Äntligen! Ett par helvita tygskor!

Jag har letat efter vita tygskor som ska se ut exakt på ett visst sätt och som ska vara vita. Inte vita med ränder i blått och rött. Inte vita med olika loggor i färg. Inte nästan vita. Inte vita med en endaste liten prick av någon annan färg. Och inte alltför "nätta" och inte heller alltför "klumpiga". Jag visste i mitt inre hur de skulle se ut, det gällde bara att hitta dem. Om de fanns i sinnevärlden överhuvudtaget.

Och nu har jag hittat dem! Kritvita, inte en färgglad prick eller logga så långt ögat når. Inga ränder på sidorna eller på sulorna. Icke-nätta och o-klumpiga. Converse. Sommaren är räddad! I varje fall när det handlar om skor…

Mera om Munken konditori

Den 6 juni skrev jag ett inlägg här på bloggen med rubriken Munken konditori på Renstiernas Gata 19. Läs gärna den texten först!

I går, den 14 juni, innan jag åkte ut på Värmdö med vietnamesen Thanh och reportern och fotografen från tidningen Mitt i Värmdö (läs inlägget här under), drack jag morgonkaffe och åt en ostsmörgås på Munken. Och där, vid ett pyttelitet bord i den korta, trånga gången mellan butiken och serveringen, satt Kaj Henning och "pysslade". Jag frågade honom vad han höll på med och då berättade han att det är han som skriver alla texter för Munken, alla namn på bröd och bakverk, alla menyer, alla texter överhuvudtaget. Han gör alla deras skyltar, både små och stora och kommer in en gång i veckan och sitter där vid sitt minimala bord mitt i ruljangsen och textar jättefint. Det har han gjort i – om jag nu minns rätt – 30 år…

Kaj Henning har flera strängar på sin lyra. Eller rättare sagt: på sin fiol. För emellanåt bjuder han också Munkens gäster på vacker musik. Han spelar nämligen fiol också, förutom att han textar skyltar.

Fika på Munken! Där är det skönt otrendigt (egentligen så otrendigt att det nästan är trendigt…) – eller som norlänningarna skulle säga: " lite eljest"!

Thanh, vietnamesen: fem år i Sverige, en och en halv månad i Ingenmansland

Thanh, som jag har skrivit massor av inlägg om tidigare, och vars öde berättats också i andra medier, bl.a. i omgångar i tidningen Dagen, har nu varit en icke-person i en och en halv månad. Inte för att han var mycket till person tidigare heller, men han fanns i alla fall i några rullor och hörde till Migrationsverket eller kommunen där han bodde. Nu hör han inte till någonting, han finns rent fysiskt men inte mer. Ingen tar ansvar för hans uppehälle, allra minst den myndighet som efter nära fem år fortfarande inte kunnat avvisa honom trots att han på alla sätt samarbetet: Migrationsverket. Migrationsverket måste också ändra sitt felaktiga och lagstridiga beslut självmant: har de inte kunnat avvisa honom på nära fem år trots att han på alla sätt själv medverkat, så ska han beviljas uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder. Detta var också intentionen när förre överdirektören på verket (som slutade i februari i år), i november 2006 beviljade Thanh tillfälligt uppehållstillstånd. "Lyckas man nu inte avvisa honom under dessa sex månader så måste man anse att verkställighetshinder föreligger och då ska uppehållstillstånd beviljas". Ungefär så sa Lars-Gunnar Lundh, som var den som handlade ärendet innan han slutade. Nu måste ansvariga på verket handla självmant – ex officio – och ta upp fallet (liksom Hoas fall, som är i princip likadant) och ändra sitt beslut!

Läs gärna mer om Thanh här innan du fortsätter att läsa detta inlägg!

Idag, torsdag den 14 juni, var Thanh och jag i Värmdö och besökte det hus där Thanh bott sedan januari i år. Naturskönt beläget, vid en sjö och mitt i den svenska sommargrönskan har han bott i ett rött hus med vita knutar, med bastu på tomten och en trädgård där krusbären börjar mogna. Och båt vid stranden, en roddbåt som han varit ute och rott i för att samtidigt få lite motion. Med oss var en reporter och en fotograf från den lilla lokaltidningen Mitt i Värmdö, som hade tagit kontakt med oss efter att ha läst om Thanh i Tidningen Dagen (här och här) och på den här bloggen.

Att höra Thanh berätta sin lidandes historia för två unga svenskar så där mitt i den mest svenska av idyller, var en märklig upplevelse. Om de snart fem år av hans knappt 27-åriga liv som gått utan att han kunnat starta ett riktigt liv. Om hur han suttit inlåst på Migrationsverkets förvar i åtta månader; om hur han trakasserats av polisen och uppmanats att ljuga för sin ambassad; om hur han besökt sin ambassad fyra gånger för att försöka få ett pass och kunna bidra till avvisningen av sig själv; om hur han kallats "landsförrädare" m.m. och ombetts att aldrig mer komma till ambassaden. Om hur han, äntligen, efter fyra år i Sverige, fick tillfälligt uppehållstillstånd och började känna att "han hörde till". Och om hur allt slogs i spillror när nya beslutsfattare tog vid efter att överdirektören slutat; beslutsfattare som struntade i vad som sagts om verkställighetshinder och återigen, trots vetskap om hela historien, beslöt att han (och Hoa) ska avvisas. Väl medvetna om att det inte går…

Nu har Thanh och Hoa levt utanför alla system i 1,5 månader. Utan egen förskyllan och på grund av att Migrationsverket vägrar följa lagen som säger att uppehållstillstånd ska beviljas när det inte går att verkställa en avvisning.

MIGRATIONSVERKET MÅSTE ÄNDRA SITT BESLUT! VERKET MÅSTE FÖLJA UTLÄNNINGSLAGEN SOM SÄGER ATT OM VERKSTÄLLIGHET AV EN AVVISNING INTE GÅR ATT GENOMFÖRA SKA UPPEHÅLLSTILLSTÅND BEVILJAS!

Tack till en människa i riksdagen!

TACK Fredrick Federley (c) för att du har civilkurage och ryggrad nog att stå för det du tror på och inte kröker rygg för ditt partis piskor! TACK för att du inte röstade för FRA-lagen som enligt närmast gammal öststatsmodell vill låta staten kontrollera allt vi säger i telefon och skriver i mejl – också helt oskyldiga personers kommunikation! Ett sjukt påhitt som måste stoppas. Tur att det finns människor i riksdagen, inte bara nickedockor!