“Försvara Kubas socialistiska revolution!”

Som sagt både i två inlägg en bit nedåt på bloggen (här och här): det behövs människor som säger vad de tycker oavsett om det är pk (politiskt korrekt) eller inte. Därför får också så – i mångas tycke – aparta åsikter uttryckas fritt som de som stod på ett plakat vid ett bokbord vid Skanstull på lördagen den 19 maj vid lunchtid:

"Försvara Kubas rätt till en socialistisk revolution!"

Det var en grupp som kallade sig någonting i stil med Unga socialisters förbund som stod och sålde pamfletter och böcker och på detta sätt visade sitt stöd för Kuba. Jag kan inte precis säga att det var någon rusning till deras bokbord, och jag funderade lite över om de som stod där och försvarade vad de flesta av oss andra ser som en grym diktatur, själva skulle vilja leva där. Det är ju lätt att stå bakom ett bokbord på Söder i Stockholm och uttrycka åsikter. Och åsiktsfrihet har vi i Sverige. Men inte på Kuba…

“Det där med lön är väl inte så viktigt, det viktiga är att man trivs på jobbet”

Orden i rubriken är LO-ordförande Wanja Lundby-Wedins. Hon yttrar dem i en debatt med moderaternas partisekreterare. Om detta har Thomas Gür i Svenska Dagbladet skrivit en ledarkolumn som borde få alla som lyssnar på Wanja Lundby-Wedin – och henne själv! – att inse att det hon säger är helt uppåt väggarna.

Läs Thomas Gürs text här.

Friska fläktar i riksdagen

Fredrick Federley, Annie Johansson, Elisabeth Svantesson. Foto: Riksdagen

Det finns en hel del nya, friska fläktar i riksdagen. I alla partier. Förutom Fredrick Federley (c) som jag skriver om i inlägget nedan så är Annie Johansson (c) en person som verkar ha både skinn på näsan och en hel del innanför pannbenet, parat med medmänsklighet och humor. Oslagbara kvaliteter! En annan person som verkar ha integritet, målmedvetenhet samt starkt intesse och engagemang för det hon tar sig för (bl.a. integrations- och asyl & migrationsfrågor) är Elisabeth Svantesson (m). Hon är också – liksom de två nyss nämnda – en flitig bloggare (med snygg layout!).

Elisabeth Svantesson har den 19 maj 2007 bloggat om att det är Viktigt med högt i tak i partierna och skriver bland annat:

Det kan tyckas rätt så självklart att politiker ska vara aktiva, våga stå för sina åsikter och våga ta ansvar. Det borde inte vara en ny politikerroll. Men under mina år i politiken har jag sett alltför mycket av polistiskt spel som gör att folkvalda ibland låter bli att säga vad de står för eller vad de vill förändra därför att de är rädda för att stöta sig med andra i sitt eget parti eller för att bli uthängda i media. Detta är förödande. Då hamnar vi alla i en mittfåra som är fullständigt blek och som faktiskt hotar det demokratiska samtalet.

Det behövs levande debatter om både sakfrågor och värderingar. Annars blir politik tråkigt. Och bara de tråkiga politikerna stannar kvar i sådana partier.

I riksdagens alla partier finns det friska fläktar, men i det här inlägget har jag valt att nämna dessa tre.

Läs Elisabeth Svantessons blogg här. Och Fredrick Federleys här och Annie Johanssons här.

Rädslan för oliktänkande är stor – inte bara i centerpartiet…

I en stor artikel på DN Debatt den 19 maj skriver f.d. ordföranden i Centerns ungdomsförbund, riksdagsledamoten Fredrick Federley, en hel del tänkvärt. Han skriver, känns det som, utifrån ett äkta engagemang och verkligt patos, egenskaper som är alldeles för ovanliga och sällsynta i det förlovade Landet Lagom. Och han står för sina åsikter även när de inte, enligt Landet Lagom-mallarna, är helt pk. Man behöver inte älska allt Fredrick Federley säger och gör, men åtminstone jag är glad över att det finns människor som vågar gå sin egen väg och inte låter sig tvingas in i de fåror där så många andra pk-människor redan trampar och trängs.

Fredrick Federley
Foto: Merit Wager

Nedanstående stycken i Federleys debattartikel kan jag till 100 procent hålla med om. Jag anser visserligen själv inte alls att man nödvändigtvis behöver stå på en partigrund för att engagera sig, vara med och förändra, driva politik. Men Fredrick Federley är ju heller inte kategorisk utan säger "…som kan stå på en partigrund…", så därför är det inte svårt att hålla med i nedanstående slutkläm på artikeln:

Det behövs också en ny politikerroll som är mer aktiv och ansvarstagande. Tyvärr är mycket av politiken en transportsträcka. Det i kombination med att vi har drabbats av ångest inför åsiktsskillnader gör att det inte lönar sig att väcka nya tankar, utan framgång grundar sig i att man håller sig inom de uppgjorda ramarna.

Jag tror att den nya politikerrollen behöver bryta sig fri ur partiernas hämmande bojor. Vi behöver fler kreativa personligheter som kan föra debatten framåt och som kan stå på en partigrund men ändå ha ett tydligt patos för vad hon vill göra.

Att vara politiker kommer i framtiden att innebära allt större krav på det egna engagemanget men också att ta det till praktisk handling långt utanför de stränga mötesrummen. De som vågar ta den rollen och axla ett politiskt ledarskap som på allvar bryter ned invanda föreställningar och som förändrar debatten, kommer att kunna vara med och skapa framtiden. De andra är bara med och administrerar gårdagen.

Läs hela Fredrick Federleys artikel Rädslan för oliktänkande stor inom centerpartiet.