Heja, Åhléns!

Jag skulle köpa ett nytt strykjärn och begav mig till Åhléns i Stockholms city. Där var det luftigt och skönt och väldigt lite folk vid 12-tiden. Det var lite synd om Åhléns, men trevligt för de kunder som hittat dit och kunde gå runt i sin egen takt utan att behöva trängas.

Jag gick förstås en runda också på damavdelningen, trots att det bara var ett strykjärn jag behövde (…), och då fick jag till min förvåning se något jag aldrig sett tidigare, nämligen skyltdockor i olika storlekar! Alltså de gamla vanliga ursmala men också lite kraftigare dockor, intill de smala.

Jag har som sagt aldrig sett sådana här ”plus size” skyltdockor någon annanstans, så jag säger bara ”Heja, Åhléns, som har fattat att alla inte ser exakt likadana ut utan att kvinnor finns i alla storlekar!”

Finland: Brist på kvinnojourer för invandrare

Allt fler invandrarkvinnor vågar och förstår att be om hjälp mot våld i hemmet. Till exempel föreningen Monika-Naisets i Helsingfors tar emot samtal från invandrarkvinnor i hela landet, dygnet runt.

Föreningen ger kvinnorna hjälp mot våld i hemmet, och möjligheter att fly våldet. 2 400 personer bad föreningen om hjälp i fjol, jämfört med 240 personer år 2004 – en tiodubbling på bara två år. Monika-Naisets verksamhetsledare Reet Nurmi tror att ökningen beror på att invandrarkvinnorna blivit bättre integrerade i Finland och att de bättre än förr känner till sina rättigheter.

Samtidigt som allt fler invandrarkvinnor söker hjälp, är bristen på skyddshemsplatser skriande. En undersökning visar att sju av tio invandrare blir avvisade från kvinnojourerna eftersom de är fulla eller på grund av att man där inte förstår sig på invandrarnas situation.

Se och lyssna här.

Ska samhället verkligen betala folks pass?

Den här notisen var publicerad i Dagens Nyheter den 19 juli. Inte undra på att det är allt fler som undrar hur det står till med det här samhället när man hör talas om sådant här. Att något som helt klart hör till privatlivet och inte alls till "livets nödtorft", ska betalas av "det allmänna" (via skatterna) och att det dessutom ska kosta en massa skattepengar att driva frågan i domstol.

Varför i hela fridens dar ska Sundbybergs stad (skattebetalarna) betala för någons pass? Om kammarrätten dömer lika märkligt som länsrätten så torde domen bli prejudicerande. Då kan ju väldigt många människor kräva att "det allmänna" betalar när de ansöker om pass. Tanken svindlar…

Garageplats kan kosta upp till 930 000 kronor

Det här handlar om Helsingfors där det blivit allt svårare att hitta bilplats. Vill bilägaren inte ställa sin bil på gatan får han vara beredd att betala stora summor för en bilplats. Ett varmgarage för en personbil i innerstaden kan kosta mellan 50.000 euro (465.000 kronor) och 100 000 euro (ca 930.000 kronor)!

Trots de stora summorna låter köparna inte sig skrämmas iväg. Bilstammen ökar hela tiden, och någonstans måste de parkeras. Men garageplatsägarna vet vilka guldklimpar de sitter på, och säljer ogärna. Marknaden är försvinnande liten.

Husbolagen tjänar stora summor på att bygga parkeringshallar i sina källare, men det gäller bara nybyggen. Innerstan, där platserna behövs, är redan full.

Källa:

Ur Epsilon, av JGU. Text 3.

Här fortsätter publiceringen av blandade texter skrivna av JGU, en man i sina bästa år, lite tilltufsad av livet, lite udda och därför inte helt inne i samhällets vanliga system. Men inte heller helt utanför. Dock ständigt pank och fimpletande, alltid med sin egen syn på saker och ting. De två första texterna kan läsas under kategorirubriken Texter av JGU i högerspalten, och här följer alltså text 3:

– Oj , vad du skrämde mej!

Hon kom från sängen ut i köket lite rufsig och sömnögd.

– Jaså hade du glömt att jag är här?
– Ja. Jag är sugen på en pizza. Kan du gå ner och köpa? Mjölk också. Du är så söt.
– Eftersom du inte har bäddat åt mig så är det väl lika så bra att jag far hem ikväll?

Han åt upp några kalla spenattortellini som inte smakade särskilt mycket.

– Du ser ut så där. Du lät att se ut så där när du ringde igår och knappt kunde sluddra.
– Nej, men du ser ut så där mellan benen.

Diskussionen ledde ingen vart och var dessutom föga underhållande. "Kanske komma någon vart, men vilken vart och vem någon?", tänkte han tyst att det nog var lika så bra att inte kläcka ur sig i något som helst sällskap.

– Nu har jag varit här i elva veckor snart. Förra gången var det tio månader.
– Ja hur fan stod jag ut?
– Är man dum så är man.