Stjäl polisen asylsökandes pengar?

Jag har fått följande uppgifter från trovärdigt håll:

Det har kommit en del kineser till Sverige för att söka asyl. Sverige är numera känt hos kinesiska asylsökande för att pengar försvinner ur deras plånböcker, 50-100 euro, efter att deras väskor återlämnats av den svenska polisen. Något sådant har de inte upplevt i något annat EU-land där de har varit.

En migga berättar (igen)

För balansens skull och i rättvisans namn måste man låta alla parter komma till tals. Jag har låtit många asylsökande göra sina röster hörda här på bloggen och i andra sammanhang, de har fått berätta sina historier (se under Asyl&Migration i högerspalten) och jag har otaliga gånger själv återgett vad jag har hört dem berätta och vad som framkommit när jag varit ombud för en del av dem. Men jag har också låtit miggor (mitt kortord för "anställda vid Migrationsverket" – på intet sätt nedlåtande eller negativt, bara praktiskt kort) komma till tals, bl.a. under rubriken Be my guest. Och t.ex. här, under rubriken En migga berättar (25 juli 2006). Och här följer nu ytterligare ett inlägg under rubriken En migga berättar. För balansens skull, för rättvisans skull, för att visa att det inte enbart finns ett perspektiv på saker och ting utan flera.

UTVISNINGSDÖMD GROV BROTTSLING "VILL INTE ÅKA HEM"

En man har precis kommit ut ur fängelset. Han blev dömd till fängelset på grund av grova och upprepade brott, och han blev även dömd till utvisning. Men nu har han muckat.

Mannen, den grova brottslingen, har inget uppehållstillstånd och har inte rätt att vistas i Sverige, men han undrar nu över vem som ska betala hans fortsatta uppehälle i Sverige. Ja, vem? Han ska enligt beslutet från domstolen åka tillbaka till sitt hemland men dit vill han inte åka. Han vill stanna i Sverige. Eftersom han saknar id-handlingar verkar alla instanser ha gett upp och bara släppt ut honom. Kommunen har gett honom kalla handen, Migrationsverket likaså. Förvaret vill inte veta av honom eftersom han ändå inte kan verkställas utan id-handlingar.

Många på Migrationsverket är upprörda över att denne brottsling överhuvudtaget kan vistas kvar i Sverige efter domstolens utvisningsbeslut. Men domstolen som utvisar människor fixar ju inte det praktiska. Det är inte domstolen som skaffar resehandlingar till de utvisade och vinkar av dem på flygplatsen.

Givetvis kan brottslingar bättra sig. Men just i detta fall hyser jag föga hopp i och med att jag vet vem han är och vilka brott han har begått. Sverige har givetvis rätten att besluta vilka personer som ska vara få här, för övrigt något som ytterst få asylsökande förstår ens efter tiotals avslag på deras ansökningar. Just när det gäller den här grovt kriminelle man, så måste vi hänvisa honom till socialtjänsten om han inte har mat för dagen. Men han har mat för dagen, hela släkten bor ju här! Det han främst är missnöjd med nu är att han inte har en framtid i Sverige och det kan jag inte hjälpa honom med ens om jag skulle vilja, i och med att domstolen har utvisat honom på grund av grova brott.

Visst är hanteringen märklig? Om man läser Kammarrättens senaste beslut så ska en brottsling tas över av förvaret efter att han har muckat från fängelset. Jag undrar om förvaret har tagit över den man som kammarrättens dom handlar om? Jag har inga möjligheter att följa just detta (Kammarrättens ärende). Men mitt stalltips är att brottslingen redan är utsläppt från förvaret också, eftersom förvaret inte heller, i all evighet, kan hysa utvisade irakier som inte kan verkställas. Så småningom släpps de ut, under uppsikt. Och sedan försvinner de…

Irakier, somalier, afghaner kan tryggt begå vilka brott de vill här eftersom det för dem gäller "frivilligt återvändande". Även iranier, eritreaner etc kan känna sig trygga oavsett vilka utvisningsbeslut de fått. Om de rivit sönder sina id-handlingar så går det inte att verkställa dem. Särskilt när det gäller iranier så vet de precis vilka id-handlingar som är tillräckliga för att de ska kunna styrka identiteten och gifta sig med någon här, men ändå inte bli verkställda efter ett utvisningsbeslut.

“Jag höll på att bli galen i det libyska fängelset”

"Ashraf fördes till en polisstation där man tränar vakthundar. Han stiger upp och ställer sig på knä på marken med häderna bakom ryggen.

– Under det första året i fängelset sov jag så här varje natt. Som en kamel. Jag behandlades som ett djur. De försökte våldta mig också, med hundar. De släppte lös hunden på mig, jag låg med ansiktet mot marken. Någonstans kunde jag höra en kvinna som skrek. De sade att det var min syster."

Läs här Hufvudstadsbladets reporter Heidi Herrmanns skakande intervju med den palestinske läkaren Ashraf al-Hajouj som för en vecka sedan släpptes ur libyskt fängelse efter åtta års helvete.