Lästips

Några lästips:

"Ingen liten lort" (2 juni)
Kvinnan som importerade hit ett barn som sin älskare (3 juni)
Om integration à la Finland (4 juni)
Artikel i Dagen och om vårt besök på Vietnams ambassad (8 juni)
Medierna fortsätter koka soppa på fel spik, Be my guest # 47: Birgitta Elfström, Migrationsverket och Be my guest # 48: Håkan Sandvik, präst i Svenska kyrkan (alla tre inläggen 18 juni)
Om vietnamesen Thanh i Mitt i Värmdö (20 juni)
Om "ensamkommande flyktingbarn" (21 juni)
Typiskt svenskt!? (22 juni)

Och läs här vad jag skrev under den lätt ironiska rubriken Låt eleverna i Sverige helt ta över skolan! redan den 9 juni. Den 24 juni uttryckte Liza Marklund ungefär detsamma i sin krönika i Expressen med rubriken Ungarna måste börja anpassa sig efter skolan. Kanske har hon inspirerats av min bloggning eller också råkar vi bara ha samma syn på frågan om ifall skolan ska anpassa sig till eleverna eller vice versa.

Flyktingstatus? Svenskt pass?

Jag fick ett mejl från en vän:
"Det är inte lönt att skriva och debattera om asylpolitiken om det inte går direkt in i maktens boning. Det är ingen media som tar asylpolitiken på allvar. Nu vill politikerna öppna för arbetskraftsinvandring. Jag tror att de tror att då lättar det på asylsidan. Det tvivlar jag på. Om du bloggar om mode, vad politikerna har på sig, vilken smak de har, vad de äter, om de har en vältrimmad kropp o.s.v. då kommer du att bli mera citerad och omdebatterad än då du bloggar om asylpolitiken."

Just det. Strax efter att jag läst mejlet från min vän ser jag att Ekot rapporterar om att Risk för tvångsgifte kan ge flyktingstatus. Det handlar om en 15-årig tunisisk flicka som riskerade att bli bortgift. Jag ska här inte kommentera Migrationsdomstolens beslut och vad det kan få för konsekvenser om det ska ses som prejudicerande att kvinnor som riskerar att bli bortgifta får uppehållstillstånd här. Det gäller ju hundratals miljoner flickor och kvinnor i världen… Jag ska bara kommentera det som Ekot säger, nämligen att flickan har fått "flyktingstatus". Det kan ju vara så att det i den nya utlänningslagen kan klassas som "flyktingskäl" om man riskerar att bli tvångsbortgift. Eftersom jag är lite tveksam till uppgiften ska jag ta reda på hur det ligger till hos Migrationsdomstolen.

Dessutom rapporterar Ekot att flickan direkt efter att hon fått uppehållstillstånd "kan hämta ut sitt svenska pass". Det ter sig märkligt eftersom reglerna om svenskt medborgarskap säger att man ska ha haft uppehållstillstånd i Sverige i fem år (fyra år för flyktingar och statslösa) för att kunna ansöka och eventuellt få det. Det är otroligt – och helt unikt – om den här 15-åriga flickan verkligen har fått ett svenskt pass samtidigt som hon fick uppehållstillstånd, normalt utfärdas i sådana här fall resedokument i form av främlingspass. Och en stilla reflektion: Varför behöver en 15-årig flicka (minderårig) ett pass i samma ögonblick som hon får uppehållstillstånd? Ska hon resa hem och hälsa på i det land där hon riskerar att bli bortgift? Eller ska hon följa med någon på en semeserresa? Lite märkligt ter sig det hela, men omständigheterna kring detta kan bara hennes gode man svara på, som ju måste ha skrivit under för att hon ska få ett resedokument.

Brister på alltför många områden

"Socialtjänsten har i flera fall brustit när det gäller hanteringen av tvångsomhändertagna enligt lagen om vård av unga, LVU." Justitieombudsmannen (JO) riktar skarp kritik mot flera kommuner. Unga hålls felaktigt inlåsta, släpps ut felaktigt, hanteras felaktigt och slappt på alla sätt. Orsakerna är flera, säger Kerstin André hos JO, bland annat bristande kunskaper och dåliga rutiner:

"Om inte det här uppmärksammas i tid så innebär det i praktiken att barn och ungdomar faktiskt blir olaga frihetsberövade. Det vill säga att deras rörelsefrihet är begränsad och de ungdomar som finns på statens institutionsstyrelser institutioner kan utsättas för tvångsåtgärder av olika slag som påminner om mycket om dem som man tillämpar inom kriminalvården."

Läs och lyssna på Ekots inslag här. Och läs mer om hur vansinnigt det kan gå till när man omhändertar små barn och skiljer dem från sina föräldrar i åratal under kategorirubriken Tvångsomhändertagande av barn i den här bloggens högerspalt.

Om hur det kan gå till inom rättsväsendet kan läsas under rubrikerna Justitiemordskommission och Oskyldigt dömda i högerspalten på Nuri Kinos blogg.

Människor som inte nödvändigtvis har rätt till asyl eller flyktingstatus i Sverige får det, eller stannar kvar tills de får det. Samtidigt ska två döva, kristna bröder utvisas till Iran. Och en man som levt här i 15 år och aldrig tagit emot en krona i bidrag har nu suttit inlåst i ett av Migrationsverkets förvar och ska prompt utvisas till ett land som helt saknar mänskliga rättigheter. Trots att han har fru och hus här och trots att han kan försörja sig. Han får alltså inte ens söka uppehållstillstånd härifrån, han ska göra det från det hemland som kanske aldrig mer ger honom ett nytt pass. Hittills har inlåsningen av denne man kostat svenska skattebetalare minst 305.000 kronor. Två vietnameser som inte kan utvisas eftersom deras land kallar dem landsförrädare för att de sökt asyl i Sverige och på snart fyra resp fem år inte har låtit dem återvända, är helt utslängda ur alla system för att Migrationsverket vägrar agera enligt lagen. Lagen säger att om det är omöjligt att utvisa någon ska uppehållstillstånd beviljas på grund av hinder för verkställighet. Men mannen som varit här i 15 år och borde kunna få söka tillstånd på anknytning till sin fru härifrån (lagen ger den möjligheten), kostar minst 3.500 kronor per dag som han hålls frihetsberövad. Och vietnameserna får inte en enda krona för att överleva, inte ens 71 kronor om dagen som är det belopp som ensamstående asylsökande får. Sedan den 2 maj står de utanför alla system och är av Migrationsverket hänvisade till att 1) försöka hitta människor som vill ge dem mat och tak över huvudet. 2) bli kriminella och stjäla mat och annat eller råna människor eller 3) ta sina liv.

Att rabbla upp alla områden i samhället där det råder "bristande kunskaper och dåliga rutiner" går inte. De är för många. Och skulle det ens vara någon idé? Det kommer inte att bli bättre, snarare sämre. I Sverige har enskilda tjänstemän nästan aldrig något verkligt, personligt eller straffrättsligt ansvar för någonting. Oavsett hur skarp kritik JO eller Länsstyrelsen eller JK eller Riksrevisionen eller någon annan kontrollinstitution uttalar så kan de som kritiseras bara rycka på axlarna och agera vidare på samma sätt. Det är den vägen Sverige valt när man tagit bort det personliga ansvaret, tjänstemannaansvaret på 1970-talet. Det är förstås bekvämt att gömma sig i gruppen och tryggt att veta att nästan hur fel man än gör på sitt arbete så ställs man inte till svars för det. Att då en massa människor: brottsanklagade, asyslökande, offer för Försäkringskassans godtycke, tvångsomhändertagna barn och ungdomar etc blir lidande, det spelar ingen roll alls i den heliga kollektiva inget-personligt-ansvar-kulturen ingen.

Dessutom: "de bristande kunskaperna" kan till stor del tillskrivas den dåliga skolutbildningen – svenska elevers kunskaper är i jämförelse med elevers i massor av andra länder tämligen dåliga, för att inte säga urusla. I Sverige tillåter man t.ex. att kring 10 procent av alla som går ut grundskolan är funktionella analfabeter. Och samtidigt finns det folk som vill ta bort läxorna helt så att eleverna lär sig ännu mindre… Det är de som har gått i den svenska skolan som nu, med bristande kunskaper, ska upprätthålla rättssäkerheten och hantera svåra frågor. Stackars alla dem som hamnar som beroende inför någon av dem!

För säkerhets skull, så att inte de som alltid vill missförstå allt inte gör det här: Naturligtvis finns det människor som har klarat sig fint genom det svenska skolsystemet och utbildat sig vidare och är kompetenta och kunniga och gör vad de kan för att agera korrekt och ansvarsfullt. Men alltför många dras in i icke-ansvarskulturen eftersom den är så stark och helt genomförd.