Evangalin slutar grundskolan

Chrisens lillasyster Evangalin gick ut nian och hade skolavslutning i sin katolska skola i går. Jag fick ta del av den här vackra och kloka flickans avskedstal till sina kamrater och tyckte det var så fint så jag publicerar (med Evangalins tillstånd) en del av det långa talet här:

Det är med blandade känslor som jag står här inför mina lärare, mina klasskamrater och alla andra som bidragit till att nastan ett helt decennium av mitt liv blivit till en minnesvärd resa. För min del började resan inne hos vår förre rektor och nästintill ett nervöst sammanbrott, men nu står jag här inför alla de som jag delat mestadels av min vardag med.

Jag är glad och jag är stolt över min skola! Jag är glad över att jag har fått växa upp med så många olika personligheter och olika kulturer. Vi har lyckats komma överens och sett våra olikheter som något värdefullt och spännande. Trots våra skiljaktigheter har vi en gemensam nämnare som binder oss samman, vår tro. Visst har vi tvivlat, ifrågasatt och diskuterat, men även det har bemötts med positiva reaktioner i klassrummet. I vår klass har vi aldrig fördömt någon för att deras åsikt skiljer sig från majoriteten.

Det jag har uppskattat mest hos mina klasskamrater är att jag har kunnat ha ärliga åsikter och inte behövt redigera det jag tycker för att komma överens med alla. Vi har varit duktiga på att vara lyhörda, vi har lyssnat på varandra och berömt varandra för vad vi har åstadkommit. Sen är det upp till var och en av oss. Själv älskar jag förändring, det får oss att utvecklas, men förändring betyder inte att jag aldrig kommer att titta tillbaka till min tid i St Eriks katolska skola. För det har varit helt underbart, skratt, gråt, ögonblick av ilska och frustration, och allt detta har bara medfört att vi kommit varandra närmare. Jag är övertygad om att vi kommer att kunna bibehålla den fina relationen vi har till skolan och till varandra. Så trots alla vemodiga känslor vi har inom oss just nu, mestadels för att den tryggheten av att ha varandra litegranna försvinner, ser vi framåt med spänning, mot nya svindlande höjder!

Tack för vänskapen, för stödet och för alla fina ögonblick! Jag bär det med mig i mitt hjärta!

Så positivt och fint kan skolan också upplevas. Den gemensamma grunden som elevernas katolska tro utgör, är något som länkat dem samman oavsett om de kommit från Polen, Finland, Sverige eller Sri Lanka. Oavsett om de kommit från mindre studievana och ”fattigare” omständigheter eller från en akademisk och kanske penningstark familj. Och att skolan inte är så stor utan alla elever blir igenkända och känner igen alla har förstås också gett trygghet och tillhörighet.

För Evangalin väntar nu ytterligare tre års gymnasiestudier och sedan får man se åt vilket håll hon går. Hon har en gedigen skolgrund att stå på, en familj som stöttar och en stark egen vilja så hon kommer säkert att klara det hon föresätter sig. Lycka till på den fortsatta vägen ut i livet, Evangalin!