Be my guest # 49: Birgitta Elfström

^{Birgitta Elfström, jurist, beslutsfattare hos Migrationsverket t.o.m. den 25 juli 2007
Foto: Merit Wager}

Här är en gästbloggning från Birgitta Elfström som är jurist, mellanösternexpert, medlem i Internationella juristkommissionen och fram till den 25 juli 2007 under lång tid har varit beslutsfattare på Migrationsverket. Få har en så gedigen kunskap inom asyl- och migrationsområdet som hon och när hon nu från och med idag, den 26 juli 2007, börjar sitt nya liv utanför Migrationsverket, kan jag bara hoppas att det finns människor som förstår att efterfråga hennes kunskaper och expertis som är särskilt stor när det gäller frågor om statslöshet (främst palestiinier), men också om själva asylprocessen och om den inte helt lättolkade utlänningslagen. Här följer hennes gästbloggning, skriven den förtsa dagen sedan hon slutat på Migrationsverket.

Om asylprövning på nytt sätt

Något radikalt måste göras då det gäller asylprocessen som jag anser har havererat. Det är en stor del "asylshopping" som sker. Flera asylsökande har fått en s.k. Schengenvisering och kan då fritt resa omkring i EU-länder. En del reser hit och istället för att turista söker de asyl. Många har redan sökt asyl i något annat EU-land men fått avslag och har då rest vidare till Sverige. De betalar flera tusen US-dollar till smugglare för att komma hit. De har sålt sina hem och har inget att återvända till. De flesta som kommer till Sverige har redan gjort sig av med sina identitetsdokument och många har en inlärd historia med sig.

Röster har höjts om att inrätta särskilda uppsamlingsläger nära EU:s gränser där det ges möjlighet att söka skydd. Vi skall värna om asylrätten som är en rätt att söka skydd från förföljelse. Asylrätten missbrukas i högsta grad och detta måste vi våga tala högt om utan att bli stämplade som främlingsfientliga. Många använder sig av rätten att söka asyl för att komma in på den svenska arbetsmarknaden, för att hitta sin livspartner, för att få tillgång till svensk sjukhusvård, för att få utbildning eller för en tryggare framtid. Den som söker asyl får tillgång till bostad, dagbidrag, skola, aktiviteter och i de flesta fall rätt att arbeta. De har rätt att bo i eget boende. En del flyttar runt till olika adresser. Ibland kommer de inte till Migrationsverket på kallelser till utredning. Det kostar pengar för staten. En del bara försvinner.

Visst finns det personer som har skäl att få asyl som flyktingar, och vissa har rätt till skydd i övrigt t.ex. om de kommer från ett land där det pågår en väpnad konflikt eller från ett land där det råder svåra motsättningar och de är drabbade individuellt av detta. Idag är det många asylsökande som inte medverkar till att visa sina identitetsdokument och många lämnar uppenbart felaktiga uppgifter. Det kostar tid och pengar att försöka få fram uppgifter om var personen rätteligen hör hemma. Den som inte kan lämna uppgifter som kan klargöra identiteten borde kunna avvisas till sitt "hemland/hemvistland". Men lagen från den 1 juli 2004 hindrar detta. Det åvilar nämligen Migrationsverket att ange till vilket land en person skall av- eller utvisas. Migrationsverkets f.d. överdirektör Lars-Gunnar Lund hade en poäng i att Migrationsverket skulle arbeta som en byggnadsnämnd. En bygglovsansökan som inte uppfyller vissa grundläggande krav avslås. Inte åvilar det byggnadsnämnden att eftersöka var sökanden har sin fastighet om denne inte själv vill lämna uppgifter om detta. Men hur applicerar man detta på Migrationsverket? Enda lösningen är att avslå en ansökan som saknar grundläggande uppgifter. Därefter bör personen placeras på en förläggning som arbetar med återvändande. Det måste också åvila hemlandet/hemvistlandets ambassad att se till att personen återvänder. Det kan inte enbart åvila svenska myndigheter.

Det är inte fel att EU inrättar särskilda UNHCR platser för personer att söka skydd hos. Jag föreslår att den som anser sig vara i behov av skydd måste anmäla sig på det närmaste UNHCR-kontor utanför det egna hemlandet/hemvistlandet. Dessa UNHCR-kontor skulle kunna bemannas med personal från olika Migrationsverk och med land- och språkexperter knutna till sig. De som bedöms vara i behov av skydd ges uppehållstillstånd i ett EU-land eller annat land. Då skulle det bli mindre asylshopping och stopp för smugglarligor. Vi skall inte ha en asylpolitik som uppmuntrar till missbruk. Det tjänar vi på.

Fortfarande inga besked om den “försvunne” 20-åringen

Jag hoppas att advokaten i det här uppmärksammade och mycket märkliga fallet (läs tidigare inlägg i ämnet här på bloggen) snarast informerar UD och även media vad som ligger bakom det faktum att en 20-åring på väg till Etiopien den 30 juni, i stället stannar i Europa (Schweiz???) under alla dessa veckor och påstås inte ha en aning om att någon undrar var han är. Vem betalade för hans resa dit och hans uppehälle under den långa tiden? Vad är det som döljer sig bakom de uppgifter som spritts av advokaten och fadern till den unge mannen? Varje normalt funtad människa begriper ju att här finns flera hundar begravda, och när man har tagit UDs resurser i anspråk för detta så måste man också stå upp och tala om vad som har hänt. Och be om ursäkt för att man i onödan utnyttjat samhällsresurser som kunde ha behövts någon annanstans samt på ett otrevlig sätt anklagat UD för att psykiskt terrorisera en familj (den 20-årige Muktars)!

Pappan i familjen måste ju också ha haft aningar om vad som hade hänt sonen, har han informerat advokaten om olika tänkbara scenarios? Om inte, är det verkligen möjligt att advokaten inte undrat och ställt lite frågor själv? Advokatens agerande tycker jag är lika tvivelaktigt som familjens. Kanske något för Advokatsamfundet att titta på?

Men också UD måste nu äntligen förstå att departementet inte ska ställa upp som "försäkringsbolag" och "Mädchen für Alles" så fort någon vuxen, myndig människa reser någonstans dit alla avråder från att resa och sedan råkar illa ut eller bara sjölv håller sig undan, som i det här aktuella fallet. Det är ett krav som skattebetalarna kan ställa: använd resurserna där de verkligen behövs och hänvisa i övrigt till människors eget ansvar för vad de gör samt deras försäkingsbolag och till advokater som kan hjälpa dem och som de själva, inte samhället, betalar.

“Muqtar hade missat planet”

Västerbottens-Kuriren publicerar idag, den 26 juli, en artikel om den "försvunne" 20-åringen som påstods ha rest till Etiopien för en månad sedan och man sedan inte hört av. Där står bland annat:

"Jag har många frågor att ställa. Kanske han är ängslig för att ringa och prata med mig", funderar Ahmed (faderna, min anm.) med ett leende såväl på läppar som i ögon.

I går morse ringde Muqtar till advokat Björn Hurtig och berättade att han missat anslutningsplanet till Etiopien för snart fyra veckor sedan. Varför han inte varit i kontakt med sin familj under den tiden vet inte Hurtig.

Med den uppståndelse som varit här på grund av 20-åringens bortovaro, och den stora apparat som advokaten satt i gång hos UD och alla resurser som satts in i ett fall där något är mycket märkligt och värt att ifrågasätta, gör att allmänheten har rätt att få veta exakt vad som hänt. Det duger inte att nu – som advokaten gjorde den 25 juli – prata om att om en 20-årig människa väljer att inte kontakta sin familj så har han (Hurtig) inte med det att göra. Och att "Det får han förklara inför familjen. Jag är inte någon polis över honom". Det räcker absolut inte, en ordentlig förklaring måste ges. Och UD måste skärpa sig och inte agera hjälporganisation åt alla som dumdristigt men på eget ansvar reser tillbaka till sina forna hemländer trots att det är mycket oroligt där och trots att de har sökt och fått asyl i Sverige just för att de påstått att de omöjligt kan återvända. Likaså bör kanske Migrationsverket vara mer alert. Har man fått asyl just för att man sagt att man har skyddskäl gentemot hemlandet och ändå reser tillbaka ganska snabbt efter att man fått uppehållstillstånd (vilket många gör), då är det något som är fel. Då måste man starkt överväga att dra in de permanenta uppehållstillstånden och även se om man ska applicera vetskapen om att det går bra att återvända så fort man fått tillstånd att stanna i Sverige på andra asylsökande från samma länder och områden. Så som det ser ut nu så urholkas asylrätten starkt och det är förödande för tilltron till den och till allmänhetens syn och inställning till asylsökande. Det är allvarligt.

Läs mer här, här och här.

“Vi skiter i om svenskar med utländsk bakgrund dödas”

Under ovanstående rubrik (vika "vi", förresten? Tala inte i mitt namn!) skrev Carlos Ejemyr-Rojas den 24 juli ett inte så korrekt inlägg på Aftonbladets debattsida. Han påstod att man i Sverige inte bryr sig ett dugg om att en svensk 51-åring (en man med kurdisk bakgrund som frivilligt valt att bo i Kirkuk i norra Irak) blev ett av offren för ett bombdåd för en tid sedan. Däremot, menade skribenten, så blev det en helt annan uppmärksamhet kring de två svenskar (!?) som råkade så illa ut i Bulgarien att den ene dog. Ejemyr- Rojas fick ihop en lång artikel om hur man bara bryr sig om "svenskar" medan man inte bryr sig om "svenskar med utländsk bakgrund".

Men Ejemyr-Rojas var ute och cyklade så det bara skvätte om det: männen i Bulgarien var faktiskt också kurder, precis som den döde mannen i Kirkuk! Han hade inte brytt sig om att ta reda på fakta och skrev snabbt ihop en indignerad artikel som nu slår rätt tillbaka på honom själv. Så kan det gå när man ständigt och jämt ska försöka leta efter situationer och fall där man kan hävda att "svensksvenskarna" är så onda och elaka mot "svenskarna med utländsk bakgrund".

Förresten: det är märkligt att det ständigt påstås från – oftast – "invandrardebattörhåll" (ja, jag måste uttrycka det så, så att man ska förstå skillnade, som i detta fall är relevant) att alla, så snart de i princip satt sin fot på svensk mark och i varje fall när de har fått uppehållstillstånd, är svenskar! Det är helt befängt att tro att man automatiskt ska se sig själv som "svensk" bara för att man fått tillstånd att bo här! Själv har jag aldrig, trots decenniers leverne i Sverige, upplevt mig som svensk! Och inte heller tar jag illa upp om jag kallas "invandrare" eftersom jag ju är invandrad; eller om jag betecknas som "med utländsk/finländsk bakgrund". För det är ju sant, det är ett faktum! Jag kan inte begripa varför så många försöker upprätthålla en myt om att alla som sätter sin fot här genast är – och ska kallas – "svenskar"? Eller varför det är så fel att tala om "svenskar med utländsk bakgrund" eller "finländare/iranier/chilenare med svenskt medborgarskap"? Varför ska man skämmas över sitt ursprung? Jag begriper det verkligen inte!

“Somalier begår nu färre rån i Helsingfors”

Somaliska ungdomar begår nästan inga rån längre, enligt Helsingforspolisens.  I år har endast en somalier i 20-årsåldern varit misstänkt för rån i Helsingfors. Ännu år 2005 misstänktes sammanlagt 20 ungdomar med somalisk bakgrund för rån. (Källa: Yle)

I augusti och september år 2005 begicks ett flertal våldsamma gaturån i Helsingfors centrum. En del av rånarna var unga män födda i Somalia. Polisen tog itu med problemet bland annat genom att öka bevakningen av i Helsingfors centrum, installera bättre belysning och fler övervakningskameror i stan. Polisen samarbetade också med Helsingfors stads socialverk.

Kanske har också besluten om utvisning av dem som begått brott haft en viss inverkan… Apropå artikeln i Hufvudstadsbladet: Kasta ut dem som begår brott!,så finns en tidigare artikel från den 9 juli i samma tidning som förklarar mer utförligt vad det handlar om. Den har rubriken Respass väntar tjugo somalier. Nedan ett kort citat ur artikeln:

Polisen ville ursprungligen utvisa hela trettio somalier, men utlänningsverket strök sex från listan. Resten ser man inga hinder för att skicka i väg. En person som har någon form av uppehållstillstånd och som gör sig skyldig till ett brott som ger minst ett år fängelse kan enligt lagen utvisas. Utvisas kan också sådana som gör sig skyldiga till upprepade brott eller som kan anses vara till fara för allmänheten.

De tre som dömts till utvisning har dömts till 4,5-8 år långa fängelsestraff. Männen är i åldern 20-24 år och alla tre har flera fall av misshandel av utomstående på sitt samvete. Arbetshistoriken är blygsam. Den som jobbat mest har plockat jordgubbar i två månder. Förvaltningsdomstolen motiverar utvisningarna med att brottens karaktär talar mer för utvisning än de faktorer som talar emot.

© Denna blogg.