Apropå det jag skrivit nedan om sterjekn vid SAS, citerar jag här en del av vad som står att läsa den 28 maj på Dagens Nyheters ledarsida under rubriken SAS lever farligt:
Några fakta är obestridliga.
1) Anställningsvillkoren för kabinpersonalen i SAS är genomgående bättre än för anställda på andra svenska bolag. Visserligen har tv:s morgonprogram fyllts med rapporter av hur illa företaget behandlar sina medarbetare. Men om alla dessa beskrivningar var sanna, hur kan det då komma sig att personalomsättningen i SAS är obefintlig? Och hur ska man förklara att många anställda frivilligt ber att få arbeta efter 60, trots att de vid den åldern har rätt att gå i pension?
Det finns säkert lokala arbetsmiljöproblem i SAS, precis som i de flesta företag. Ingen betvivlar heller att arbetsbördan ökat som en följd av nya säkerhetsbestämmelser efter 11 september. Men detta är inget unikt för SAS.
2) En konflikt som lamslår SAS trafik är extremt allvarlig, inte bara för de närmast berörda utan också för det omgivande samhället. Som ett avlångt och glesbefolkat land är Sverige särskilt beroende av välfungerande flygkommunikationer. Den som tar ut SAS i strejk måste ha mycket goda skäl för det.
Men HTF-facket har hittills agerat som om strejkvapnet är en naturlig del i en förhandling. Förbundsledningen verkar dessutom leva i tron att SAS kan åka på vilka ekonomiska bakslag som helst, när man i själva verket saknar betryggande fallhöjd.
Ur ett ägarperspektiv har SAS under det senaste decenniet varit ett fiasko. Om det inte finns en facklig acceptans för att bolaget ska verka under marknadsmässiga villkor, då väcks frågan vem som över huvud taget ska vara beredd att långsiktigt satsa på företaget. Är det inte bättre att lägga ner SAS och starta ett nytt bolag, utan gamla åtaganden och anställda som drömmer sig tillbaka till tiden före avregleringen?
Läs hela ledarartikeln här.
Filed under: Samhälle | Leave a comment »
Merit Wager 