Thanh, som jag har skrivit massor av inlägg om tidigare, och vars öde berättats också i andra medier, bl.a. i omgångar i tidningen Dagen, har nu varit en icke-person i en och en halv månad. Inte för att han var mycket till person tidigare heller, men han fanns i alla fall i några rullor och hörde till Migrationsverket eller kommunen där han bodde. Nu hör han inte till någonting, han finns rent fysiskt men inte mer. Ingen tar ansvar för hans uppehälle, allra minst den myndighet som efter nära fem år fortfarande inte kunnat avvisa honom trots att han på alla sätt samarbetet: Migrationsverket. Migrationsverket måste också ändra sitt felaktiga och lagstridiga beslut självmant: har de inte kunnat avvisa honom på nära fem år trots att han på alla sätt själv medverkat, så ska han beviljas uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder. Detta var också intentionen när förre överdirektören på verket (som slutade i februari i år), i november 2006 beviljade Thanh tillfälligt uppehållstillstånd. "Lyckas man nu inte avvisa honom under dessa sex månader så måste man anse att verkställighetshinder föreligger och då ska uppehållstillstånd beviljas". Ungefär så sa Lars-Gunnar Lundh, som var den som handlade ärendet innan han slutade. Nu måste ansvariga på verket handla självmant – ex officio – och ta upp fallet (liksom Hoas fall, som är i princip likadant) och ändra sitt beslut!
Läs gärna mer om Thanh här innan du fortsätter att läsa detta inlägg!


Idag, torsdag den 14 juni, var Thanh och jag i Värmdö och besökte det hus där Thanh bott sedan januari i år. Naturskönt beläget, vid en sjö och mitt i den svenska sommargrönskan har han bott i ett rött hus med vita knutar, med bastu på tomten och en trädgård där krusbären börjar mogna. Och båt vid stranden, en roddbåt som han varit ute och rott i för att samtidigt få lite motion. Med oss var en reporter och en fotograf från den lilla lokaltidningen Mitt i Värmdö, som hade tagit kontakt med oss efter att ha läst om Thanh i Tidningen Dagen (här och här) och på den här bloggen.
Att höra Thanh berätta sin lidandes historia för två unga svenskar så där mitt i den mest svenska av idyller, var en märklig upplevelse. Om de snart fem år av hans knappt 27-åriga liv som gått utan att han kunnat starta ett riktigt liv. Om hur han suttit inlåst på Migrationsverkets förvar i åtta månader; om hur han trakasserats av polisen och uppmanats att ljuga för sin ambassad; om hur han besökt sin ambassad fyra gånger för att försöka få ett pass och kunna bidra till avvisningen av sig själv; om hur han kallats "landsförrädare" m.m. och ombetts att aldrig mer komma till ambassaden. Om hur han, äntligen, efter fyra år i Sverige, fick tillfälligt uppehållstillstånd och började känna att "han hörde till". Och om hur allt slogs i spillror när nya beslutsfattare tog vid efter att överdirektören slutat; beslutsfattare som struntade i vad som sagts om verkställighetshinder och återigen, trots vetskap om hela historien, beslöt att han (och Hoa) ska avvisas. Väl medvetna om att det inte går…
Nu har Thanh och Hoa levt utanför alla system i 1,5 månader. Utan egen förskyllan och på grund av att Migrationsverket vägrar följa lagen som säger att uppehållstillstånd ska beviljas när det inte går att verkställa en avvisning.
MIGRATIONSVERKET MÅSTE ÄNDRA SITT BESLUT! VERKET MÅSTE FÖLJA UTLÄNNINGSLAGEN SOM SÄGER ATT OM VERKSTÄLLIGHET AV EN AVVISNING INTE GÅR ATT GENOMFÖRA SKA UPPEHÅLLSTILLSTÅND BEVILJAS!
Filed under: Vietnamesen | Leave a comment »