Inbjudan: Be my guest

Om man läser under kategorirubriken Be my guest ser man, att många människor med helt olika bakgrunder och budskap har skrivit inlägg där. Det är bl.a. Helena Tornberg som är ordförande i Finlands Centerpartis svenska delegation; Risto Erjani, vd för Finsksvenska handelskammaren; Lars Kihlstedt, "felaktigt dömd"; Fredrik Westerlund i Ingå som är en finlandssvensk som tidigare bott i Sverige några år; Håkan Sandvik, präst i Svenska kyrkan; Marita från Georgien samt Thanh, en av de två vietnameserna som flera inlägg här nedan handlar om. Och många fler. Var och en som har skrivit står för sina åsikter och för det han eller hon skriver.

Jag vill härmed bjuda in någon eller några miggor (kort för det långa "anställda vid Migrationsverket") som känner att den/de vill skriva ett gästinlägg! Birgitta Elfström, jurist och beslutsfattare vid verket, har skrivit flera gånger och så har jag fått en del välskrivna texter också från andra miggor, som velat vara anonyma utåt. Finns det någon som vill hålla med eller vara emot eller ha helt egna synpunkter på det här med Asyl&Migration (se under den katergorirubriken i högerspalten) så är du välkommen att skicka text och bild och kort presentation (se hur andra gjort under Be my guest). Om du vill vara anonym på bloggen så går det också bra (men jag måste förstås veta vem du är).

Det ska bli spännande att höra från någon klok, arg, nöjd, frustrerad, glad, trött, pigg, kunnig och/eller keativ migga som vill lufta sina åsikter så att folk i 115 länder kan läsa dem! VÄLKOMMEN!

Om besöket på Vietnams ambassad

Vi var på Vietnams ambassad idag. Jag kan för tillfället, av olika anledningar, inte berätta om vad som hände där. Det enda jag idag kan säga är: Kafka. Kafka i kubik och Kafka i kvadrat. Sedan får var och en tolka det som den vill. Men fortsättning följer, absolut. Om inte förr så om några dagar. Titta in på bloggen då och då och scrolla neråt om ni inte varit inne på några dagar…

Vad jag däremot kan berätta idag är att mitt samtal med en av beslutsfattarna hos Migrationsverket ( i Thanhs och Hoas ärenden), slutade med att det inte på något sätt är Migrationsverkets ansvar eller "fel" att de inte har någonstans att bo och inga pengar att leva för. Det är, enligt beslutsfattaren, helt och hållet deras eget fel för att de har "omöjliggjort ett återvändande" genom att till sin ambassad uppge att de är asylsökande i Sverige (de borde ha sagt "turist"…) och genom att de, enligt Migrationsverket, inte företett identitetshandlingar och, i det ena fallet också enligt verket, inte har angett korrekt identitet.

Jag framhöll att verkets påstående att vietnameserna "omöjliggjort ett återvändande" ju faktiskt innebär att verket självt erkänner att det är omöjligt för dem att återvända och att det ju då, de facto, föreligger hinder för verkställighet. Oavsett omständigheterna, oavsett om det skulle vara så att de själva omöjliggjort ett återvändande. För i lagen stadgas att man ska se till de faktiska förhållandena. Om det finns faktiska verkställighetshinder så ska dessa tas i beaktande oavsett hur de uppkommit. Verkställighetshinder är verkställighetshinder!

Det hela slutade med att beslutsfattaren framhöll att det ändå är deras eget fel att de inte återvänt. På frågan om vad som nu ska hända med dem fick jag inget annat svar än att de måste ordna så att de kan åka tillbaka till Vietnam. Ingen har ansvar för dem, det finns ingen uppgift om vare sig handläggare inom Migrationsverket eller kontaktperson inom Polisen (om det är Polisen som av någon anledning ska verkställa en avvisning). Thanh och Hoa befinner sig i ett Ingemansland och ingen – ingen! – med makt och ansvar bryr sig.

Som sagt: vad som sades vid samtalet med diplomaten och vad som i övrigt hände på Vietnams ambassad berättar jag senare här på bloggen. Likså om vad som i övrigt händer i ärendet.

Lättare få permanent uppehållstillstånd än id-kort i Sverige

Migrationsverket

Till Vietnams ambassad – igen

I otaliga inlägg, bland annat två här nedanför, har jag berättat om de två vietnameserna Thanh och Hoa. Läs gärna tidigare inlägg först, så att jag slipper upprepa vad som hänt.

Den 29 maj kom Migrationsvekets obegripliga beslut som i princip går ut på att det föreligger inga verkställighetshinder i teorin, och att vietnameserna vägrat undanhålla från sin ambassad att de sökt asyl i Sverige gör att det inte går att avvisa dem. Men samtidigt har de själva "omöjliggjort ett återvändande" genom att vägra ljuga för ambassaden, vilket i o f s är lika med att det inte går att verkställa avvisningarna, men ändå avslås dera begäran om uppehållstillstånd för att det inte föreligger verkställighetshinder…

Jag vet: det låter snurrigt och man hänger inte riktigt med i svängarna. Jag förstår. Eller rättare sagt: jag förstår inte heller. Ingen som jag har talat med och ingen som jag har visat de konstiga besluten för, förstår något. Men så här kan det se ut i Migrationsverkets värld och det är inte nödvändigtvis meningen att man ska förstå något. Det är olyckligt, särskilt för dem som saken gäller; de, vars liv hänger på realistiska och framför allt rättssäkra beslut från det statliga verket för migration.

Utanför Vietnams ambassad den 15 mars 2006

Nu åker vi med den ene vietnamesen till Vietnams ambassad. Jag gör det för andra gången, senast vi var där var den 15 mars 2006 (se här). Thanh har varit där tidigare med både med polisen, personal från Migrationsverket och med mig och Fredrick Federley; det blir fjärde gången för honom nu. Plus att han talat med ambassaden i telefon flera gånger och blivit utskälld och ombedd att aldrig höra av sig igen. Men, som sagt. idag besöker vi ambassaden för den "SOCIALISTISKA REPUBLIKEN VIETNAM, SJÄLVSTÄNDIGHET – FRIHET – LYCKA", som det står på deras blanketter, för att se om det denna gång ska lyckas Thanh att få ansöka om pass för återresa till det land som Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot fp, skriver så här om:

Fasa ut biståndet till Vietnam
– Ännu en gång visar den vietnamesiska diktaturen upp sitt fula tryne. Dagens domar där Nguyen Van Dai och Le Thi Cong Nhan politiskt aktiva jurister dömdes till fängelse för att ha "talat illa om socialismen" och brutit mot paragraf 88 som förbjuder antikommunistisk propaganda är ett led i den offensiv som sker mot frihetsaktivister som modigt vågat kritisera kommunistpartiets monopol. Detta var ännu ett tecken på att Sverige omedelbart bör fasa ut det bilaterala biståndet till Vietnams regering.

– Vietnam har länge varit en socialistisk "donor darling" som västvärldens biståndsgivare gullat med utan att ställa krav på reformer för mänskliga rättigheter. Sverige har under den socialdemokratiska regeringen dessvärre tillhört denna passiva givarskara. Men nu är det dags att gå från ord till handling. Enpartidiktaturer som Vietnam vilka toppar listor med brott mot mänskliga rättigheter, utfärdar dödsstraff slentrianmässigt och brutalt slår ner oppositionen är inte värdiga vårt stöd. I stället bör vi stödja frihetskämpar som Le Thi Cong Nhan, taleskvinna för det förbjudna Vietnams framstegsparti och demokratirörelsen Block 8406.

Fortsättning följer.