Från tidigt på måndag morgon (11juni) till onsdag kväll (13 juni) funkade inte comhems bredbandssystem i min dator. Jag har säkert ringt comhem 18 gånger (minst) under de här dagarna. Olika besked: "Du måste byta ut ditt gamla modem", "du behöver nog inte byta modem", "det pågår underhållsarbete i ditt område" (hos grannen på samma våning funkade bredbandet perfekt…), "du får nog åka till Liljeholmen och hämta ett nytt modem", "du kan försöka koppla om sladdarna", "du kan dra ur strömsladden och sätta i den efter 20 sekunder" etc, etc, etc. Men inget hjälpte.
Till slut ringde jag och sa att "nu tar jag en taxi till er lagerbutik i Liljeholmen och hämtar ett nytt förb… modem, men taxiresorna får comhem betala". Och så åkte jag. Jätteköer på Hornsgatan, snigelfart. En 12-minutersresa tog en halvtimme. Snabb och bra service hos comhem på Årstaängsvägen 21 B i Liljeholmen, trevlig kille som expedierade.
Taxi tillbaka igen. Inte lika mycket köer på återresan, men en del. Totalt tog "äventyret ändå nästan 1,5 timme.. Men hemresan blev intressant och underhållande. Föraren var kurd från norra Irak och hade varit i Sverige sedan 1986. Han hade massor att berätta, hemska händelser och upplevelser i hemlandet. Efter fyra dagar i Sverige hade han jobb (som snickare) och han lärde sig tala svenska på jobbet. Blev ungdomsledare för ungdomar med problem, Kung Fu-mästare och instruktör och nu, sedan några månader, taxichaufför i Stockholm. Mannen var tydlig och klar när han sa, att de som kommer från Kurdistan i norra Irak idag absolut inte har vad som kan anses vara asyl- eller flyktingskäl. "De vill få det bättre, en del har inte el och vatten hemma. Men de är inte i fara, det är ingen som vill döda dem så som de ville döda oss på 1980-talet." Han saknade sitt hemland ibland, men inte sådant som det var "när Saddam begravde människor levande". Han saknade mera hemlandets dofter och stämningar, människor. Hans barn är vuxna nu och helt integrerade i samhället och han har inga planer på att återvända. "Men ingen behöver fly från Kurdistan idag", sa han. "Bara de som vill ha det bättre på ett mänskligt plan", sa han.
När jag kom hem med modemet och hela den kurdiske mannens fascinerande historia färsk i minnet, upptäckte jag att mitt American Express-kort var borta. Samtal till taxibolaget som ringde chauffören som letade i baksätet: inget kort tappat i hans bil. Samtal till American Express för att spärra kortet. Sedan: sätta igång med att installera modemet. Just när jag hade satt igång med alla kablar, sladdar och delar som behövs, ringde en man från Azerbajdzan som ska utvisas dit, medan hans hustru och sjumånaders baby ska utvisas till Uzbekistan. Så nu är det tydligen helt fritt fram för svenska myndigheter att splittra familjer… Och sedan ringde en irakier och klagade över att hans PUT "inte kommit än" fastän han varit här ett halvår. Han behövde hjälp med att få det genast. Hå hå ja ja, det är ingen balans i de här frågorna alls.
Efter drygt en timmes micklande och macklande med modemet, omstart, dra ur strömsladden och sätt i den igen efter 20 sekunder, frustration, ett samtal ytterligare till comhem och ännu en sladdutdragning och isättning: Nu fungerar mitt bredband! Vilken daaaaag!!!!
Filed under: Allmänt | Leave a comment »
Merit Wager 