Fredagen den trettonde

Fredagen den trettonde blev en jättebra och trevlig dag. Hädanefter ska jag se "fredagen den trettonde" som en lyckodag i stället för som en olycksdag. Vädret var visserligen lite småtrist och småregnigt, men inte så det störde. På bussen på väg till jobbet kom jag i samspråk med några amerikanska turister som skulle åka på kryssning till Finland. De var trevliga och resan gick fort under glatt samspråk om de skandinaviska länderna och Finland och hur "confusing" det var för dem att hålla reda på i vilket land och i vilken stad de var. Det var ett äldre par som reste med sitt sjuåriga barnbarn och mormodern berättade att hon sedan två år tillbaka tar med sin dotterson, hennes enda barnbarn, på sina resor ch så gör hon en "scrapbook" efter varje resa som han får som minne. Trevlig idé och dottersonen sa att han tyckte det var jättekul både att resa med mormor och att sedan få en bok med fotografier, biljetter, berättelser från resan.

Innan jag skulle börja jobba hade jag en lunchträff med Päivi S. Hon hade hört av sig och berättat att hon är tillbaka efter tio långa år i Frankrike och vi beslöt att träffas över en lunch och återknyta bekantskapen och prata om vad som varit och om framtiden. Vi kunde sitta ute och äta och precis när vi var klara började regndroppar trilla ner, så tajmingen var perfekt. Och det var jättetrevligt att träffa Päivi igen, hon var sig precis lik både till utseendet och till sitt glada, utåtriktade sätt. Jag hoppas förresten att Päivi ska vilja gästblogga om kulturella och språkliga krockar och dela med sig av sina tankar om hur samhället fungerade i Lyon, Frankrike jämfört med i Stockholm, Sverige.

På jobbet var det som vanligt bra stämning och trots viss extra press under sommaren så flöt arbetet bra och inga paniksituationer uppstod. Och så var det ju fredag och då är det alltid "fredagskaffe" då man aldrig riktigt vet vad som vankas. Jag hade passat på att bjuda in Päivi till vår kaffestund och dessutom kom Cissi, så vi fick se några nya ansikten runt kaffebordet. Och Jasse hade överträffat sig själv (det gör han ofta) och bjöd på typiskt finsk brödost (leipäjuusto) med hjortronsylt. Mmmm, en riktig delikatess även om en del tycker att brödosten gnisslar när man tuggar den och att den smakar som gummi.

Resten av dagen och kvällen var hur bra som helst och från och med nu deklarerar jag officiellt att fredagen den trettonde är en lyckodag för mig!