Om arbetskraftsinvandring

Just nu handlar mycket om s.k. papperslösa invandrare. En engelsman vid namn Philippe Legrain som gästar Sverige förespåkar en helt öppen och fri invandring för alla som vill komma till Europa för att arbeta. Han anser bland annat att:

Det talas så mycket om kostnader för invandringen – med det som kostar är försöken att reglera invandringen. Argumenten mot fri invandring är exempelvis att det ökar risken för terrorism och att det skapar oreda på arbetsmarknaden. I själva verket är det när det skapas en stor svart, hemlig sektor som de riskerna ökar

Att någon får det bättre behöver inte betyda att någon annan får det sämre. I frågan om hur Sverige ska förhålla sig till arbetskraftsinvandring behöver vi göra den självklara tesen synlig. Att människor strävar efter en bättre framtid för sig själva och sina barn är bra för dem och för landet de kommer till.

Här kan man läsa mer om Philippe Legrains tankar och åsikter. Och här skriver GP Ekonomi&Politik om dem under rubriken Fri rörlighet för människor gynnar ekonomisk tillväxt.

Och så här skriver fackförbundet Kommunal på sin sajt om "migrerande arbetskraft" :
Den största delen av invandringen till Sverige består av flyktingar och deras anhöriga. Men nästan 40 procent av dem som kommer till Sverige varje år gör det enbart för att arbeta.

Och vidare:
Det är viktigt att understryka att det inte är arbetarna som kommer hit som är problemet. Däremot är arbetsgivare som anställer till orimligt låga löner och inte respekterar arbetsmiljölagar ett problem, både för deras anställda och för arbetsmarknaden i stort.

Och Kommunal fortsätter att tala om att man inte ägnar sig åt att jaga folk som jobbar svart utan att man "siktar in sig på arbetsgivarna". Läs hela Kommunals text här.

I dag har vi inte lagar som tillåter arbetskraftsinvandring från länder utanför EU. Ändå finns det tusentals, kanske tiotusentals, människor som kommit hit på olika sätt och aldrig registrerat att de stannat kvar här. De har valt att stanna här illegalt och bo uruselt och jobba för några tior i timmen och ibland helt utan lön. "Bråkar du så går jag till Polisen och anmäler dig", säger hänsynslösa arbetsgivare som utnyttjar dessa människors situation.

Frågan om arbetskraftsinvandring är stor och viktig och bör stötas och blötas (men inte alltför länge…) och granskas från olika håll. Ska vi ändra vår lagstiftning så att det blir möjligt för människor att komma till Sverige om de har ordnat arbete och bostad innan de kommer? Kommer det att innebära att en del av "falsk asylinvandringen" upphör och att den kanaliseras till att bli arbetsinvandring i stället? Ska vi införa system liknande Green Card-systemet i USA? Hur länge ska man få stanna och arbeta här på arbetsvisum? Max tre år? Längre? Kortare? Ska man omfattas av alla sociala förmåner från Dag 1 eller ska man tjäna in dem under något eller några år?

Det finns en massa tankar att gå vidare med, många hinder som ska övervinnas och problem som ska lösas – juridiskt och på annat sätt. En så öppen och så förutsättningslös diskussion kring detta som möjligt är önskvärd. Det är dags att föra en sådan diskussion nu, och sedan fatta beslut och eventuellt lagstifta på ett sätt som gagnar folket i stort och inte några särintressen eller politiska grupperingar.

Vem bryr sig längre om var Lars Danielsson var?

Nu måste det väl ändå snart vara dags att sluta utreda och diskutera och debattera och spekulera i var Göran Perssons närmaste man, Lars Danielsson, var den 26 december 2004?

Who cares anymore? Vad ändrar det, när/om vi får veta var Danielsson var och vad han gjorde och inte gjorde? Ingenting! Och dessutom: det är som med mordet på Olof Palme att även om vi idag skulle få veta sanningen så finns – och har det funnits – så himla många teorier, att vi inte kommer att tro på den ändå.

Alla kommissioner i världen kommer inte att få fram var denne Danielsson var annandag jul 2004. De kommer inte att få klarhet i vad han sa till vem och när. Eller vad Göran Persson visste och inte visste, och om hans statssekreterare Danielsson hade sagt si eller så till honom. Så lägg ner detta nu och ägna tid och kraft åt annat, mer akut – gärna sådant som går att påverka innan något katastrofalt har hänt – i stället för att älta något som vi inte längre kan förändra hur gärna vi än vill det.

Av ovanstående framgår också att jag absolut inte vare sig vill eller orkar läsa "miniserien" i flera delar på Expressens Sidan 4, som Jesús Alcalá har skrivit i ämnet.

Varför “försvann” de?

Försvunna barn i Småland hittade har meddelats i olika medier, bland annat i Ekot i Sveriges Radio som också rapporterat:

Alla de fem barn som rymt från ett behandlingshem i Aneby på lördagskvällen, har nu hittats. Barnen som är mellan sju och tolv år försvann vid åttatiden på kvällen, och polisen sökte efter dem i ett skogsområde med hjälp av hundar.
Vid elvatiden hittades två av barnen, och senare de övriga tre. Alla har nu förts tillbaka till behandlingshemmet.

Jag vill veta: varför "försvann" (eller rymde?) de? Och varför har barn också tidigare enligt uppgift "försvunnit" (rymt?) från det här behandlingshemmet? Vad får de för "behandling" som gör att de vill "försvinna" därifrån? Det skulle jag vilja veta.