Under vinjetten Rapporter från Möllan publiceras ögonblicksbilder, berättelser, tankar och funderingar från en person som introducerar sig så här:
Jag bodde på Söder i Stockholm i flera decennier och jag var aldrig rädd vare sig på dagen eller kvällen. Ändå bodde jag mitt i en storstad, Sveriges största stad. När jag tog steget och flyttade till Malmö trodde jag i min enfald att jag flyttade till en ”småstad”, till en minst lika lugn och trygg miljö som i Stockholm. Men jag hade helt fel och jag upplever det som fruktansvärt hur mycket brottslighet och våld jag omges av nu. Livet är mycket otryggt och jag är rädd att det bara kommer att bli värre. Men det finns ljusglimtar också!
Häromdagen bestämde jag mig för att laga grekisk soppa till middag. För det behövde jag färska ägg så det var bara att traska ner till Möllevångstorget. Väl på torget möttes jag av en riktig färgexplosion: alla stånden dignande av frukter, grönsaker och blommor!
När jag hade köpt mina ägg satte jag mig på en uteservering i ena kanten av torget. Plötsligt ljuder en skarp signal, det är klockan som talar om för ägarna att det är en halvtimme kvar till stängning. Den som drar över tiden riskerar att mista sitt tillstånd. Som från ingenstans dyker det upp ett lämmeltåg av svartklädda damer och de enda färgklicken är deras huvudbonader i alla möjliga färger.
Det utbryter en kommers utan dess like. Damerna sliter och drar i varorna och ju högre damerna tjattrar desto billigare blir prisera på varorna. De stackars ägarna vill ju bli av med så mycket som möjligt innan de stänger, men samtidigt ska de också plocka ihop allting. Jag ler i mjugg när jag tänker på hur vi svenskar skulle bete oss, vi ska ju alltid vara så lagom och helst varken höras eller synas, medan dessa damer vet att ju mer de hörs desto bättre är det.
Nu ljuder signalen igen och som på ett givet kommando drar alla damerna iväg med fullastade kassar. Det blir lugnt och tyst. Själv tycker jag att jag har suttit på första parkett och sett ett utmärkt skådespel, dessutom helt gratis. Jag dricker upp mitt kaffe och vandrar hemåt med mina ägg och tänker på hur det är att bo i ett multinationellt samhälle – på gott och på ont.
Filed under: Samhälle | Leave a comment »