Migrationsverket spelar fotboll

Nu får de anställda följande generösa erbjudande:

FotbollsEM i Kroatien

Vill du spela fotboll för verket i det europeiska mästerskapet som äger rum den 13-16 juni i Kroatien. Anmäl dig senast fredag denna vecka.

15 personer – såväl kvinnor som män – behövs för att representera verket i mästerskapet mellan de europeiska migrationsmyndigheterna. Förutsättningarna för ditt deltagande är, utöver att du kan spela fotboll, att du är beredd att satsa egna 1 000 kronor och att din chef kan avvara dig i tre dagar. Du behöver däremot inte ta semester eller kompledigt utan spelar på arbetstid.

Anmäl dig senast fredag den 11 maj till personalenheten i Norrköping.

Jag har inget emot att folk reser ut och spelar fotboll i andra länder, men nog borde väl sådant bekostas av människor själva? Och göras på egen tid, d.v.s. tjänstledig tid eller semester? Kanske tycker någon att jag är ogin, men jag kan inte riktigt tycka att skattemedel ska gå till sådant här. 3 dagar x 15 personer = 45 arbetsdagar! De flesta får både resa och spela fotboll helt för egna pengar och utanför betald arbetstid…

Kommunaltåget

På måndagen den 8 maj åkte jag tunnelbara från Slussen till Odenplan. Jag åker sällan tunnelbana och blev väldigt förvånad när tåget kom farande vid perrongen och vagnarna inte var sin gamla, vanliga gröna eller blå färg utan knallröda! Först undrade jag om det var så att SL:s t-banevagnar genomgått ett färgbad för att kanske pigga upp trafikanterna eller så, men innan jag steg ombord hann jag se att det stod något med vita bokstäver längs sidorna, någonting med "Kommunal".

Väl inne i vagnen satte jag mig och bläddrade i en tidning. Bakom mig satt ett gäng kvinnor i röda västar och jackor och pratade högljutt om det berättigade i att de måste få mer – och helst ännu mer – i lön för att… ja, för att "det är vi värda". De gick runt i vagnen med pennor och block i högsta hugg och pratade med resenärer om sin "kamp" för högre löner och hur viktigt det är att just de får högre löner och särskilt som "alla andra" får det. En av kvinnorna var på väg mot mig just när vi kom fram till Odenplan, där jag skulle gå av, så det blev inget samtal mellan oss.

Hade det blivit det så kanske jag hade sagt några ord om egenföretagarna. Att egenföretagarna aldrig kommer att vare sig ha råd att låta måla t-banevagnar i glada färger och åka omkring för att berätta om sin situation. Varken råd eller tid. Jag kunde ha berättat att egenföretagare inte bara betalar skatt utan också sociala avgifter på ca 31 % på alla sina inkomster. Att de inte har någon lagstadgad semester och sällan har råd eller möjlighet att vara lediga mer än någon vecka, i bästa fall kanske två veckor, och att många inte kan ha någon semester alls. Jag kunde ha berättat om hur tufft det är för enmansföretagare att dra in inkomster som räcker till både 30 % skatt och ca 31 % egenavgifter – och en någotsånär dräglig tillvaro. Och att dessa avgifter plus ev inkommen moms ska betalas in varje månad vare sig man lyckats dra in tillräckligt med pengar eller inte en viss månad. Jag kunde också ha nämnt att egenföretagare inte har någon a-kassa att tala om (de måste lägga ner verksamheten och fylla i en massa krångliga blanketter för att kanske få en mycket låg ersättning) och att de inte heller kan vara sjukskrivna eftersom deras sjukpenning grundas på deras nettoinkomster och inte som för alla andra: på bruttoinkomsterna.

Kommunals anställda har alla förmåner som egenföretagare inte har: säker månadslön som kommer in på kontot i slutet av varje månad, sjukpenning när de är sjuka, fem veckors lagstadgad semester med semesterersättning, försäkringar, kompetensutveckling. Vad är problemet? Varför åker de omkring i röda t-banevagnar på arbetstid och talar om hur dåligt de har det och hur de måste få löneförhöjningar för att "de är värda det"? Inte en enda av dem som reser i röda t-banevagnar och propagerar för detta, sannolikt på tid som betalades av arbetsgivaren, skulle förmodligen vilja byta med en egenföretagare. För egenföretagare är inte värda att kunna klara sig på normala inkomster och ha samma rättigheter och möjligheter som anställda!

Om egenföretagarna inte får rimligare villkor så utvecklas inte företag som kan anställa folk och om det inte finns företag som anställer folk så blir antalet arbetslösa fler och intäkterna, skatterna, som ska betala Kommunals löner uteblir. Men egenföretagarna har inga tåg att åka omkring i och berätta om det!

Maj – mer än bara en månad

Maj är även ett populär kvinnonamn med 23 688 kvinnor med förnamnet Maj bland personer som var folkbokförda i Sverige den 31 december 2006. Av dessa har 13 985 namnet Maj som tilltalsnamn. Däremot finns det ingen man som har förnamnet Maj. Maj är också ett sällsynt efternamn, med 8 personer med efternamnet Maj.

Detta – bland mycket annat – står att läsa på Statistiska centralbyråns sajt. Där kan man också söka på förnamn och efternamn och se hur vanligt eller ovanligt ett visst namn är.

Jag har skrivit om den här namndatabasen tidigare, och då nämnde jag också att det finns en enda kvinna i hela Sverige som heter Atwal, och henne känner jag! En unik kvinna med ett unikt namn. Och så finns det 448.449 kvinnor och 549 män som heter Maria, tre kvinnor och 313.279 män som heter Erik, 235 kvinnor och 26.515 män som heter Robin, 9 kvinnor och 34.562 män och som heter Jan och så sex kvinnor som heter Solros…