Typiskt svenskt?

I P1 Morgon den 13 april presenterades ett inslag så här:

Partisekreterare från den borgerliga alliansen ställer nu upp på att debattera med Sverigedemokraternas partiledare i TV8. Men är detta rätt taktik? Debatt om debatten mellan Lars Ohly (v) och Erik Ullenhag (fp).

Alltså: det räcker inte längre med att man debatterar. Nu ska man också debattera debatten och det faktum att man har debatterat och vilka som har debatterat. Förresten: vilka ska nu debattera debatten om debatten?

Suck!

Det är lika meningslöst som när polisen av JK ombads att yttra sig i ett fall . Frst yttrade sig polisinpektören. Därefter yttrade sig Polismyndigheten om polisinspektörens yttrande. Och inte nog med det: sedan yttrade sig också Rikspolischefen om Polismyndighetens yttrande om polisinspektörens yttrande! Och så ska dessutom anmälaren yttra sig – eller lämna synpunkter som det kallas – över alla dessa yttranden om yttranden om yttranden!

Är det konstigt att det är mycket som är segt och onödigt långsamt i ett land med en sådan tårta-på-tårta-kultur?