Alla andra kan hävda diskriminering och “hets mot folkgrupp” utom svenskar

Vid läsning av vad som står i en faktaruta i Svenska Dagbladet den 30 juni 2007 (som tyvärr försvann när jag bytte bloggplattform), framkommer att det är fritt fram att begå hatbrott, att hetsa mot samt diskiminera svenskar. Ingen annan i Sverige får man göra det mot, men mot landets ursprungsbefolkning får man hetsa bäst man vill (om man vill)!

Det är svårt att förstå och svårt att acceptera, men så är det tydligen. Dessutom får alla som inte tillhör majoritetsbefolkningen hetsa mot vem/vilka de vill – det är bara svenskarna som inte får hetsa mot någon. Kanske borde jag ha satt rubriken Typiskt svenskt på det här inlägget, för nog är det ju lite typiskt mesigt svenskt att nedvärdera sig själva och kringskära sin egen rätt medan man tillåter att man själv blir kallad vad som helst och att alla andra får gå omkring och använda ord som ”blatte” etc.

Jag, som inte tillhör majoritetsbefolkningen, får inte tilltalas nedvärderande av en svensk. Jag får däremot använda nedvärderande tillmälen mot svenskar utan att de kan anmäla mig. Jag, som inte tillhör majoritetsbefolkningen, får också tilltalas hur som helst av icke-svenskar för det är ju bara de, som tillhör majoritetsbefolkningen (=svenskarna) som kan vara gärningsmän och bara de, som inte tillhör majoritetsbefolkningen, som kan vara offer.

Varför är det så här?

Balkongblommorna växer och frodas

Söndagen den 1 juli såg det ut så här på min balkong. Krassen har slagit ut och blommar för fullt i härliga röda, gula och orange nyanser. Blåklinten kommer stort: några få utslagna men massor, massor av knoppar som vilken dag som helst spricker ut i min favoritblomma. Blåklint tillsammans med vita prästkragar är mina absoluta favoriter; dels för att de är så vackra och jag har plockat dem vilda sedan jag var liten; dels för att de utgör färgerna i Finlands flagga. Och så, sist men inte minst: luktärtsplantorna har vuxit rejält men några blommor syns ännu inte till. Och det är ju lysande att mina växter blommar s.a.s. omlott – alltså så att när en växt slutar blomma så börjar nästa, vilket var helt oplanerat när jag planterade blandade frön i lådorna i början av maj!

Mina andra sajter

Jag har några andra sajter också – förutom den här bloggen – som jag vill påminna om:
Meritera – som är min egenföretagarsajt
egenforetagarna.se – ingen förklaring behövs (den här sajten behöver uppdateras, vi har inte riktigt hunnit med, men ska ta nya tag senast tilll hösten)
MFO – Medborgarnas flyktingombudsman – ingen förklaring behövs

Hänvisningar i bloggosfären

Nu har journalisten m.m. Nuri Kino också bloggat om Samira (se inlägget nedan), som råkar vara hans mors kusin. Han uppmanar integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni att åka till Mesopotälje (Södertälje) på studiebesök. Och nu länkar jag i min tur till hans bloggning, som kan läsas här!

Hur integrerad ska man vara för att få vara med och integrera?

Till vänster en av Samiras tiotals beskrivningar av vad hon och några andra aktiva på ideell basis gör i Mång Kulturell Familjecenter

Samira Herdo-Gharib, som jag har skrivit om tidigare både här, här och här, har bott i Sverige i 30 år. Hon var vuxen, 26 år gammal, när hon kom hit. Hon är en verklig eldsjäl i ordets rätta bemärkelse och eldsjälar kan inte alltid skriva perfekta rapporter och projektbeskrivningar och hålla ordning på allt på det sätt man ska i vårt inrutade samhälle. Men eldsjälar gör, med små och enkla medel, ofta betydligt mer än byråkrater och sådana som kan författa perfekta bidragsansökningar och skriva utförliga protokoll om vad de sysslar med.

I Södertälje har Samira hållit igång sin något spretande verksamhet i flera år nu, ständigt på ruinens brant och med nöd och näppe så att hyran av lokalen kunnat betalas och ofta genom att skjuta till pengar av sin egen inte särskit höga pension. Studieförbundet Sensus har kunnat hjälpa till så länge Samira hade kurser som det kunde stödja. Men sedan andra kvartalet i år finns inga pengar till hyran – och inga andra pengar heller. När vi träffade Samira för drygt en vecka sedan räknade vi ut att hon skulle behöva max ca 20.000 kronor per månad för att ideellt kunna driva sitt öppna hus med alla verksamheter, inklusive hyran.

Samira visade oss då tiotals "projektbeskrivningar" och "bidragsansökningar" som hon gjort genom åren och som inte gett resultat. Jag har satt orden inom citationstecken eftersom skrivelserna inte ser ut så om "riktiga svenskar" skulle ha skrivit dem. Kanske just därför bryr sig "riktiga svenskar" inte om hennes försök att förklara vad hon gör och vad hon behöver lite pengar till. "Jag känner mig mobbad", sa Samira, när vi som besökte henne försökte förklara för henne att "riktiga svenskar" nog varken har tillräckligt med fantasi, inlevelseförmåga eller ens vilja för att förstå vad hon menar. Att hon borde ta hjälp av en "riktig svensk" som kan skriva just så byråkratiskt och pedantsvenskt som man ska, för att ha en chans att ses som seriös. "Men jag skriver som det är", sa Samira förnärmat, "jag känner mig mobbad när ni säger så där!" Och hon har rätt: hon gör sitt bästa och det ska räcka!

Jag fick med mig ett antal kopior av Samiras skriverier och visade några av dem för en god vän, "äkta svensk" (!) och dessutom rektor för en svensk grundskola. Det roliga var att min goda vän reagerade just så som jag önskar att de som har läst och bedömt Samiras ansökningar och projektbeskrivningar tidigare skulle ha gjort. Rektorn utbrast nämligen spontant att: "Det här är ju en äkta eldsjäl! Och det är inget fel på hur hon skriver, hon skriver ju med hjärtat och hon gör samtidigt också sitt yttersta för att efterlikna svenskars sätt att skriva sådana här skrivelser. Det här är ju inget svårt att förstå!"

Nu gäller det bara att få några andra "riktiga svenskar", sådana som har makt och möjlighet att stödja en verksamhet som Samiras som är så väl behövd, rentav nödvändig för dem som inte har särskilt många andra ställen att gå till, att också förstå vad hon menar och bevilja henne de futtiga slantar hon behöver för att fortsätta att hålla sin lokal öppen på ideell basis.

Kurder i exil i Finland studerade självstyrelsen på Åland

Fem representanter för Kurdistans demokratiska parti i Iran, PDKI, gästade de åländska socialdemokraterna i dag. De har alla varit politiskt aktiva länge och bor nu i Finland.
"Vi skulle vara mer än nöjda med hälften av de rättigheter ni ålänningar har", säger Abdoulmajid Hakki från Kurdistans demokratiska parti.

Läs artikel i tidningen Åland.