Bra, nu kräver UD klarhet i vad hela den här historien har handlat om, alltså med den "försvunne" 20-årige mannen med somalisk bakgrund, som nu enligt uppgift (om nu det är sant), befinner sig i Schweiz.
"På grund av de här uppgifterna har vi på UD lagt ner väldigt stora ansträngningar att på alla sätt försöka få klarhet i detta och hjälpa honom", säger Nina Ersman som är chef för UD:s presstjänst.
Men nu verkar Björn Hurtig, advokaten, plötsligt inte lika villig och intresserad av att ha kontakt med UD som tidigare. Nu säger han att om en 20-årig människa väljer att inte kontakta sin familj så har han (Hurtig) inte med det att göra.
"Det får han förklara inför familjen. Jag är inte någon polis över honom", säger Björn Hurtig.
Men fullt så lätt (och fegt) kan man knappast komma ifrån det hela när man som ombud för familjen ställt stora krav och varit tämligen hård i sin kritik mot UD. Om man, som Björn Hurtig och mannens familj har krävt att UD ska lägga sig i vad en 20-årig människa gör och inte gör, då får man också lov att nu förklara vad denna 20-åriga människa faktiskt har gjort. It goes both ways. Det är inte ensidigt, man kan inte bara ställa krav och sedan, plötsligt, vända på klacken och två sina händer.
Är det kanske så att den 20-årige mannen var på väg mot familjens ursprungsland, ditskickad av föräldrarna, för att giftas bort mot sin vilja och för att på det sättet "fixa upppehållstillstånd" åt någon därifrån? I så fall har pappan ljugit – eller åtminstone undanhållit sanningen – kanske både för advokaten och alla andra "dumma svenskar". Eller så har också advokaten vetat om det, vilket i så fall gör hans agerande ytterst obehagligt.
Alla kort på bordet – det är det enda som gäller. Det är det enda som stoppar spekulationer och gissningar.
Filed under: Samhälle | Leave a comment »