“Skicka oss inte till bomberna” – men framtidstron är stor i norra Irak

I Norrköping demonstrerade den 30 maj kurder från norra Irak mot att de måste återvända till sitt hemland, berättar Folkbladet. "Skicka oss inte till bomberna", stod det på ett av plakaten. Demonstrationen kommer sig av att de ca 1.400 kurder från norra Irak som finns i Sverige som asylsökande, generellt inte anses ha sådana asyl- eller skyddsskäl i Sverige som utlänningslagen stadgar.

Det ter sig lite märkligt att samma dag som man kan läsa om demonstrationen och om plakat med texten "Skicka oss inte till bomberna" så berättas i Sveriges Radio om den enorma boom som råder i Kurdistan (norra Irak) och om den stora framtidstron som gör att man bland annat just nu bygger Mellanösterns – kanske rentav världens! – största köpcenter med 5.000 butiker! I reportaget sägs bland annat:

"Utländska investerare ser stor potential i den del av landet som styrs av kurderna, och där säkerheten är betydligt bättre än i resten av landet. Regionchefen för det libanesiska företaget Arabian Construction tror att irakiska Kurdistan har större ekonomisk potential än Dubai."

En stilla reflektion blir: De som bygger och expanderar och planerar för framtiden, så som det berättas i SR:s reportage verkar inte precis vara rädda för bomber. I så fall skulle de väl inte satsa miljarder på utvecklingen av området!?

Asylrätten definieras i utlänningslagen. Sverige ska ge asyl eller skydd åt den som absolut behöver det i enlighet med vad som stadgas. Sverige kan däremot inte vara en fristad för vem som helst som vill komma hit för att få ett bättre liv. Med arbetskraftsinvandring kan de, som kan försörja sig själva här, komma hit och det får man hoppas kan komma att möjliggöras snart. Men kommer man från regioner och områden där framtidstron är stor och man bygger och utvecklar så har man knappast några generella asylskäl i ett annat land.

Det måste bli tydligt för alla att Sverige för närvarande inte har en lagstiftning som tillåter invandring från utomeuropeiska länder och att ordet "asyl" inte kan vara ett "Sesam, öppna dig!" för att man ska få stanna i Sverige. Att sedan en del – enstaka – människor från i övrigt inte så svårt drabbade regioner ändå kan ha skyddsskäl är en annan sak. Det är därför viktigt att man inte frångår regeln att varje ärende ska bedömas individuellt.

Inbjudan: Be my guest

Om man läser under kategorirubriken Be my guest ser man, att många människor med helt olika bakgrunder och budskap har skrivit inlägg där. Det är bl.a. Helena Tornberg som är ordförande i Finlands Centerpartis svenska delegation; Risto Erjani, vd för Finsksvenska handelskammaren; Lars Kihlstedt, "felaktigt dömd"; Fredrik Westerlund i Ingå som är en finlandssvensk som tidigare bott i Sverige några år; Håkan Sandvik, präst i Svenska kyrkan; Marita från Georgien samt Thanh, en av de två vietnameserna som flera inlägg här nedan handlar om. Och många fler. Var och en som har skrivit står för sina åsikter och för det han eller hon skriver.

Jag vill härmed bjuda in någon eller några miggor (kort för det långa "anställda vid Migrationsverket") som känner att den/de vill skriva ett gästinlägg! Birgitta Elfström, jurist och beslutsfattare vid verket, har skrivit flera gånger och så har jag fått en del välskrivna texter också från andra miggor, som velat vara anonyma utåt. Finns det någon som vill hålla med eller vara emot eller ha helt egna synpunkter på det här med Asyl&Migration (se under den katergorirubriken i högerspalten) så är du välkommen att skicka text och bild och kort presentation (se hur andra gjort under Be my guest). Om du vill vara anonym på bloggen så går det också bra (men jag måste förstås veta vem du är).

Det ska bli spännande att höra från någon klok, arg, nöjd, frustrerad, glad, trött, pigg, kunnig och/eller keativ migga som vill lufta sina åsikter så att folk i 115 länder kan läsa dem! VÄLKOMMEN!

Om besöket på Vietnams ambassad

Vi var på Vietnams ambassad idag. Jag kan för tillfället, av olika anledningar, inte berätta om vad som hände där. Det enda jag idag kan säga är: Kafka. Kafka i kubik och Kafka i kvadrat. Sedan får var och en tolka det som den vill. Men fortsättning följer, absolut. Om inte förr så om några dagar. Titta in på bloggen då och då och scrolla neråt om ni inte varit inne på några dagar…

Vad jag däremot kan berätta idag är att mitt samtal med en av beslutsfattarna hos Migrationsverket ( i Thanhs och Hoas ärenden), slutade med att det inte på något sätt är Migrationsverkets ansvar eller "fel" att de inte har någonstans att bo och inga pengar att leva för. Det är, enligt beslutsfattaren, helt och hållet deras eget fel för att de har "omöjliggjort ett återvändande" genom att till sin ambassad uppge att de är asylsökande i Sverige (de borde ha sagt "turist"…) och genom att de, enligt Migrationsverket, inte företett identitetshandlingar och, i det ena fallet också enligt verket, inte har angett korrekt identitet.

Jag framhöll att verkets påstående att vietnameserna "omöjliggjort ett återvändande" ju faktiskt innebär att verket självt erkänner att det är omöjligt för dem att återvända och att det ju då, de facto, föreligger hinder för verkställighet. Oavsett omständigheterna, oavsett om det skulle vara så att de själva omöjliggjort ett återvändande. För i lagen stadgas att man ska se till de faktiska förhållandena. Om det finns faktiska verkställighetshinder så ska dessa tas i beaktande oavsett hur de uppkommit. Verkställighetshinder är verkställighetshinder!

Det hela slutade med att beslutsfattaren framhöll att det ändå är deras eget fel att de inte återvänt. På frågan om vad som nu ska hända med dem fick jag inget annat svar än att de måste ordna så att de kan åka tillbaka till Vietnam. Ingen har ansvar för dem, det finns ingen uppgift om vare sig handläggare inom Migrationsverket eller kontaktperson inom Polisen (om det är Polisen som av någon anledning ska verkställa en avvisning). Thanh och Hoa befinner sig i ett Ingemansland och ingen – ingen! – med makt och ansvar bryr sig.

Som sagt: vad som sades vid samtalet med diplomaten och vad som i övrigt hände på Vietnams ambassad berättar jag senare här på bloggen. Likså om vad som i övrigt händer i ärendet.

Lättare få permanent uppehållstillstånd än id-kort i Sverige

Migrationsverket

Till Vietnams ambassad – igen

I otaliga inlägg, bland annat två här nedanför, har jag berättat om de två vietnameserna Thanh och Hoa. Läs gärna tidigare inlägg först, så att jag slipper upprepa vad som hänt.

Den 29 maj kom Migrationsvekets obegripliga beslut som i princip går ut på att det föreligger inga verkställighetshinder i teorin, och att vietnameserna vägrat undanhålla från sin ambassad att de sökt asyl i Sverige gör att det inte går att avvisa dem. Men samtidigt har de själva "omöjliggjort ett återvändande" genom att vägra ljuga för ambassaden, vilket i o f s är lika med att det inte går att verkställa avvisningarna, men ändå avslås dera begäran om uppehållstillstånd för att det inte föreligger verkställighetshinder…

Jag vet: det låter snurrigt och man hänger inte riktigt med i svängarna. Jag förstår. Eller rättare sagt: jag förstår inte heller. Ingen som jag har talat med och ingen som jag har visat de konstiga besluten för, förstår något. Men så här kan det se ut i Migrationsverkets värld och det är inte nödvändigtvis meningen att man ska förstå något. Det är olyckligt, särskilt för dem som saken gäller; de, vars liv hänger på realistiska och framför allt rättssäkra beslut från det statliga verket för migration.

Utanför Vietnams ambassad den 15 mars 2006

Nu åker vi med den ene vietnamesen till Vietnams ambassad. Jag gör det för andra gången, senast vi var där var den 15 mars 2006 (se här). Thanh har varit där tidigare med både med polisen, personal från Migrationsverket och med mig och Fredrick Federley; det blir fjärde gången för honom nu. Plus att han talat med ambassaden i telefon flera gånger och blivit utskälld och ombedd att aldrig höra av sig igen. Men, som sagt. idag besöker vi ambassaden för den "SOCIALISTISKA REPUBLIKEN VIETNAM, SJÄLVSTÄNDIGHET – FRIHET – LYCKA", som det står på deras blanketter, för att se om det denna gång ska lyckas Thanh att få ansöka om pass för återresa till det land som Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot fp, skriver så här om:

Fasa ut biståndet till Vietnam
– Ännu en gång visar den vietnamesiska diktaturen upp sitt fula tryne. Dagens domar där Nguyen Van Dai och Le Thi Cong Nhan politiskt aktiva jurister dömdes till fängelse för att ha "talat illa om socialismen" och brutit mot paragraf 88 som förbjuder antikommunistisk propaganda är ett led i den offensiv som sker mot frihetsaktivister som modigt vågat kritisera kommunistpartiets monopol. Detta var ännu ett tecken på att Sverige omedelbart bör fasa ut det bilaterala biståndet till Vietnams regering.

– Vietnam har länge varit en socialistisk "donor darling" som västvärldens biståndsgivare gullat med utan att ställa krav på reformer för mänskliga rättigheter. Sverige har under den socialdemokratiska regeringen dessvärre tillhört denna passiva givarskara. Men nu är det dags att gå från ord till handling. Enpartidiktaturer som Vietnam vilka toppar listor med brott mot mänskliga rättigheter, utfärdar dödsstraff slentrianmässigt och brutalt slår ner oppositionen är inte värdiga vårt stöd. I stället bör vi stödja frihetskämpar som Le Thi Cong Nhan, taleskvinna för det förbjudna Vietnams framstegsparti och demokratirörelsen Block 8406.

Fortsättning följer.

Apropå inlägget härunder

Migrationsverkets beslutsfattare motsäger sig (inget ovanligt…) i besluten som gäller Hoa och Thanh. Å ena sidan påstår hon, när det gäller Thanh till exempel, att det inte finns några hinder för verkställighet av avvisning och å andra sidan påstår hon att:

"Verket har särskilt beaktat att han inte givit in någon identitetshandling, han har kontaktat den vietnamesiska ambassaden för att omöjliggöra ett återvändande och han vägrat att fylla i ansökningsblanketter."

Det är synnerligen obehagligt – och oacceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt – att en beslutsfattare på Migrationsverket på detta sätt "glider på sanningen"! Thanh har talat om för sin ambassad att han är asylsökande i samtal med dem, i samband med att han skulle ansöka om pass för att kunna resa tillbaka. Detta skedde för ca tre år sedan. Polis och Migrationsverkspersonal har uppmanat honom att ljuga om att han

1) varit här som turist och tappat sitt pass
eller
2) söka pass i falsk identitet. han vägrade och sa som det var.

Detta använder Migrationsverkets beslutsfattare nu emot honom! Samtidigt erkänner hon att det faktum att Thanh talat sanning på sin ambassad och sagt att han sökt asyl i Sverige omöjliggör ett återvändande… Det är märkligt att Migrationsverket använder det emot en asylsökande att han inte ljugit utan talat sanning! Och när det nu är så att en asylsökande "omöjliggjort ett återvändande" genom att vägra ljuga (!?) och Migrationsverkets beslutsfattare därmed själv medger att det är omöjligt för honom att återvända, föreligger det då inte verkställighetshinder? Om inte, vad är då verkställighetshinder?

Tror Migrationsverkets beslutsfattare att det nu kommer att bli möjligt att avvisa dessa två vietnameser med tämligen lika bakgrunder? Tydligen. Nu kommer de att kräva att de snarast, helst omedelbart, sänds till Vietnam MEN med garantier av den svenska regeringen om att de inte kommer att hamna i fängelse och riskera tortyr efter att av ambassaden ha blivit stämplade som "landsförrädare". Vilket Migrationsverket mycket väl känner till.

Migrationsverket anser inte att verkställighetshinder föreligger för två vietnameser

Läs först inlägget Och hit vill Sverige skicka asylsökande som av sin ambassad stämplats som landsförrädare! och de länkar som hänvisas till i det inlägget.

Den 24 maj 2007 fattade Migrationsverket, trots omfattande dokumentation om det omöjliga i att få handlingar och kunna återvända, beslut om att verkställighetshinder inte föreligger och att vietnameserna Thanh och Hoa ska lämna landet. Hur det ska gå till, när det inte har gått sedan snart fem år (Thanh) och snart fyra år (Hoa), anges inte.

Båda två har, mot alla odds, lyckats skapa sig en hyfsad tillvaro i Sverige och kommit in i samhället under den tid de har väntat resp haft tillfälliga uppehållstillstånd. Nu slås allt sönder igen och fortfarande kommer de inte att kunna sändas tillbaka till Vietnam!

Migrationsverket beviljar uppehållstillstånd på – bokstavligt talat – löpande band åt alla som säger sig vara irakier från Bagdad, utan den utförliga kontroll och utan den gedigna individuella prövning som verket enligt lag ska göra, och som görs för asylsökande från andra länder. På två, tre månader får människor med pass utfärdade på falska grunder permanent uppehållstillstånd här. Missbruket är stort och lögnerna är många. Men Migrationsverket sväljer det mesta. OBS! För undvikande av missförstånd: Härmed absolut inte sagt att inga irakier som säger sig fly från helvetet i Bagdad talar sanning eller att ingen skulle vara i behov av och ha rätt till skydd i Sverige! Men de som säger sig komma från Bagdad skulle kunna beviljas tillfälliga uppehållstillstånd, inte permanenta efter bara några få månader i Sverige. Då skulle man ha tid och möjlighet att kontrollera att de som söker asyl också är de som de utger sig för att vara och att de verkligen är från Irak och inte Syrien (läs här och här) eller Turkiet eller något annat land, men med irakiska pass som getts på falska grunder.

Som en erfaren medarbetare på Migrationsverket säger: "Verket tycks tillämpa en gräddfil, en särskild, outtalad – eller kanske rentav uttalad – praxis vad gäller irakierna." Men lagen medger inte något sådant! Däremot stadgar lagen att när det inte går att återsända någon till hans/hennes hemland så ska uppehållstillstånd beviljas med hänvisning till verkställihetshinder. Men outtalad praxis vad gäller irakier som varit här några månader går före lag om verkställighetshinder för vietameser som varit här i snart fyra resp fem år. Och ingen bryr sig!

Finland: 63 000 elever klara med läroplikten

63.000 nior går ut grundskolan i år. Grundskolor, gymnasier och yrkesskolor avslutar läsåret på lördag den 2 juni. 33.000 studerande blir färdiga med sina gymnasiestudier, varav 29.500 dimitteras till studenter. Omkring 1.800 studerande har tagit både en yrkes- och studentexamen.

I år blir så många som 32 000 unga färdiga från yrkesskolor, vilket är fler än tidigare år. Läroavtalsutbildning är också populärare än förr. I vår blir 11 000 studerande klara från en läroavtalsbaserad yrkesskoleutbildning, vilket är 1 000 fler än i fjol.

I höst inleder drygt 53 000 barn sin skolgång i landets förstaklasser.

Källa:

Skrämmande läsning om stulna biståndspengar

Skrämmande – men inte förvånande – läsning om stulna biståndspengar!

"En av cheferna för Caritas i Sverige, men också resten av världen, var en svensk bosatt i Libanon. Till det yttre var han en riktig bohem, enkelt klädd och anspråkslös på alla sätt, men när man gick utanför hans kontor och kom till hans hans hem dök en annan person upp. Ett ståtligt hus, betjänter, bilar och annat som hans redan skyhöga lön inte kunnat räcka till. Nu har man avslöjat att han förskingrade pengar."

Läs mer här.

Apropå nedanstående inlägg om strejken vid SAS

Apropå det jag skrivit nedan om sterjekn vid SAS, citerar jag här en del av vad som står att läsa den 28 maj på Dagens Nyheters ledarsida under rubriken SAS lever farligt:

Några fakta är obestridliga.

1) Anställningsvillkoren för kabinpersonalen i SAS är genomgående bättre än för anställda på andra svenska bolag. Visserligen har tv:s morgonprogram fyllts med rapporter av hur illa företaget behandlar sina medarbetare. Men om alla dessa beskrivningar var sanna, hur kan det då komma sig att personalomsättningen i SAS är obefintlig? Och hur ska man förklara att många anställda frivilligt ber att få arbeta efter 60, trots att de vid den åldern har rätt att gå i pension?

Det finns säkert lokala arbetsmiljöproblem i SAS, precis som i de flesta företag. Ingen betvivlar heller att arbetsbördan ökat som en följd av nya säkerhetsbestämmelser efter 11 september. Men detta är inget unikt för SAS.

2) En konflikt som lamslår SAS trafik är extremt allvarlig, inte bara för de närmast berörda utan också för det omgivande samhället. Som ett avlångt och glesbefolkat land är Sverige särskilt beroende av välfungerande flygkommunikationer. Den som tar ut SAS i strejk måste ha mycket goda skäl för det.

Men HTF-facket har hittills agerat som om strejkvapnet är en naturlig del i en förhandling. Förbundsledningen verkar dessutom leva i tron att SAS kan åka på vilka ekonomiska bakslag som helst, när man i själva verket saknar betryggande fallhöjd.

Ur ett ägarperspektiv har SAS under det senaste decenniet varit ett fiasko. Om det inte finns en facklig acceptans för att bolaget ska verka under marknadsmässiga villkor, då väcks frågan vem som över huvud taget ska vara beredd att långsiktigt satsa på företaget. Är det inte bättre att lägga ner SAS och starta ett nytt bolag, utan gamla åtaganden och anställda som drömmer sig tillbaka till tiden före avregleringen?

Läs hela ledarartikeln här.

Facket bidrar till att kapa av den gren SAS kabinpersonal sitter på

Det här är en insändare i Expressen den 27 maj. I ljuset av vilka arbetsförhållanden och vilken lön en undersköterska har, och hur viktigt – livsviktigt! – hennes/hans jobb är, kan man lätt tycka att SAS kabinpersonal är ett gäng bortskämda gnällspikar. Och att facket underblåser deras gnäll.

Men inte bara det. Genom att kräva orimligheter (som att facket, inte arbetsgivaren ska lägga arbetsschema!!!), sågar man sakta men säkert av den gren man sitter på. Fast det är klart att om bolaget, som betalar deras löner, går i konkurs, ja då kan ju SAS kabinpersonal sitta ner och äta eller ta en vilostund när de vill under dagen, för då är de ju arbetslösa. Eller, förresten: om de ska ha rätt att uppbära a-kasseersättning så kan de ju inte det, för då måste de "stå till arbetsmarknadens förfogande" och om de inte få nya jobb snabbt så får de gå på heldtidskurser i att söka jobb.

"De som driver på den här strejken förstör så mycket för alla. Vi andra får aldrig komma till tals. Vi älskar vårt jobb, tycker att det är kul och ser en framtid här på SAS", säger David Andrén, som är en av dem det berör. Han har jobbat på SAS i åtta år och stormtrivs och menar att han och många andra på SAS aldrig får komma till tals. Han vill gärna ge sin – och deras – syn på arbetsförhållandena. Läs mer här.

Inget företag kan "blöda" 20-tals miljoner kronor varje dag hur länge som helst. All den turbulens som redan har varit kring SAS med olagliga strejker i Danmark och ständiga bråk och oroligheter gör ju också att resenärerna i möjligaste mån väljer andra, säkrare flygbolag med mer serviceinriktad och mindre strejkbenägen personal. Så "tappet" lär ju bli långvarigt med all den badwill bolaget redan har, och SAS riskerar att på inte alltför lång sikt faktiskt gå omkull.

I Expressen den 27 maj kan man läsa att Anders Ehrling, VD i SAS Sverige, som förstås är kritisk till strejken i ett uttalande säger:
"HTF:s strejk handlar om vem som ska leda SAS Sveriges verksamhet. HTF har lagt över ansvaret för förhandlingarna till den lokala kabinklubben som inte har förmåga att prioritera bland sina 38 krav. Det här är en unik situation på svensk arbetsmarknad och helt oacceptabel. HTF:s förbundsledning måste omgående ta sitt ansvar för att föra diskussionerna i mål. Nu handlar det om jobben för långt fler än de kabinanställda."

HTF:s Robert Cloarec å sin sida menar att:
"Det är felaktig information. Redan i torsdags fick SAS ett bud med en prioriteringslista med tio punkter."

Inget tyder på att konflikten kan få ett snabbt slut. Tvärtom. Från den 28 maj trappas konflikten upp ytterligare när SAS ställer in 275 avgångar samt inför lockout. Och SAS närmar sig konkurs och personalen närmar sig uppsägningar i en allt snabbare takt när det går utför för hela bolaget.

Jag tenderar att hålla med en bloggare som skriver:
"Sälj SAS så vi får slut på strejker! Tre länder, tre nationella intressen och 39 fack är för mycket!"

Reportage om “slöja eller inte”

Debatten om religiösa symboler – i synnerhet muslimska sådana – dyker med jämna mellanrum upp i Danmark. Just nu pågår en hätsk debatt om slöjor.

Lyssna här på Kjell Lindroos reportage från den 24 maj 2007. Kjell Lindroos är bl.a. FST:s korrespondens i Sverige och stationerad i Stockholm.

Stockholm är fantastiskt!

Den här vackra blomsterbilden fick jag av en trogen bloggläsare. Den är så fin så jag lägger ut den för alla er som tittar in här på bloggen att också få njuta av så här på pingstdagen, tillika Mors Dag.

Finland betalar av på sin statsskuld

Finska staten betalar av över 1,1 miljarder euro på sin statsskuld. Det beror främst på att statens inkomster har ökat snabbare än väntat.

Källa:

Pingst – hänryckningens tid

Det är Pingsthelg, den tid som kallas "hänryckningens tid". Det är då naturen är som allra vackrast, allra skirast. Och det är verkligen otroligt vackert just de här dagarna i slutet av maj, på tröskeln till sommaren.

Så här vackert ser det ut – och doftar underbart! – där jag bor! Syrénen blommar och doftar samtidigt som häggen som doftar starkt och somrigt. Kastanjen doftar inte men är ståtlig och vacker att se på och de vita tulpanerna är en fröjd för ögat. Det kan inte finnas något bättre ställe att vara på just nu än det fantastiska, underbara sommar-Söder i Stockholm!

^{Ordet pingst kommer av grekiskans pentecosté som betyder den femtionde. Den kristna pingsten firas med anledning av den helige andes utgjutande över lärjungarna. Anden gav dem kraft och ord att gå ut och predika och det blev början på den kristna kyrkans grundande.}

Vid pingst, hänryckningens tid enligt Tegnér, var det vanligt att ungdomarna konfirmerades. Ungdomarna ordnade ofta egna tillställningar vid pingst, och i delar av södra Sverige fanns tidigare seden att klä en pingstbrud, en låtsasbrud.

“Frigivna svenskars öde väcker frågor” – men alla frågor ställs inte

Radioprogrammet Konflikt i P1 ägnade lördagen den 26 maj sin programtid åt de personer med svenskt medborgarskap och med utländskt medborgarskap men uppehållstillstånd i Sverige, som greps och fängslades i Etiopien i slutet av förra året: en gravid flicka på 17 år, hennes fästman och ytterligare några personer.

Samtliga har nu släppts och fått hjälp att komma tillbaka till Sverige. Det som de och många andra utsatts för under sin tid som fängslade, förtjänar givetvis stark kritik och protester från de länder dessa personer har fått en fristad i, bland annat Sverige. Men vill man försöka belysa vad som har hänt så måste man också få ordentliga och realistiska svar på frågan: "Varför åkte ni dit?", inte motsägelsefulla uppgifter.

Med alla de starka varningar som t.ex. UD ger i sina resråd, och med vetskap om oroligheter i t.ex. Somalia och Etiopien, varför åker man dit? Särskilt om man har dubbelt medborgarskap och man vet att det är lagarna (eller laglösheten) i de länder man återvänder till som gäller dess medborgare och inte svenska lagar! Ingen har heller undrat över hur de ungdomar som Konflikt handlade om, varav en 17-årig gravid flicka, som reser på semester till Dubai plötsligt får för sig att resa till Somalia. Ingen undrar heller över hur de har råd med det, det går knappast några charterresor från Dubai till Somalia… Hade de planerat resan till Somalia redan i Sverige trots att de i någon intervju sa att de bara fick för sig att göra en avstickare till Somalia för att de "tröttnat på Dubai och ville besöka ett land med vacker natur och mer islamisk kultur"? Dubai är ju faktiskt också ett muslimskt land med "islamisk kultur"… Och om de inte hade planerat det i förväg, hade dessa unga människor ändå så mycket extra pengar med sig att de, spontant och av en ögonblickets ingivelse, kunde flyga iväg från Dubai till Somalia?

Mamman till flickan säger så här:
Man måste dock konstatera att hon åkte dit för att hon inte visste hur det var i Somalia, och hon var nyfiken och hade – dessvärre!!! – chansen att åka dit!

Men det är svårt att tro att en flicka, uppvuxen i Sverige och redan förlovad och gravid med en fästman som kanske rentav kommer från Somalia (det vet jag inte med säkerhet), inte skulle ha en aning om hur det är i Somalia! Varje person som åtminstone någon gång då och då har tittat på nyheterna i tv har förstått att Somalia knappast är ett land som man åker lättvindigt till ens om man "får chansen". Exakt vad som menas med att hon "dessvärre hade chansen att åka dit", som mamman säger, framgår inte. Hur då "chansen att åka dit"? Vem gav henne och hennes fästman den "chansen" och varför?

Att flickan inte skulle ha haft en aning om hur det var i Somalia motsägs av vad som framkommer i Konflikt om varför flickan och hennes fästman reste till Somalia:
Enligt egen utsago för att besöka ett land som dom som troende muslimer var intresserade av. Deras anhöriga har i tidigare intervjuer här i Konflikt berättat att de lockades av läget i Somalia där de islamiska domstolarnas förbund lyckats skapa relativt lugn och styrde Mogadishu enligt sharialagarna.

Svaren på frågorna kring resan till Somalia är motsägelsefulla och otydliga. Frågorna måste besvaras tydligare och rakare för att man ska kunna få en någotsånär sanningsenlig uppfattning om vad som har hänt.

Det finns nu en mycket stor population i Sverige som kommer från oroliga och våldsamma länder utan respekt för mänskliga rättigheter, och som har valt att behålla sina ursprungliga medborgarskap. Trots att de lämnat dessa länder för att söka skydd i Sverige och måste veta hur farligt det är för dem att återvända, reser de ändå tillbaka. Sverige måste därför bli ännu tydligare med att få folk att förstå att "reser ni till dessa länder väl medvetna om farligheten så är det ni som tar risken och ni som bär ansvaret, inte svenska myndigheter eller svenska staten". För det kan inte vara meningen att enorma resurser ska läggas ner såväl personellt som ekonomiskt för att förhandla om, besöka och skicka hem personer som sjäva, frivilligt tagit dessa risker väl medvetna om vad de gör.

Självklart ska Sverige också ta sitt ansvar och, liksom andra länder inom EU och i världen, kraftigt protestera mot grym och omänsklig behandling av alla människor, alla medborgare, i alla sammanhang.

Läs mer och lyssna på Konflikts inslag Frigivna svenskars öde väcker frågor.

Skribent dömd för hets mot folkgrupp

Hovrätten i Helsingfors har slagit fast tingrättens dom mot en skribent i Borgå som åtalats för hets mot folkgrupp.

Borgå tingsrätt dömde skribenten till böter på 570 euro för en insändare där förintelsen godkändes och staten Israels uppkomst kritiserades. Hovrätten såg ingen orsak att ändra på tingrättens beslut.

Insändaren publicerades sommaren 2006 i tidningarna Uusimaa och Kansan uutiset.

Källa:

Finländarna är positiva till kärnkraft

Kärnkraftverket i Olkiluoto

Enligt en undersökning som gjorts för Suomen Kuvalehti är 57 procent av finländarna för en utvidgning av kärnkraften. 35 procent motsätter sig en ökad användning av kärnkraft.

Så här fördelade sig rösterna om kärnkraft:
absolut för 17 %
till största delen för 40 %
absolut emot 11 %
till största elen mot 24 %
vet ej 8 %

Män är betydligt positivare till kärnkraft än kvinnor. Bland männen har kärnkraften mer än tre gånger flera anhängare än motståndare. Skulle däremot kvinnorna få bestämma skulle kärnkraftsanvändningen minska i Finland.

1002 finländare intervjuades för undersökningen.

Varje individ måste ta sitt eget ansvar, också den som har dubbelt medborgarskap

De som har dubbelt medborgarskap har valt det själv. Det har frivilligt valt att vara medborgare i sitt forna hemland och i Sverige. Många är f.d. asylsökande som säger sig ha flytt från sina hemländer på grund av förtryck, förföljelse m.m. och har fått en fristad i Sverige. Ändå väljer de att behålla sitt medborgarskap i det landet, och att återvända dit. Frivilligt, som sagt.

Jag har skrivit om det flera gånger tidigare (bland annat här och här) men upprepar igen, efter att ha sett ett inslag i Aktuellt, att om man har valt att ha dubbelt medborgarskap så har man också accepterat de regler och lagar som man då omfattas av.

När f.d. flyktingar och asylsökande väljer att återvända till de länder de en gång har flytt ifrån, som t.ex. de iranier som inslaget i Aktuellt handlade om, då vet de mycket väl vad som gäller. Alla får noggrann information om vad ett dubbelt medborgarskap innebär och att om man reser tillbaka till hemlandet så är det medborgarskapet i hemlandet som gäller, som s.a.s. tar över. Alla vet det! Otroligt nog kräver ändå människor som med öppna ögon reser tillbaka och har dubbla medborgarskap att Sverige ska satsa stora resurser på hjälpa dem när de hamnar i svårigheter i hemlandet. Exiliranier som reser till Iran och där råkar illa ut, men som knappast kan påstå sig vara okunniga om vad som gäller, ställer nu sådana krav på Sverige.

Det handlar på intet sätt om att Sverige eller UD ”diskriminerar” vissa svenska medborgare. Att inte ta sitt eget ansvar utan ständigt ropa ”diskriminering” brukar fungera bra i Sverige. Ingen vill ju vara ”rasist” eller ”främlingsfientlig”. Men det har ingenting med diskriminering, rasism eller främlingsfientlighet att göra att kräva att människor tar eget ansvar, oavsett vilken bakgrund de har. Det får vara nog med sådana beskyllningar när man själv tar risker och agerar på ett sätt som försätter en i fara. Det är knappast Sveriges fel och med bästa vilja i världen kan man inte få det till ”diskriminering”.

Jag upprepar här vad varje ny svensk medborgare får veta och som också står att läsa på flera språk på Migrationsverkets hemsida angående dubbelt medborgarskap:

Rättsskydd utomlands
Bara den som endast har svenskt medborgarskap kan räkna med fullt svenskt rättsskydd utomlands. Den som även har ett annat medborgarskap än svenskt betraktas nämligen i det andra landet som medborgare endast där. Sverige har då små möjligheter att hjälpa personen om han eller hon råkar illa ut.

Och så här står det, tydligt och klart, i UDs resråd gällande t.ex. Iran:

Iran accepterar inte dubbelt medborgarskap, vilket innebär att personer med både iranskt och svenskt medborgarskap måste resa in i Iran på sitt iranska pass och behandlas som en iransk medborgare under vistelsen i Iran.

Människor måste själva ta konsekvenserna av vad de frivilligt gör, vart de reser och vilka medborgarskap de har. Man kan inte begära att svenska staten och UD ska avdela personella och ekonomiska resurser för att försöka få ut människor som väl medvetna om vilka risker de tar reser till Iran, Irak, Etiopien, Somalia etc. Och det har som sagt inte ett smack med ”diskriminering” att göra, det måste bli slut på att skylla ifrån sig och försöka avhända sig sitt eget ansvar genom att kasta ur sig sådana anklagelser.

Omnämnande av denna blogg i S.A:s aprilnummer 2007

Ett inlägg å denna, av er just nu lästa, blogg omnämnes å sidan 5 i aprilnumret av månadstidningen Swalköpings Allehanda S.A.), som utkommer i Swalköping med omnejd varannan månad. Den innehåller nyheter och bulletiner i samma anda som dess syster- eller törhända brodertidning Grönköpings Veckoblad (GV).

I detta nummer rapporteras (förutom om denna, av er just nu lästa blogg) om det finländska riksdagsvalet och de ministrar som därefter intogo taburetterna. Samt återges en insändare av herr Tokostrovov till frk Spaltredaktör Pattberg. Han framför i densamma sina synpunkter på Rumäniens integrering i EU. Ett synnerligen läs- och tänkvärt nummer av en tidskrift som framställts under överinseende av följande, till större delen fiktiva men ändå, mycket kompetenta redaktion:

Urban Gromek, Chefredaktör, Administrativ chef och journalist å fältet
Pernilla Pattberg, Spaltredaktör (ogift, med registrering av manliga läsares resp. skostorlek som fritidsintresse)
Nils Sätterblad, (Nisse å Trycket), Alk-h-liserad Chefsfaktor*)
Petric Öfors, Språkvetare och korrekturläsare (å deltid)
Petteri Saarivirta, Utsockneskorrespondent
Lennart Kröhn, Datahacker och Webbmästare
J. Andersson, Ansvarig utgivare (ej fiktiv), Box 10116, 10055 Stockholm

Nu blir det spännande att se huruvida det ömsesidiga omnämnandet av denna blogg i S.A. resp av S.A. å denna blogg kommer att fortsätta! Enda sättet att få reda på hur det går torde vara att noga och troget följa såväl S.A. som denna blogg.