Motsägelsefulla och icke trovärdiga resonemang om norra Irak

Ytterligare två bomber har sprängts i Irak med många dödsfall till följd. Bland de döda finns enligt uppgift ockå en kurdisk man med svenskt medborgarskap – det finns många kurder med svenskt medborgarskap eller svenska uppehållstillstånd i norra Irak där dåden ägde rum. Det är givetvis fruktansvärt att ett åttiotal människor dör i, som det för utomstående verkar, meningslösa bombdåd – oavsett om de råkar ha svenskt medborgarskap eller uppehållstillstånd eller inte. Men – och det är ett stort men – varför reser människor med svenska medborgarskap och svenska uppehållstillstånd till de här regionerna när de samtidigt här hemma demonstrerar mot Migrationsverket och påstår att de inte kan återvända? Vilken trovärdighet får dessa påståenden när deras landsmän i stora skaror med direktflyg från Stockholm och Köpenhamn reser tillbaka hem på semester och till och med bosätter sig där?

"I morgon åker min väns fru till Kirkuk för att delta i sin mans begravning. Hon är helt förstörd. De har en tioårig dotter", säger en kurdisksvensk debattör i DN.se den 17 juli. Ja, men det är inte Sverige som har skickat honom dit. Mannen hade svenskt medborgarskap och valde själv, frivilligt, att lämna sin fru och sin tioåriga dotter här och resa dit. Han hade inte behövt göra det. Givetvis är hans fru och dotter helt förstörda, liksom alla andra stackars anhöriga till dem som dog i bombattentaten.

"Det är också en tydlig signal till Migrationsverket, som håller på att utvisa 1400 kurder till Irak, att området inte alls är lugnt. Bomber briserar varje dag", säger debattören vidare till DN.se. Men att det inte är lugnt i ett område (det finns hundratals icke-lugna områden i världen!) innebär inte en absolut rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Debattören tycker att Migrationsverket ska se bombdåden i norra Irak som en signal om att det inte är lugnt i området men säger inte ett ord om några signaler till alla de kurder som, i skytteltrafik (för 1.999 kronor enkel resa) reser fram och tillbaka mellan Sverige och Kurdistan på direktflygen till Erbil! Det är motsägelsefullt och icke trovärdigt när man enbart ställer krav på staten Sverige och sänder signaler till dess myndigheter och inte också de människor det handlar om. Sverige har visserligen genom sin "omhändertagandementalitet" i decennier vant alla i landet, såväl svenskar som utifrånkomna, att "någon annan" ska ta ansvar för allt och att själv har man inte personligt ansvar för nästan någonting överhuvudtaget. Men nog måste man väl ändå förstå det själv, att har man sökt och fått uppehållstillstånd här så kan man inte hur som helst resa tillbaka till det land som man påstått sig ha skyddsskäl gentemot!

Hur människor är funtade som spränger bomber där deras oskyldiga landsmän dör är obegripligt. Den mentalitet (eller vad man ska kalla det) som gör att man kan begå sådana hemska dåd och göra hundratals barn föräldralösa och anhöriga förkrossade är inte en något som man vill se i Sverige. Vet vi säkert att inga bombkastande människor beviljats eller kommer att beviljas uppehållstillstånd i Sverige? Hur väl kontrollerar svenska myndigheter egentligen vilka som beviljas tillstånd att stanna? När börjar bomber sprängas också här – är det bara en tidsfråga eller är sådana farhågor obefogade? Att sticka huvudet i sanden gagnar ingen – varken människorna i det land som tar emot dem som söker en fristad eller de människor som söker och får en sådan fristad i landet.

Motsägelsefulla och icke trovärdiga resonemang om norra Irak

Ytterligare två bomber har sprängts i Irak med många dödsfall till följd. Bland de döda finns enligt uppgift ockå en kurdisk man med svenskt medborgarskap – det finns många kurder med svenskt medborgarskap eller svenska uppehållstillstånd i norra Irak där dåden ägde rum. Det är givetvis fruktansvärt att ett åttiotal människor dör i, som det för utomstående verkar, meningslösa bombdåd – oavsett om de råkar ha svenskt medborgarskap eller uppehållstillstånd eller inte. Men – och det är ett stort men – varför reser människor med svenska medborgarskap och svenska uppehållstillstånd till de här regionerna när de samtidigt här hemma demonstrerar mot Migrationsverket och påstår att de inte kan återvända? Vilken trovärdighet får dessa påståenden när deras landsmän i stora skaror med direktflyg från Stockholm och Köpenhamn reser tillbaka hem på semester och till och med bosätter sig där?

”I morgon åker min väns fru till Kirkuk för att delta i sin mans begravning. Hon är helt förstörd. De har en tioårig dotter”, säger en kurdisksvensk debattör i DN.se den 17 juli. Ja, men det är inte Sverige som har skickat honom dit. Mannen hade svenskt medborgarskap och valde själv, frivilligt, att lämna sin fru och sin tioåriga dotter här och resa dit. Han hade inte behövt göra det. Givetvis är hans fru och dotter helt förstörda, liksom alla andra stackars anhöriga till dem som dog i bombattentaten.

”Det är också en tydlig signal till Migrationsverket, som håller på att utvisa 1400 kurder till Irak, att området inte alls är lugnt. Bomber briserar varje dag”, säger debattören vidare till DN.se. Men att det inte är lugnt i ett område (det finns hundratals icke-lugna områden i världen!) innebär inte en absolut rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Debattören tycker att Migrationsverket ska se bombdåden i norra Irak som en signal om att det inte är lugnt i området men säger inte ett ord om några signaler till alla de kurder som, i skytteltrafik (för 1.999 kronor enkel resa) reser fram och tillbaka mellan Sverige och Kurdistan på direktflygen till Erbil! Det är motsägelsefullt och icke trovärdigt när man enbart ställer krav på staten Sverige och sänder signaler till dess myndigheter och inte också de människor det handlar om. Sverige har visserligen genom sin ”omhändertagandementalitet” i decennier vant alla i landet, såväl svenskar som utifrånkomna, att ”någon annan” ska ta ansvar för allt och att själv har man inte personligt ansvar för nästan någonting överhuvudtaget. Men nog måste man väl ändå förstå det själv, att har man sökt och fått uppehållstillstånd här så kan man inte hur som helst resa tillbaka till det land som man påstått sig ha skyddsskäl gentemot!

Hur människor är funtade som spränger bomber där deras oskyldiga landsmän dör är obegripligt. Den mentalitet (eller vad man ska kalla det) som gör att man kan begå sådana hemska dåd och göra hundratals barn föräldralösa och anhöriga förkrossade är inte en något som man vill se i Sverige. Vet vi säkert att inga bombkastande människor beviljats eller kommer att beviljas uppehållstillstånd i Sverige? Hur väl kontrollerar svenska myndigheter egentligen vilka som beviljas tillstånd att stanna? När börjar bomber sprängas också här – är det bara en tidsfråga eller är sådana farhågor obefogade? Att sticka huvudet i sanden gagnar ingen – varken människorna i det land som tar emot dem som söker en fristad eller de människor som söker och får en sådan fristad i landet.

Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 18.

Tidigare delar i denna serie finns att läsa under rubriken Tvångsomhändertagande av barn och därefter med ovanstående rubrik, del 1 t.o.m. 17.

Den 7 juni kom I hem och den 16 juli kom hans syster R äntligen hem. De två barnen som socialmänniskorna på Kungsholmen hållit skilda från sina föräldrar i 3,5 år och inte lyft ett finger för att återförena med sin mamma, pappa och lillebror, är alltså äntligen hemma igen. Men hade vi inte engagerat oss i fallet hade staten, genom socialmänniskorna, för alltid tagit barnen från deras hem och familj. Så går det till i det civiliserade Sverige.

Måtte de två små barnen kunna finna sig tillrätta när de nu återigen flyttats från en familj till en annan. Måtte de så småningom få tillbaka sin tilltro och tillit till föräldrarna, som kanske i deras tankar varit de som inte kunna skydda sina barn. Måtte de klara av omställningen – som är enorm – från de ställen de tvingats bo på och alla de mängder av människor de tvingats förhålla sig till under några viktiga år av sin barndom ? åren då grundpersonligheterna formas.

Nu har jag själv sett och hört hur socialmänniskor hanterar familjer på grundval av inte särskilt välgrundade anmälningar från folk, anonyma och icke-anonyma. Om svenskarna bara visste hur lätt de kan bli av med sina barn så skulle de vara livrädda. Och med den enorma makt att agera också på anonyma och ogrundade eller mycket lätta anklagelser som dessa småpåvar har så kan vem som helst, när som helst, riskera att få ett samtal till sitt arbete där en myndighetsperson säger att socialen/polisen har hämtat din son/dotter på dagis och du får inte veta var han/hon är och det hjälper inte vad du gör för du får ändå inte veta det. "Vi har nämligen fått en anmälan om att ni har daskat till barnet/skrikit åt barnet/barnet har hörts gråta sent på natten/barnet beter sig märkligt på dagis/barnen har haft blåmärken? eller något annat som oftast är helt normalt eller i varje fall inte skäl nog att rycka upp ett oskyldigt barn från allt det känner till och från föräldrar som det älskar.

Akta er, alla föräldrar! Vilken småsak som helst som någon får för sig att anmäla kan leda till att ni inte ser era barn på veckor eller månader och att ni under åratal inte får umgås med dem annat än under någon socialmänniskas uppsikt någon timme då och då. Och som ni kanske aldrig får tillbaka igen. Och till dem som tror att jag överdriver vill jag bara säga: det gör jag inte och jag hoppas innerligt att ni aldrig behöver få det bevisat genom att det drabbar er!

Statsminister Matti Vanhanen pläderade för Åland

Statsminister Matti Vanhanen
Foto: Merit Wager

Statsminister Matti Vanhanen har personligen bett Tysklands förbundskansler Angela Merkel om en plats för Åland i Europaparlamentet, bekräftar statsrådets kansli enligt tidningen Åland. Det var under EU-toppmötet i juni som statsministern gick fram till Merkel och sade att Finland hoppas på fler platser i parlamentet. Också Polen, Spanien och Malta har begärt tilläggsplatser.

Lantrådet Roger Nordlund är, enligt Ålandstidningen, positiv till att Vanhanen agerat i det här ärendet.

Ålands radio har i dag pratat med Ålandsminister Astrid Thors som inte vill kommentera Vanhanens agerande. Men Thors är upprörd över att frågan har blivit så pass stor i åländsk media och hon är uppenbart skeptisk till att Åland skulle ha en chans att få en plats i Europaparlamentet.