• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Om s.k. papperslösa (och andra) som kommer till Sverige

Radioprogrammet Konflikt i P1 hade den 2 juni den något missvisande rubriken Miljoner papperslösa – offer för vår tids slavhandel. Programmet i sig var viktigt och lyssnansvärt, men ”slavhandel” tycker jag inte att man kan tala om när människor själva kommer hit eller stannar här trots att de inte har rätt till det. Det kan förstås i vissa fall handla om skrupellösa människor som ”importerar” hit folk från sina forna hemländer, t.ex., och kan man givetvis tala om ”slavhandel”. Men mest verkar det handla om människor som ändå har en valfrihet – att lämna landet som de inte har tillstånd att stanna i. Att grymma, giriga och oschyssta människor svårt utnyttjar de här människorna medan de befinner sig här är absolut inhumant och vidrigt, även om det inte är fråga om ”slavhandel”.

Jag har genom åren ofta talat och skrivit om människor som har flyktingskäl och rätt att få politisk asyl här. Och försökt förklara skillnaden mellan ”asylsökande”, ”flyktingar”, ”invandrare” (egentligen endast från EU-länder) och människor som kommer hit på viseringar från utomeuropeiska länder och sedan stannar kvar efter att viseringen gått ut. Och förklarat att det finns människor som stannar kvar trots att myndigheterna inte beviljat dem asyl eller uppehållstillstånd i Sverige och som går under jorden, d.v.s. gömmer sig. Det finns alltså de som är här legalt och de som är här illegalt. ”IIllegalt” betyder att man är här olagligt, i strid med de lagar som gäller i Sverige.

Mycket få människor anses ha rätt till politisk asyl i Sverige, färre än 1 %. Antalet människor som, enligt utlänningslagen, har rätt till uppehållstillstånd p.g.a. politisk eller religiös förföljelse i sina hemländer, eller andra lagliga skäl eller ”synnerligen ömmande skäl” är inte heller så stort, men det är betydligt större än 1 %. Det finns alltså de som faktiskt har lagenlig rätt att få uppehållstillstånd här och därmed också rätt att under kortare eller längre tid försörjas av Sverige. Och det finns de som inte har flykting- eller andra skäl enligt svensk lagstiftning att stanna här men som kommer för att skapa sig ett bättre liv eller som har släktingar här och därmed anser sig ha rätt att komma hit eller människor som har fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd och stannar kvar ändå etc, etc.

Jag har försökt förmedla det oerhört svåra läge som uppstår när det juridiska går stick i stäv med det moraliska och medmänskliga. Hur omöjligt det är att ha en helt svart eller en helt vit syn på detta. Det går helt enkelt inte. Det är kanske inte så svårt att ha en viss åsikt i det stora hela, när det gäller att hänvisa till lagen och när det gäller ”dem”, människor man aldrig träffar, aldrig ser. Den starka och tydliga åsikten förändras ofta när man träffar de enskilda individer som det handlar om, vilket inte minst en sverigedemokratisk nämndeman mycket tydligt förmedlade i en intervju i P1 Morgon den 10 maj 2007. Lyssna här, och lyssna då också på den märkliga åsikt den vänsterpartistiska nämndemannen hade, som menade att hon utgick från att alla som sökte tillstånd att stanna här, skulle få det…

Massor av texter om bl.a. arbetskraftsinvandring, orimliga avvisningar som inte borde ha genomförts, avvisningar som borde genomföras, om hundratals (kanske tusentals) människor som är här och vi inte har en aning vilka de är, om återkallande av medborgarskap när det fåtts på bedrägliga grunder etc, etc, etc. kan läsas under Asyl&Migration i vänsterspalten här på bloggen.

Det är bäst att inse att det inte går att vara kategorisk och att ha ”svarta” eller ”vita” åsikter. Verkligheten är alldeles för komplex och att stoppa huvudet i sanden eller hårdnackat hålla fast vid en enda åsikt löser inga problem. Det gäller att tala klarspråk och det gäller att försöka hitta lösningar som fungerar så bra som möjligt för både människor och samhälle – praktiskt, juridiskt och – inte minst – medmänskligt. Allt annat är förödande för oss alla.

Kvinnan som importerade hit ett barn som sin älskare

Alla gick på kvinnans lögner och manipulation: skolan, kommunen, politiker, media, frivilligorganisationer och till slut även Migrationsverket. När jag blev ombedd att "stödja Gustavos kamp" (se Aftonbladets artikel Kastas ut – till ett liv på gatan – nu slåss Gustavo, 16, för att få stanna i Nacka den 28 juni 2005), tackade jag nej. Jag hade förstått att allt inte stod rätt till i det här fallet, jag tyckte inte att uppgifter stämde och var inte beredd att okritiskt skriva under på något som jag redan då anade inte var med sanningen överensstämmande.

"Nu engagerar sig 8 500 människor i hans öde", trumpetade Aftonbladet. "Ingen tog hand om mig. Jag hamnade med dåliga människor. Vi drack, var på gatan. Jag var utan trygghet, jag hade ingenting", berättade pojken själv. Lögn, förstår nu alla som blev lurade.

Okritiska, icke-självständigt tänkande människor (kanske rädda att bli kallade "främlingsfientliga"…) från alla håll i samhället skrev på protestlistor och agerade för att den "stackars pojken" skulle få uppehållstillstånd i Sverige. Samtliga lät sig luras av kvinnan, som för övrigt säkert får jobb på en pr-firma efter avtjänat fängelsestraff eftersom hon så skickligt lyckades manipulera hela samhället (utom några av oss…) och fick alla att dansa efter sin pipa.

Att det var så illa som att kvinnan importerat ett barn som hon hade en sexuell relation med, förstod jag förstås inte då. Men jag fick bekräftelse för min obehagliga känsla av att allt inte stod rätt till när samma kvinna sedan också anklagades för att ha utnyttjat asylsökande som svart arbetskraft på sitt hunddagis på Östermalm, där bl.a. prinsessan Madeleine hade haft sin hund.

Lärdom för alla inblandade 1: Ta reda på ordentligt vad det är ni agerar för, vad det är för upprop ni skriver under! Var kritiska, sätt inte era namn på några listor eller skicka stödjande e-postmeddelanden någonstans om ni inte vet vad det handlar om!

Lärdom för alla inblandade 2: Den här pojken borde givetvis inte ha fått uppehållstillstånd i Sverige och hade folk tagit reda på lite bättre vad det handlade om innan de skrev på och rörde upp masshysteri så hade han varit hemma i sitt land, hos sin familj, för länge sedan och inte behövt bli sexuellt utnyttjad i Sverige!

Brett i Nacka för utvisningshotad (SvD den 12 juni 2005)
Gustavo får inte stanna (ABC i SVT den 22 november 2005)
Marenales får stanna i Sverige (DN den 9 december 2005)
Carla och Gustavo åker hundspann
(SVT datum okänt)

"Ägaren sa att Maria fick åtta fiskpinnar" (Expressen den 18 februari 2007)
Syndikalister blockerar hunddagis (DN den 19 februari 2007)
Madeleines hundflicka jobbade svart (Expressen den 19 februari 2007)
Svagt vänskapsband till utnyttjad hundvakt (Arbetaren den 7 mars 2007)

“Vårdnadsbidrag döden för dagis”

Vårdnadsbidrag döden för dagis. Så lyder rubriken på ledarartikeln i Aftonbladet den 2 juni. Dessa fyra ord säger i ett nötskal vad det handlar om för dem som anser att politiker, staten, någon annan än de berörda ska bestämma. Och dessa fyra ord visar också med all önskvärd tydlighet att samma människor anser att det är dagis som ska värnas i första hand (kollektiv uppfostran), inte barnen! För om barnen var vad de ansåg borde prioriteras högst skulle de kanske sätta rubriken: Vårdnadsbidrag livet för barnen!

Extra tydligt blir det att en del önskar befästa den kollektiva dagisuppfostran i följande stycke i Aftonbladets artikel:

"Den svenska regeringens paket med vårdnadsbidrag, barnomsorgspeng och skatterabatt på hushållsnära tjänster är en attack på förskolan. Bidraget kommer nämligen att finansieras med samma kommunala pengar som betalar förskolan. För barnomsorgspengen kan föräldrar köpa barnflicka och de nya reglerna för skatterabatterade hushållsnära tjänster gäller även vid köp av barnpassning. Precis som i Norge kommer viljan att bygga ut och förbättra förskolan minska."

Detta kallar Aftonbladet för en "attack på förskolan"! Men lika väl kan man säga att de, som tycker att vissa ska bestämma över alla andra, attackerar familjerna. "Attacken på föräldrarna" har genomförts genom att mer eller mindre tvinga dem att lämna sina barn på dagis för att andra alternativ gjorts ekonomiskt omöjliga att välja. Den socialdemokratiska regeringen har varit ensidigt mycket generös med medborgarnas skattepengar och har utan att blinka gett "dagisbidrag" på kring 100.000 kronor per år/barn till dem som "valt" dagisplats. De familjer som velat välja andra alternativ har inte fått en enda av sina skattekronor tillbaka. Detta trots att undersökningar visat att ca 80 % av tillfrågade föräldrar sagt att de själva vill bestämma över sina barns uppväxt och bestämma hur subventionerna – bidragen – på 100.000 skattekronor per barn och år ska användas…

Barnen kan inte själva välja hur de vill tillbringa sin barndom och det ska heller inte politiker av olika politiska färg eller "experter" göra. Det ska vara föräldrarnas och inga andras sak att bestämma hur de vill att deras barn ska växa upp. Föräldrarätten ska vara stark i Sverige som den är i de flesta andra länder och föräldrarna – inte klåfingriga politiker! – ska avgöra vad som är bäst för deras barn. Det är först när föräldrarna brister i sin omvårdnad och sina föräldraskyldigheter som samhället ska träda in och bevaka barnens rättigheter. Fast inte som "samhället" gjorde i Vetlanda när det gällde barnet "Louise", förstås…

Nej, det är inte förskolan som ska värnas, som Aftonbladet tycker, det är barnen! Finns det önskemål om förskola (och det gör det), så ska förskolor finnas. Finns det önskemål om mindre barngrupper och högre kvalitet i barnomsorgen, då ska de kraven tillmötesgås. Finns det önskemål från föräldrar om att vara hemma eller kunna anlita en släkting att ta hand om barnen eller lämna barnen hos en dagmamma, då ska det vara lika möjligt att göra (ekonomiskt), som att lämna barnen på dagis. Det är föräldrarnas efterfrågan som ska styra, inte politiker vars ideologiska vilja är att styra andra människor.

En annan salladsbar

På lördag eftermiddag var jag ute och gick en sväng i solen (och blåsten…). Jag beslöt att göra ett premiärbesök på En annan salladsbar på Birger Jarlsgatan och kom dit vid 14.30-tiden.

Där, på sin ägandes salladsbar, satt Fredrick Federley  tillsammans med sin syster Emma och den charmiga, men trötta S:t Bernhardshunden Napoleon vid ett bord i solen (och blåsten…).

Jag beställde en rejäl portion helt vegetarisk sallad och fick en stor skål med fräscha och krispiga grönsaker av alla de sorter plus couscous i botten. Gott! Vi pratade, mobilerna ringde, folk gick förbi eller stannade till och pratade lite. Snart kom också den andra ägaren, Dominika Peczynski, dit och samtalet böljade från det ena till det andra, från stort till smått kryddat med lite pikant skvaller. Drygt en timme förflöt i trevligt och lättsamt sällskap och en god cafe latte fick avsluta det hela innan det bar av hemåt igen.