Nyspråk

Herre Du Milde, nu heter "soptipp" inte längre "soptipp" utan "kretsloppspark"!

Nyspråk

Herre Du Milde, nu heter "soptipp" inte längre "soptipp" utan "kretsloppspark"!

Ingen kommentarfunktion

På förekommen anledning – frågor om varför jag inte tillåter kommentarer på den här bloggen – så vill jag tala om, att det är ett mycket medvetet val. När bloggen kom och blev allt vanligare, var den till stor del interaktiv. Och är det fortfarande. Men bloggen och bloggandet har utvecklats genom åren och det finns allt fler som, liksom jag, skriver för att bli lästa men inte nödvändigtvis offentligt kommenterade. Lite som papperstidningar: man informerar och berättar men efterfrågar inte direkta, omedelbara kommentarer från läsarna.

Med tanke på att man som bloggare har ansvar för vad som står på ens blogg tycker jag att det är ganska självklart att man inte kan ha helt fria kommentarsmöjligheter – se vad som hände Carl Bildt som anklagades för att någon annan, någon om kommenterat inlägg på hans blogg, skrivit rasistiska inlägg! Jag skulle varken ha tid eller lust att sitta och ständigt övervaka vad folk skulle skriva i kommentarer på min blogg. Om risken för rasistiska eller på annat sätt olämpliga inlägg inte fanns så skulle det vara en helt annan sak. Då skulle många vettiga, kloka människor kunna bidra med värdefulla och intressanta kommentarer. Men i verkliga livet fungerar det tyvärr inte så.

Det går ju att kommentera inlägg genom att avända mejlfunktionen och en del gör det. Dock: om för många skylle göra det så skulle jag inte hinna läsa vad de skriver, än mindre svara. Men de som har följt min blogg länge har sett jag jag ibland citerat mejl som jag har fått (med vederbörandes tillstånd) eller inbjudit till gästbloggning. Och så här kommer det att förbli: det är jag som är "ansvarig utgivare" och det är därför jag som bestämmer vad som står på min blogg.

Jag ska också passa på att tacka de läsare som i kloka och välformulerade mejl hört av sig om allt möjligt som jag bloggat om och både hållit med och tyckt helt annorunda. Det har varit – och är – mycket stimulerande med respons – bara det inte blir för mycket för en ideellt bloggande person med ont om exra tid…

Begreppsförvirring

Det lilla inlägget här intill publicerades på Dagens Nyheters ledarsida den 17 juli. Migrationsverkets informationschef Ulla Petersson Imnell säger sig i ett inlägg på DNs ledarsida den 17 juli vilja klargöra begreppen "flyktingar" och "asylsökande". Men hon bidrar själv till begreppsförvirringen när hon säger att: "Nyanlända flyktingar är personer som har fått tillstånd och som bor i en kommun."

"Flyktingar" är bara de ytterst få som beviljas asyl för att de uppfyller kriterierna för flyktingskap i enlighet med FNs flyktingkonvention från 1951, den s.k. Genève-konventionen. Och det är endast omkring en procent av alla asylsökande i Sverige som klassas som "flyktingar".

Det kan väl inte vara så att informationschefen vid Migrationsverket tror att folkpartiets förslag om bonusersättningar till dem som klarar att lära sig svenska endast ska gälla dem? Själv tror jag att integrationsministern innefattar alla som kommit hit och fått uppehållstillstånd – inte enbart flyktingar – i sitt förslag.

Arbetskraftsinvandring

Migrationsminister Tobias Billström
Foto: Pawel Flato

Migrationsminister Tobias Billström föreslår (Ds 2007:27) att det ska bli möjligt att arbetskraftsinvandra till Sverige. Alltså att också andra än invånare i EU-länder ska kunna söka jobb i Sverige och att har man jobb och kan försörja sig själv så ska man också få arbets- och uppehållstillstånd. Förslaget välkomnas av många arbetsgivare som, när nya regler införs, kan direktrekrytera den kompetes de behöver också från utomeuropeiska länder. I departementspromemorian sägs bl.a.:

”Det får förutsättas att den enskilda arbetsgivaren har bäst kunskap om och insikt i vilken kompetens som behöver rekryteras till arbetsplatsen.”

LO är förstås inte glada för att de inte får lägga sig i vilka som ska få arbeta i Sverige. ”I praktiken blir det en migrationspolitik som styrs av enskilda företagares behov vid vissa tillfällen”, säger LOs chefsekonom Dan Andersson. Ja, det är ju inte LO eller andra fackförbund som ska ta det stora ansvar det innebär att anställa och avlöna folk, så det är väl självklart att de som ska ta detta ansvar och som vet vilka behov av personal de har och bestämmer vilka som anställs.

Förhoppningsvis kommer möjligheten att arbetskraftsinvandra att också ”lätta på trycket” när det gäller den stora asylinvandringen. Många av dem som kommer hit och söker asyl har hel klart inte sådana skäl att få stanna här som anges i utlänningslagen. Men kanske en del av dem skulle kunna söka och få jobb här om den dörren vore öppen. Men exakt hur det kommer att bli och vad en lag om arbetskrafsinvandring kommer att innebära kan man inte veta exakt förrän en sådan lag är införd. Hur som helst är tanken god och det är därför inte svårt att uppfatta migrationsministerns förslag som något annat än positivt.

Apropå några meningar i en debattartikel

I Expressen, under rubriken Språket ger barnen makten i familjen, skriver idag Cheko Pekgul en tänkvärd artikel. Men några meningar i artikeln får mig att haja till och tänka att just när det gäller detta så är han helt fel ute. Han skriver:

"Under den tid jag har ägnat mig åt reportagen har jag mött föräldrar som är livrädda för att socialen ska ta ifrån dem deras barn. Jag förklarar att i Sverige får man inte aga barn men i övrigt är det föräldrarna som bestämmer tills barnen är 18 år gamla och att det faktiskt inte är lätt för de sociala myndigheterna att ingripa och ta barnen ifrån föräldrarna."

De föräldrar som Cheko Pekgul mött och som är livrädda gör att socialen ska ta ifrån dem barnen har helt rätt, de har alla anlednig att vara rädda. Cheko Pekgul själv har helt fel när han säger att "det faktiskt inte är lätt för de sociala myndigheterna att ingripa och ta barnen ifrån föräldrarna". Tyvärr.

Läs mina artiklar under rubriken Tvångsomhändertagande av barn i högerspalten. Läs nerifrån uppåt och se hur det gått dels i ett antal fall där jag själv varit ombud för familjer; dels i ett antal fall som skildrats i media. Det finns som sagt all anledning i världen att vara livrädd och allra livräddast ska de föräldrar vara som på något sätt avviker från den svenska huvudnormen – troende kristna, människor med utländsk bakgrund, handikappade men också bidragsberoende som kommer i kontakt med socialen på ett annat sätt än andra, människor som har barn på dagis och sådana som kanske har ovänner som anmäler dem anonymt för något som antingen inte ens är sant eller som i andra länder inte skulle föranleda ett sådant jätteingrepp i en familjs liv som det är när man skiljer barn från föräldrar.