraft var så dyr i detta land! Då kunde man fortsätta att låta tvätterier ta hand om tvätten i stället för att "slita och slänga" för att det blir mer än hälften billigare att göra så. Och tänk om t.ex. nysvenskar (och andra som är arbetslösa) lite obyråkratiskt kunde starta tvätterier och erbjuda tvätt för 5.50 per plagg, då skulle många få jobb där kraven inte var så höga på att alla måste kunna svenska. Men då måste någon lyssna på oss egenföretagare och microföretagare när vi försöker göra oss hörda: ta bort eller sänk åtminstone rejält – egen- och arbetsgivaravgifterna!

Lär mer bland annat i Sydsvenskan.

Apropå “Fru Gårman”

Mariestads kommun vill ha ?Fru Gårman?-skyltar vid övergångsställena stå det i SvD E24. Titta gärna in på min blofggning med rubriken En skylt till!

Om drogtestning av ungdomar

Justitieminister Beatrice Ask
Foto: regeringens sajt
Thomas Bodström
Foto: riksdagens sajt

I SR Ekot säger justitieminister Beatrice Ask att hon vill införa möjligheten att drogtesta ungdomar under 15 år om de misstänks vara narkotikapåverkade. Hur någon – inklusive ungdomarnas föräldrar – skulle kunna tycka att det är något annat än ett bra initiativ är obegripligt. Men förre justitieministern Thomas Bodström är rejält upprörd. Inte för att många barn börjar med droger så långt ner i åldrarna som 11, 12, 13 år, inte överhuvudtaget för att det finns risker för att unga ska fastna i narkotikaberoende för att ingen upptäcker att de har börjat använda droger, vilket vore en normal reaktion. Nej, han är upprörd över att drogtester ska kunna beordras! Han säger att det är fruktansvärt om unga flickor i 13-årsåldern måste "klä av sig nakna" (som om det vore värre än att en unge blir narkoman…), när det i själva verket handlar om blodprov som tas i ett finger och urinprov som tas på normalt sätt. Thomas Bodström tycker alltså att drogtestet är mer fruktansvärt än om de unga blir narkomaner för att ingen upptäcker att de tar droger! Var får han förresten det ifrån att flickor skulle tvingas klä av sig nakna?

Det vore bra om regeringen gjorde sina utredningar först och sedan presenterade resultatet i stället för som nu berätta ett eller två år i förväg att en utredning ska göras. När man väl har en utredning klar, då har man något att utgå från i diskussionerna och då är det lättare att argumentera för och emot. Och en sak till: hur kommer det sig att allt, precis allt som har med utredningar att göra i detta land tar så otroligt lång tid?

Det blev inget monument, det blev ett porträtt av en liten människa

Först får vi i åratal dras med en megalomanisk statsminister; narcissistisk och självupptagen och egotrippad och med så dåligt självförtroende och så stora komplex att han måste ta kontrollen över precis allt själv. När Sverige äntligen blir av med honom – vilket skulle ha skett långt tidigare om inte hans egna partikamrater varit så fega och mesiga – så matas vi omedelbart med en dokumentärserie om fyra timmar om denne man, som om han vore Kim Il Sung eller Kim Jong Il eller Stalin eller någon annan självglorifierande s.k. Stor Ledare.

Ju mer man ser av dokumentärmaterialet, desto mindre framstår denne man som med järnhand – men kanske inte världens största intelligens – har styrt Sverige i över ett decennium. Han vräker ur sig otidigheter och obehagliga omdömen om sina arbetskamrater, de ministrar och andra medarbetare som han – märk väl! – själv har valt att omge sig med, som han de facto har handplockat!

En del av det han anklagar sina forna arbetskamrater för är på gränsen till sjukt. Som t.ex. att likna Erik Åsbrinks avsked vid en statskupp! Och som han behandlade sin förra fru är ju bortom allt normalt beteende. Han höll henne kvar i ett dött äktenskap under lång tid för att han var så orolig för att det skulle komma att skada honom och hans image som statsminister – och partiet och SVERIGE – om de skiljdes. Alltså ombads eller beordrades hon att fortsätta vara gift med honom i sju olyckliga år. Man kan förstås undra varför hon accepterade det, och man kan också undra varför så många andra människor i denne mans närvaro tillät sig att hunsas av honom.

Här ett citat ur Sundsvalls Tidning:
"En alldeles för stor del av programtiden upptas av en hånleende gubbes nedlåtande och oemotsagda omdömen om andra människor. Alla andra är inkompetenta."

Det blev inget monument över Den Store Ledaren, som han i sin storhetsvansinnighet hade trott. Det blev ett sjaskigt porträtt av en liten, feg, svag och mesig person utan självförtroende och med starka mobbningstendenser. Det är så folk kommer att minnas honom. Men det hade han inte förmåga att inse och inga rådgivare heller, som vågade säga åt honom att "det där är det dummaste du kan göra".

Ett av de absolut märkligaste och mest obegripliga uttalandena står dokumenteraren själv för i en intervju med Cecilia Hagen i Expressen den 24 mars.

Cecilia Hagen frågar: Hela Sverige har talat om de här programmen i veckan, i tv-soffor, i fikarum, i radion, på bussen, i spalterna.

Erik Fichtelius svarar: Det har varit häftigt och lite överraskande. Att det skulle bli så mycket hade jag aldrig trott. 1,3 miljoner såg de två första avsnitten, 1,5 miljoner det tredje.

Notera att detta är mannen som jobbat med journalistik sedan slutet av 1960-talet och public service sedan början av 1970-talet och som har fått Stora Journalistpriset och som har skrivit en bok om nyhetsjournalistik!!! Och han fattar inte att det kommer att bli ett himla liv om hans dokumenterande och dokumentation av den förre statsministern? Vad trodde han? Hur verklighetsfrämmande är han? Lika mycket som hans intervjuobjekt?

Här är ett ytterst litet urval relevanta länkar:
Perssons många ansikten – Svenska Dagbladet den 25 mars
Förvirring om vem som sa vad – GP den 25 mars
Persson fick en "uppenbarelse" om att vinna valet – Expressen den 25 mars
Personbedömare Persson – Sundsvalls Tidning den 25 mars
Ordförande Persson – SVT:s sajt med en massa länkar och videoklipp om mannen, dokumentären och om dokumenteraren

Körsbärsträd i Kungsträdgården den 24 mars 2007

Körsbärsträd i Stockholm den 24 mars 2007. Foto: en trevlig bloggläsare.