Mejlkommentar om Nordea

Det kom ett mejl från Helge med anledning av min kolumn i Svenska Dagbladet idag onm Nordeas märkliga inställning till folk med betalningsanmärkning, med rubriken När man blir hindrad att göra rätt för sig och Jannes gästbloggning strax före denna text. Jag har fått Helges tillstånd att lägga ut hans mejl:

Tack för kolumnen om Jannes vedermödor – känns väl igen:

När vi hösten 2005 hastigt bildade ett AB för att köpa Levelius Bar&Restaurang gick jag till min 'husbank' Nordea med en postväxel på 100 000 kronor i handen för att öppna ett företagskonto, men fick nobben eftersom "vi inte öppnar konton för nystartade företag". Vilket moment 22!

Sent omsider fixade det sig genom 'Vitamin K' där K står för kontakter plus att jag hotade flytta min personliga depå till annan bank!

En helt annan sak är att bankerna inte vill hantera pengar längre (jag trodde det var deras affärsidé). Vår kontant- och korthantering på Restaurant Berlin kostar oss – och därmed våra gäster – i runda slängar 50 000 kronor om året. Insättning av kontanter måste ske via deposition i bankens lådor och kostar 50 kronor/gången; kortavgiften för varje dragning av ett kontokort kostar 2,50 – 3 kronor även om det handlar om en läsk för 25 kronor eller en öl för 39 kronor!

Så går det till när man stryper sill!

Tack för att du tar upp lite jordnära verklighetsanknytna problem!

Helge Stumm
Restaurant BerlinStockholm, Skånegatan 71 www.berlinsthlm.se

P.S. Min barkille påstår att Affe går igen på Skånegatan i skepnad av en duva. Duvan kommer nämligen till oss en timme före öppningsdags (som Affe) och pickar runt lite grand på trottoaren och drar sedan vidare. Jag tror inte på sånt – speciellt inte som duvan inte har shorts eller kamera eller något grön-vitt på sig …..

Om Affe (och Janne) kan man läsa mer under kategorirubriken Vickys Livs i högerspalten.

Be my guest # 50: Janne Olsson

Här gästbloggar Janne Olsson. Jag har känt Janne (och hans bror Affe) sedan 1989, då han (och Affe) jobbade på AGE Lindström (som det hette då, numera heter det AGE Kontorsgross). Läs mer om Janne, hans bror och deras butik Vickys Livs på Skånegatan under kategorirubriken Vickys Livs i högerspalten. Läs också den kolumn som jag harskrivit på Svenska Dagbladets ledarsida den 30 juli och som handlar om det märkliga i att man inte kan få öppna plusgirokonto hos Nordea bara för att man har en betalningsanmärkning (vilket hundratusentals svenskar har).

Jag ringde till Nordea för att på något sätt överklaga deras beslut att neka handelsbolaget, som jag är delägare i, plusgirokonto. Det fanns ingen som kunde ta mitt samtal men den otroligt trevliga tjejen som svarade tog alla mina uppgifter och lovade att någon behörig skulle ringa upp mig senare (om all personal på Nordea vore lika vassa och trevliga som de två telefonister jag pratat med skulle de antagligen vara Sveriges bästa bank).

Efter någon timme ringde en behörig bankkvinna och följande samtal utspelade sig:
Jag: Jag skulle vilja veta varför vi inte kan få ett plusgirokonto bara för att jag har en betalningsanmärkning?
Bankkvinnan: Det är vår policy.
Jag: Men det handlar inte om att ge oss någon kredit vi ska bara ta emot pengar.
Bankkvinnan: Det är vår policy.
Jag: Men min kompanjon har inga betalningsanmärkningar kan inte han vara ansvarig för kontot?
Bankkvinnan: Vi följer bara vår policy.

Nu börjar jag misstänka att jag talar med en maskin men jag gör ett sista försök:
Jag: Men jag har redan ett konto i er bank jag är Pluskund ni kanske ska stänga det kontot för säkerhets skull så jag inte gör något som hotar hela bankens framtid?
Bankkvinnan: Nej, vi stänger inte något konto det kan ju ha hänt något efter att man fått kontot. Du kan ju söka bankgiro.
Jag: Skulle jag få bankgiro i Nordea?
Bankkvinnan: Nej. (Det fick mig att tänka på en person hos Kronofogden som föreslog att jag skulle söka banklån för att betala min skuld?).

Till slut följer här några frågor som ni som läser detta kan fundera på:
– Är det rimligt att Nordea som är en bank tar på sig att agera som en myndighet? Det gör de, när de i praktiken belägger folk med yrkesförbud, något som annars är förbehållet Kronofogden.
– Om nu Nordea vill skydda sig mot folk med betalningsanmärkningar så funkar inte detta system. Det går t.ex. bra att låta två ?rena? personer starta firma. Då får firman plusgirokonto. När det är klart byter man ägare i bolaget. Så gör många .
– Är det inte konstigt att en bank frivilligt tackar nej till att tjäna pengar för att behålla en obegriplig policy som ändå inte fungerar?
– Varför har Nordea ensamrätt på Plusgirot?

Alla människor med anmärkningar är inte skurkar, men till skillnad mot när Nordea hamnade i rejäla ekonomiska svårigheter, så går inte staten in och räddar dem när dem hamnar i knipa. Nordea, liksom Gota Bank, var ju själv i knipa redan den 1 februari 1990. Bägge dessa banker var i enlighet med både banklagen och aktiebolagslagen skyldiga att begära sig själva i konkurs. Läs bland annat här.

Utbetalningarna för bankstödet uppgick till sammanlagt 65,3 miljarder kr. Till allra största delen utgjordes detta belopp av följande poster:
4,2 miljarder för Nordbankens nyemission 1991,
2 miljarder för köp av utestående aktier i Nordbanken 1992,
10 miljarder aktieägartillskott till Nordbanken 1992,
24 miljarder utbetalat eget kapital till Securum,
20 miljarder aktieägartillskott till Gota Bank 1993,
3,8 miljarder utbetalat eget kapital till Retriva 1993.
De nämnda posterna utgör tillsammans 64 miljarder kr. Läs Efter bankkrisen i Ekonomisk Debatt 26/1, 1998.

Nu: bloggläsare i 126 länder!

Det 126:e landet där det finns läsare av min blogg är Namibia! Det är fascinerande att tänka på att det finns människor som läser min blogg i så otroligt många länder. Tänk att det faktiskt sitter folk i Sudan, Ghana, Senegal, Yemen, Korea, Venezuela, Iran, Irak, Finland, Malta, Georgien, Spanien. Nicaragua etc, etc – och läser vad jag skriver!

Jag undrar hur det ser ut där de som läser bloggen är, och varför de är där de är. En del är väl på semester men knappast i Libyen och Irak. Eller i Tchad. Salomonöarna, däremot, där kanske det finns svenskspråkiga semesterfirare liksom i Sri Lanka och Norge. På Mauritius finns säkert en del del semesterfirare – där var jag faktiskt själv, senast jag hade semester (i september 1998). I Pakistan har jag också varit, liksom i Saudiarabien, Colombia och massor av andra länder. Dock inte i Burkina Faso eller Burundi. Eller Somalia och Oman. Vilka är det som läser min blogg där? En del kanske bara har råkat hamna på min blogg av misstag. Andra kanske följer den var de än är i världen. Oavsett varför och hur så är det roligt med så geografiskt vitt spridda läsare!