• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    april 2007
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Världens mest kvinnodominerade regering – i Finland!

Turun SanomatDen nya regeringen i Finland är den mest kvinnodominerade regeringen någonstans någon gång i historien, skriver Turun Sanomat. I den nya regeringen är tolv ministrar kvinnor medan åtta är män.

Det tidigare rekordet på 52 procent innehades av Sverige, uppger det internationella parlamentsförbundet IPU med hänvisning till statistik fram till 2005. I Finland utgör kvinnorna 60 nu procent av regeringen.

I riksdagen är 42 procent av ledamöterna kvinnor. Andelen kvinnor i parlamenten i hela världen är i medeltal 17 procent.

Finland gjorde historia också år 1906 då de finländska kvinnorna som de första i världen fick heltäckande rösträtt. Finland lydde då under Ryssland.

“Jag läser inte bloggar”

Så här sa en viktig nyhetsförmedlare i en intervju i slutet av förra året:

"Jag läser inte bloggar. Jag läser de stora tidningarna, Svenskan, DN, Aftonbladet, Expressen och så gör jag 
extremt mycket research på nätet, genom Google. Jag tittar på alla våra sändningar och lyssnar alltid på lunchekot och Studio Ett, som ofta är världens bästa research för mig."

Det är inget fel på dessa källor. Men svenska journalister verkar alltför sällan vara ute i andra verkligheter än sin egen. Att man avspisar bloggar är märkligt; bloggarna har förändrat politiska och andra skeenden och avslöjat sådant som redaktionssittande journalister inte haft en susning om. I Studio Ett i P1 låter man visserligen en bloggare komma till tals när Anton Karis samtalar med Chikitita i Bagdad, men varför försvann programmet i P1 där man granskade och citerade olika bloggar. För att etablerade journalister kände ett hot från dem som idkar medborgarjournalistik?

Citat från en blogg:
Rinkeby centrum en solig dag i mars. Kan det vara härligare? Över hundra olika nationaliteter som bor sida vid sida. Glada miner. Torget fullt av människor i alla åldrar och färger. "De har väl lunch", tänker jag innan det slår mig att klockan är över två på eftermiddagen. De har inte rast från arbetet, de är långtidssjukskrivna, förtidspensionerade eller arbetslösa.

Och det är inte alls härligt, det är tufft, arrogant och kaxigt. De flesta på torget står i klungor med personer från sin egen bakgrund och tittar snett på andra. Visst, det finns de som älskar sitt Rinkeby, det förstår jag. Men det är lika förståeligt att de flesta hade flyttat om det sett annorlunda ut, om de hade varit välkomna någon annanstans.
Jag undrar vart alla hundratals miljoner som satsats på Rinkeby har tagit vägen. Det märks ingen skillnad, i alla fall inte utåt. Det är samma gamla knarkande, alkoholiserade och tuffa Rinkeby.

Min kollega och jag sätter oss på en pizzeria. Många stannar upp för att hälsa på henne eller mig. De hör oss i radion, läser våra artiklar, gläds åt att många med invandrarbakgrund slagit sig loss och lyckats.

Men har vi lyckats? Hon har misshandlats, hotats och slutat som journalist men sedan bestämt sig för att inte tystas. Det som irriterar mig mest är att hon hamnade på sjukhus efter en grov misshandel samma kväll som hennes etniskt svenska kollegor fick pris för ett flyktingreportage. Henne hade de glömt att nämna i ansökan, fast hon gjort det mesta jobbet.

En text som icke-bloggläsande svenska mediemänniskor har missat. En text där skribentens egna förutfattade meningar får sig en törn, han resonerar kring viktiga frågor om miljonsatsningar, hur det är att hotas till livet som journalist i Sverige och om en icke etniskt svensk journalist som "glömdes bort". Rätt mycket att inspireras av och som kunde bli till nya inslag i de etablerade medierna, kan man tycka.

Man ska förhålla sig kritisk när man läser bloggar, lika väl som till det som svenska Journalisthögskoleutbildade journalister skriver. Men att inte läsa bloggar alls och att inte följa medier i andra länder utan bara hålla sig till sin egen lilla invanda krets, det vidgar inte precis sinnet och ger inte mediekonsumenterna en tillräckligt varierad och mångfacetterad bild av verkligheten.

Språkliga märkligheter

En bild i Expressen visar studenten och mördaren Cho Sueng-Hui. Bildtexten lyder:

"Engelskstudenten Cho Sueng-Hui, 23, ansvarig för massakern vid skolan Virginia Tech där 32 personer dödades."

"Ansvarig"? Att tala om denne mördare som "ansvarig" är både felaktigt och stötande – som om han var "ansvarig" för ett projekt som gick ut på att döda så många som möjligt. Det korrekta ordet är "skyldig", inget annat! Journalister har ett ansvar som "folkbildare" och måste värna mer om språket så att vi behåller ett ordrikt och nyanserat språk!

Här finns några tidigare "språkinlägg", t.ex Det språkliga förfallet i Sverige (13.8 2006), Slopa inte språkprov och krav på mycket goda kunskaper i svenska för blivande poliser! (25.8 2006), Språkhantering i God morgon, världen (15.1 2006), Vinst" och "seger (3.9 2006),

“Svensk medborgare” är inte alltid detsamma som “svensk”

SvD logoHäromdagen hörde jag på radion att några svenskar skulle ha gripits och fängslats i Etiopien. Min första tanke var vad gör de där, fastän nästan i samma ögonblick förstod jag att det kanske inte precis rörde sig om några rågblonda rumpmasar utan snarare om landsmän till masarna och mig, men med sina rötter i just denna del av Afrika.

Så börjar Richard Swartzs kolumn i Svenska Dagbladet den 18 april. Han uttrycker detsamma som också jag har uttryckt i otaliga inlägg här på bloggen och han formulerar det väl när han säger:

I Sverige suddar vi ofta ut skillnaden mellan "svensk" och "svensk medborgare" i den vällovliga avsikten att inte göra någon skillnad på folk och folk. Men i längden tror jag det är olyckligt; klara distinktioner och precist formulerade begrepp skyddar oss från just det missbruk extremister av olika slag försöker bedriva med ord som de sedan fyller med vilket innehåll som helst som passar dem.

Läs kolumnen här.

Rapport från Möllan 7

Under vinjetten Rapporter från Möllan publiceras ögonblicksbilder, berättelser, tankar och funderingar från en person som introducerar sig så här:

Jag bodde på Söder i Stockholm i flera decennier och jag var aldrig rädd vare sig på dagen eller kvällen. Ändå bodde jag mitt i en storstad, Sveriges största stad. När jag tog steget och flyttade till Malmö trodde jag i min enfald att jag flyttade till en ”småstad”, till en minst lika lugn och trygg miljö som i Stockholm. Men jag hade helt fel och jag upplever det som fruktansvärt hur mycket brottslighet och våld jag omges av. Men det finns ljusglimtar också!

image1673Så var det då äntligen dax för MFF’s första hemmamatch för säsongen! Den klarblå himlen hade fullt sjå att konkurrera med alla hundratals blåklädda supportrar som samlats på Möllevångstorget för att vandra vidare mot Stadion. ”Det ska bli något återkommande”, lovade Tornt Ernst, ordförande i MFF Support. ”Kanske kan det utvecklas med jonglörer och clowner också”.

Själv blev jag alldeles varm i hjärtat och kom att tänka på när jag var barn och det var ett stående inslag varje söndag att gå och se en match med MFF eller ”iff-iff” som vi säger här i Malmö. Och efter matchen var det besök på ett ölsjapp där far tog en öl och jag fick en hel lemonad (läsk), vilken lycka! Därefter var det bara att traska hem till söndagsmiddan som mor hade färdig. Ja, vilka minnen som kommer över en en varm försommarkväll på Möllan!

Finländarna är Europas nästlyckligaste folk

Enligt en ny rapport gjord av Cambridge universitet i Storbritannien, är finländarna Europas nästlyckligaste folk, strax efter danskarna. Folken vid Medelhavet kom långt ner på listan. Danmark fick 8,31 av ett lycklighetsindex på 10; finländarna fick 8,05. På tredje plats kom irländarna med 7,98 och på fjärde plats svenskarna med 7,84 av ett lycklighetsindex på 10. Sämst gick det för portugiserna med 6,53 och italienarna med 6,27.

Enligt forskarna som gjort undersökningen är ett välfungerande samhälle en av de viktigaste källorna till lycka:

"Bland de samhällen som placerade sig bland de lyckligaste, litade man på landets regering, lagstiftning och medmänniskornas agerande. Det visar att tillit och förttroende är oerhört, oerhört viktigt",
säger Luisa Corrado som lett undersökningen.

Danmark och Finland placerade sig främst i den här undersökningen, trots att båda länderna traditionellt haft höga självmordstal. Antalet självmord har dock minskat i bägge länderna.

20 000 människor intervjuades i 15 EU-länder.