Statliga verk som lagts ned från den 1 juli

Förutom Integrationsverket, som jag skrev om här, har också Djurskyddsmyndigheten och Arbetslivsinstitutet – tre verk som hade en sammanlagd budget år 2006 på 558 miljoner kronor (över en halv miljard!) – lagts ner. Det finns gott om andra verk och myndigheter som också med fördel kan läggas ner. Massor av pengar kan sparas in och en del av de insparade pengarna kan gå till annat som ger mer konkreta, synliga resultat. Och tillbaka till medborgarna, kanske… Typ: pensionärer som kunde få en höjning av sina pensioner och riktigt lågavlönade som kunde få rejäla skattesänkningar…

Förslag på myndigheter som Sverige torde kunna klara sig utan gav jag själv i min kolumn i Svenska Dagbladet den 20 september (se nedan) och har också getts av Fredrik Segerfeldt på Timbro. Han skickade en lista på 53 sådana myndigheter till Dagens Nyheter som skriver om myndighetsnedläggningarna den 1 juli i en artikel med rubriken Stängt p g a regimskifte (jag hittar ingen länk till artikeln, tyvärr). Bland de 53 på Segerfeldts lista finns bland andra Bokföringsnämnden och Konsumentverket; på min lista finns bland andra Alkohol- och läkemedelssortimentsnämnden, Handisam – myndigheten för handikapp-politisk samordning, Hållbarhetsrådet och Statens växtsortnämnd. Och vad gör egentligen ett verk som VERVA – verket för förvaltningsutveckling? Där arbetar enligt verkets hemsida – 80 personer, vad gör de? Konkret, alltså. På deras hemsida står:

Verva – för en enklare förvaltning
Vervas uppdrag är att utveckla en enklare förvaltning. Verva arbetar för att kontakten med myndigheter, kommuner och landsting ska upplevas som enkel och ändamålsenlig. Då behövs en effektiv förvaltning som använder elektroniska metoder och kan utbyta information mellan sina olika delar på ett säkert sätt.

Snacka om konstlad arbetsbeskrivning! "Ju fler kockar i soppan, desto enklare förvaltning", är det så de som har inrättat det här verket har tänkt? Det vore väl bättre om det var tvärtom: få kockar, så att soppan blir god och näringsriktig och inte innehåller en massa skräp som bara kostar pengar men inte gör den vare sig mer välsmakande eller näringsriktig.

Knappast skulle alltför många skattebetalare sörja om denna och fler statliga myndigheter lades ner. Tvärtom! Våra skattepengar kan användas till bättre saker än att ha en massa generaldirektörer med jättelöner och garanterad livslång försörjning som leder verk som många inte ens vet att de finns, än mindre använder sig av eller efterfrågar tjänster av.

Här är en del av vad jag själv genom åren har skrivit i ämnet "onödiga myndigheter":
Om att lägga ner myndigheter – bloggen, den 18 april 2006
Göran Persson ska inrätta ännu en myndighet! – bloggen, den 21 maj 2006
Om meningslösa – och dyra! – statliga myndigheter – bloggen, den 23 juli 2006
Hur många statliga myndigheter och verk? – bloggen, den 16 augusti 2006
Storstäda bland myndigheterna – kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida den 20 september 2006).

iPhone!

Apples iPhone och min Nokia mobil

Om jag inte var en så absolut inbiten och 100 % lojal Nokia-mobilanvändare så skulle jag satsa på Apples iPhone. Absolut! Men hur spännande den än verkar, och snygg (som alla Apple-produkter), så kommer jag inte att byta märke. Däremot har jag alltid haft endast Apples datoter och byter aldrig ut dem mot något annat om jag inte måste.

Ända sedan jag skaffade min första mobiltelefon för ett tiotal år sedan, har jag varit trogen Nokia. Deras design och telefonernas prestanda har hela tiden hållit toppklass. Men det ska bli roligt att se den nya iPhone "live" när den kommer till Sverige framåt jul!

Här (Apple) och här (DN) kan man läsa mer om iPhone.

1,5 miljoner euro för ESC

Schlagerfestivalen blev en dyr men nyttig erfarenhet för Helsingfors. Räkningen för skattebetalarna är 1,5 miljoner euro (drygt 14 miljoner kronor), enligt tidningen Hufvudstadsbladet.

Helsingfors strategi är att utvecklas till ett centrum för innovationer och affärsverksamhet i världsklass. I den strategin ingår bland annat att locka till sig evenemang. YLE arrangerade schlagerfestivalen och Helsingfors stad tog på sig ansvaret för säkerhet och transport. Stadens eget affärsbolag Palmia skötte detta i samarbete med polisen och räddningsverket.

Sammanlagt kostade eurovisionen stan 1,5 miljoner euro. Stadsstyrelsen har godkänt kostnaderna.